Domningar... Pjuckfix hemma?

[arvidspappa]

Det råder en utbredd missuppfattning om bootfit, formgjutna sulor och domningar inom skidvärlden. Det är generellt sett inte alls dumt att formgjuta sulor, tvärtom, men principen utgår ifrån att din fot är "fullt frisk".

Om fotens muskler och vävnader är svaga orkar dessa inte hålla uppe/ute framfotsbenen från varann och foten trycks ihop från sidorna och ovanifrån vilket minskar nervernas utrymme. När pjäxan dras åt kläms nerverna och vi upplever det som domningar. Åtgärden är en kudde, "pelotte", som trycker upp det främre fotvalvet och därmed förhindrar framfotskollapsen.

Bilden nedan visar VAR (där tummen trycker upp framfoten) man behöver tillföra stöd.

Bild på framfotsstöd "pelotte".

Förutom domningar vid skidåkning kan nedtrampade fotvalv identifieras genom att dina tår ger ett mycket litet, eller i extremfallet inget alls, avtryck på underlaget när du står avslappnat (kolla nästa gång du står i våt sand på stranden) eller att du inte kan se dina framfotsben (framfoten ser "tjock" ut trots att du i övrigt har lite/normalt underhudsfett) genom huden.

Mångas formgjutna sulor borde alltså bytas/kompletteras från "hur fotavtrycket ser ut" till "hur fotavtrycket borde se ut" för att undvika domningar.

Länktips:
http://fothalsan.se/fotskada/podoshop_skadx.html
http://www.ostockholm.se/nedsjunkna-framre-fotvalv.php
http://www.anatomic.nu/nedsjunkna-framre-fotvalv/

Lycka till!

Christian Johansson

 

[zupermac]

...har provat att spänna åt hårdare nu och då kommer domningarna i tårna efter en stund. Även om det känns något bättre under foten sedan sist så känns det som att pjäxan smalnar av på bredden när ”dödsspännet” (andra nerifrån) dras åt. Kan vara inbillning också. Fast kanske inte smalnar av, det är nog fel ord, utan snarare begränsar flexet på bredden, om jag nu kan flexa plasten på sidan av foten när jag står i skon (väldigt tveksamt)?

Biter jag ihop och kör några varv i backen så släpper allt efter en stund och med några ”tåhävningar” i liften så får fötterna tillbaka känseln (blodet börjar kanske flöda normalt igen) och jag kan åka flera timmar till utan att det kommer tillbaka. Igår, på slutet av passet, så kändes det som att foten nästan glappade och jag kunde spänna ytterligare ett snäpp (inte längst fram), även om jag inte gjorde det.

Kan det vara vätska i underbenen och foten som gör att det blir för trångt i början och när jag haft på mig skorna en stund så ”svulnar” foten av?
Jag har ganska tydliga märken av sockorna när jag tar av mig skorna. Har även tydligt märke på underbenet vart pjäxan börjar.

..vill bara tillägga att jag inte spänner så att det knakar, utan lagom hårt med ett finger och ett ”dock” när spännet är stängt.

..har även fått feedback av Löplabbet nä jag gjort tester inför skoval, att jag har stabila fötter. Nu för tiden springer jag som sagt i fula barfotaskor.

..vill också nämna att jag inte har ont på något specifikt ställe när jag tar på mig skorna. Alltså inget som trycker på en knöl eller liknande. Skon känns mer som en tajt strumpa/socka.

Ni pratar plaster och hur känsligt det kan vara att koka. Plast är något utanför mitt område och därför undrar jag vad det är för plast i mina skor som visas på bilden?
Kan de kokas utan att det förstör plasten?

@arvidspappa
Så foten kan alltså kollapsa på två sätt, typ, under hålfoten och trampdynan?
Anledningen till frågan beror på att jag inte kan känna samma mellanrum mellan golv och fot under trampdynan som under hålfoten. Eller är det den där "viken" (precis under tummen på din bild) som går in där som du menar kan kollapsa? Som sitter ihop med hålfoten. (ursäkta mitt amatörmässiga sätt att uttrycka mig).

 

[henrikthk]

Känner väl igen problemställningen. Intressant att läsa tråden.
Körde med Lange tht under 17 säsonger och fick dem efter olika tryckningar, paddningar och filningar att sitta perfekt. Med åren kom förändringar i fotvalen och domningar med efterföljande krampkänningar blev allt vanligare. Märktes alltid mer vid varmare väder. Provade med Laban/Dalskidan, Björn/Gesunda resp Åke/Åre, till slut ohållbart.
Efter test av tre olika modeller under tre säsonger hittade jag en sko som kändes att den här kan fungera. Nu fick det vara slut på trasslet och det gällde att få till en komfort som fungerar.
Iväg till Sthlm och Alpingaraget som hade hjälpt en kompis med bra resultat. Fick hjälp av Mattis som direkt ingav förtroende, även om han hade kritiska synpunkter på mitt val av sko till mitt fotvalv. Hade först tänkt satsa på lästning vid tryckpunkterna och köra med de formgjutna ortopedsulor som jag skaffat tidigare. Inte en optimal lösning ansåg Mattis så det blev att satsa på en formgjuten sula i kombination med lästning av skalet. Proceduren att få sulorna att passa till mina fötter och till skon var ett imponerande hantverk..
Ser mig själv som en hyfsat erfaren skofixare på egen hand, men här var det bara att ta lärdom! Mao ta hjälp av en expert som vet vad han/hon snackar om och inte kör en massa floskler, för det räddar många skidupplevelser!
Tricket är att finna på kunnigt folk och inte råka ut för en oerfaren shopanställd. Egentligen märkligt att inte fler hårdare profilerar sig inom området.
Nu har det gått några säsonger och det är dags för en mindre justering runt hälgreppet i ena skon. Frågan är vart man vänder sig för att få hjälp av någon riktigt kunnig nu när Mattis ägnar sig åt annat?

 

[arvidspappa]

@arvidspappa
Så foten kan alltså kollapsa på två sätt, typ, under hålfoten och trampdynan?
Anledningen till frågan beror på att jag inte kan känna samma mellanrum mellan golv och fot under trampdynan som under hålfoten. Eller är det den där \\\\\\\"viken\\\\\\\" (precis under tummen på din bild) som går in där som du menar kan kollapsa? Som sitter ihop med hålfoten. (ursäkta mitt amatörmässiga sätt att uttrycka mig).


SVAR:
Ja. Hålfoten är ett valv i fotens längdriktning medan främre fotvalvet är ett valv riktat på bredden i foten. Fotvalvet är stort och starkt medan främre fotvalvet är litet och svagt. Precis som du säger är det ena uppenbart (fotvalvet) för alla som inte har plattfot medan det andra (främre fotvalvet) är \\\\\\\"utfyllt\\\\\\\" med mjukvävnad. Inte desto mindre finns det där.

Handen har ju exakt samma uppbyggnad och du kan ju se hur benen i handen \\\\\\\"glider isär\\\\\\\" om du trycker med din vänsterhand på högerhandens handflata. Betrakta högerhandens handrygg och tryck \\\\\\\"långt fram\\\\\\\" på handflatan, upp mot knogarna. Gör du rätt nu ser du hur högerhandens knogar reser sig i ett valv och blir bredare än innan du tryckte.

/C

 

[zupermac]

Så istället för att träna upp foten så gjuter jag en sula som hjälper min fot att inte kollapsa?

Nu ska jag egentligen inte jämföra det här med barfotalöpning men det finns en anledning till att jag inte köper skor med dämpning eller olika typer av specialuppbyggnader, gel och allt vad som finns...
Jag fick ett helt gäng med skoförslag av Löplabbet när jag var där och testade. Fick för övrigt olika skor från 4 olika Löplabbs-butiker där de gjorde samma test. När jag berättade att jag läst boken ”Born to run” så log säljaren och jag fick ett helt annat urval från skolagret (?). Jag tappade förtroendet och köpte inga skor av dem. Det är en annan historia.
Jag trivs bra i mina FF.
@bootfitta, det finns även snygga strumpor om du skulle vara sugen.

Jag vill inte (ska inte) dra parallellen (eller blanda ihop) mellan barfotalöpning och alpin skidåkarpjäxa. Det förstnämnda är naturligt och det andra är något tillverkat/påhittat. Jag vill bara förmedla att jag inte vill göra något som egentligen gör mig sämre (läs svagare), om ni förstår vad jag menar.

Jag vet att det är skillnad på att låsa in fötterna i en stenhård pjäxa mot att springa barfota och det är väl det som gör det nödvändigt med en gjuten sula?
Som någon skrev tidigare i tråden,
@GoranC "Det är väl en jäkla skillnad på att springa med fötterna fria mot att trycka in dom i en tight pjäxa med styv liner ".

@henrikthk
Det första (läs enda) förslaget jag fick när jag berättade om det här för en fd. race-åkare (gammal räv), var att gjuta sula och spruta skon, det löste allt... 10 år senare gör man om samma sak och man får varken ont, domningar eller fryser mer. Men det kostar en slant...

 

[Mattis-J]

Pjuxen är i en TPU med polyeter del i både manschett och botten. Dvs en hård del med Polyuretan och en mjuk del av polyeter. Plaster med polyeterdel istället för polyester är mest känsliga för hydrolys. Jag skulle alltså rekommendera dej att forma dem på annat sätt om det behövs.

Jag skulle vilja tillägga kring sulor och min erfarenhet av särskilda uppbyggda pelotter i skidpjäxor. Oftast, vill poängtera OFTAST, så blir de pelotter som exempelvis en ortoped bygger på en sula lite för "hög" för det tryck och den kraft man genererar ner genom foten vid en sväng under skidåkning. Man trycker med en kraft rätt mycket större än sin egen kroppsvikt i princip rakt genom foten och trampdynan ner mot skidan och sitter där en uppbyggd klump där man pressar som mest är det inte helt ovanligt att den stjälper mer än vad den är tänkt att hjälpa just där och då. Jag skulle säga att det är verkligen inte för alla, en del har det behovet absolut men min erfarenhet säger att man i de flesta fall oftast kommer tillrätta med problemet ändå utan pelotter. Det går absolut att göra sulor som fyller ut bra och stöder framfotens valv utan att bygga på en massa extra. Dessutom kan man jobba väldigt mycket med hur stabiliseringen skall göras för just din fot.

Framfotsproblem i pjäxor är sjukt vanligt och några av de vanligaste problemen är att man domnar, vilket skulle kunna bero på att man klämmer de nerver som går ovanpå foten ungefär under 2:ans spänne. Kritiskt att ha rätt volym där och att det inte är för tajt. Viktigaste punkten som ska vara så bra som möjligt på en pjäxa från butiken. Det går blodkärl där som man kan snörpa åt vid för tajt volym och man blir lite kallare helt enkelt. Du kanske är stel i ankelleden och inte kan dorsiflexa fotbladet i det utslag som krävs för normalskidåkning. När du ligger i ditt max och flexar ännu mer framåt för att komma i åkposition så för du samtidigt över all vikt och tryck på framfoten och det kan accentuera problemen i framfoten helt klart, speciellt med för tajt volym vid stortåled och lilltåled. Dessutom spelar det oerhört stor roll hur flexibel du är i foten...och då menar jag inte bara hur ditt valv "sjunker ihop" under belastning utan hur förhållandet är mellan bakfoten och framfoten samt även hur förhållandet mellan dina metatarsala huvuden (lederna i trampdynan) är samt om du är stel eller felxibel där. Allt detta bör man beakta och göra en sula efter de förutsättningarna, samt tillpassa skalet efter desamma. Allt beror på individens ambition och önskelmål enligt den berömda vågskålen prestanda & komfort!

Som jag ser det är det viktigaste med sulan att den hjälper dej att:

1. Hålla din ankel i sitt neutrala läge (rörelsemitt) under svängfasen så den inte faller åt något håll. Lite ska den kunna röra sej för finkänslan men inte göra så foten hamnar fel så att säga.

2. Tryckavlasta maximalt

3. Vara byggd så den ligger stabilt i linern och mot bootboarden.

4. Absolut flexa lite på längden, inte så många mår bra av en stenhård sula.

5. Gärna vara vridstyv så att den pallar med belastningen den utsätts för och därmed även håller din fot i rätt position i skalet osv.

Har säkert glömt nåt, kom precis från backen!

 

[henrikthk]

Som jag ser kan man i de allra flesta fall inte räkna med att den lösning man gör blir en definitiv lösning. När du kommer över säg 40-strecket börjar det hända saker, kropp och muskulatur förändrar sig så justeringar får man räkna med och då behöver det vara kunnigt folk som gör jobbet.

 

[Kottla]

Framfötalöpning hjälper. I alla fall har det hjälp för mig.

Jag har formgjutna innerskor och sula. Första åkdagarna på säsongen gav första åren kramp men sedan släppte det. Sedan efter ett par dagar var pjäxorna hur sköna som helst. Sedan efter några år började dagarna med kramp bli allt fler. Knäppa upp pjäxorna mellan varje åk rutin. Dock kramp i åkningen även efter en vecka.

Sedan läste jag också Born to Run och har sedan ett par år praktiserat framfotalöpning året runt i odämpade skor. På somrarna går jag barfota mest hela tiden.

Förra vintern var krampproblemen som bortblåsta. Jag kan i efterhand se att mina problem med mer kramp börjande ett tag efter att jag alltmer börjat använda gjutna sulor och Superfeet-sulor i löparskor och vanliga skor.

Så min egen erfarenhet är att det bästa stöd du kan ge dina fötter är att dagligen ge de så lite stöd som möjligt och rörelsefrihet. Då klarar de av att vara inlåsta i ett par skidpjäxor. Där har jag låtit de gjutna sulorna vara kvar - än så länge.

I övrigt många intressant inlägg i denna tråd. Tack.

Mitt allmänna tips till nybörjare är också att ge framfotalöpningen tid, bygg upp långsamt, ha tålamod och se till att stegfrekvensen är hög. Gå gärna en kurs.

 

[Mattis-J]

Som jag ser kan man i de allra flesta fall inte räkna med att den lösning man gör blir en definitiv lösning. När du kommer över säg 40-strecket börjar det hända saker, kropp och muskulatur förändrar sig så justeringar får man räkna med och då behöver det vara kunnigt folk som gör jobbet.

Det skriver jag helt klart under på!

Framfötalöpning hjälper. I alla fall har det hjälp för mig.

Jag har formgjutna innerskor och sula. Första åkdagarna på säsongen gav första åren kramp men sedan släppte det. Sedan efter ett par dagar var pjäxorna hur sköna som helst. Sedan efter några år började dagarna med kramp bli allt fler. Knäppa upp pjäxorna mellan varje åk rutin. Dock kramp i åkningen även efter en vecka.

Sedan läste jag också Born to Run och har sedan ett par år praktiserat framfotalöpning året runt i odämpade skor. På somrarna går jag barfota mest hela tiden.

Förra vintern var krampproblemen som bortblåsta. Jag kan i efterhand se att mina problem med mer kramp börjande ett tag efter att jag alltmer börjat använda gjutna sulor och Superfeet-sulor i löparskor och vanliga skor.

Så min egen erfarenhet är att det bästa stöd du kan ge dina fötter är att dagligen ge de så lite stöd som möjligt och rörelsefrihet. Då klarar de av att vara inlåsta i ett par skidpjäxor. Där har jag låtit de gjutna sulorna vara kvar - än så länge.

I övrigt många intressant inlägg i denna tråd. Tack.

Mitt allmänna tips till nybörjare är också att ge framfotalöpningen tid, bygg upp långsamt, ha tålamod och se till att stegfrekvensen är hög. Gå gärna en kurs.

Att ha "tränade" eller om vi ska kalla det starka fötter är alltid bra, helt klart! Är man begåvad med en sådan fot och tänker åka skidor utförs används sulan kanske mest för att se till att ankeln hålls neutral genom svängfasen så den inte everterar eller inverterar i onödan så att säga inuti pjäxan och får resten av benet att röra sej till en mindre gynnsam position för åkningen (ex. lårbenet roterar i höften och förbrukar rörelseutslag i höften och ändrar på knäts linjering ovan pjäxmitt). Det blir extra tydligt om man hårddrar det och åker på breda skidor och hårt underlag. En bra sula där hjälper till att hålla foten på plats i pjäxan och du blir inte lika påfrestad i musklerna som gör den everterande rörelsen i ankelleden som dom gör för att hålla skidan på kant vid den belastningen. Har experimenterat mycket med detta själv och för två år sedan gjorde jag ett test i Trysil på hårt underlag med breda skidor, 110mm, confoliners och gjutna sulor varav den ena var stabil på rätt sätt och den andra mindre stabil. Det var stor skillnad på hur kantgrepp och belastning på musklerna upplevdes.

Vid en stark fot om vi säger så kanske inte sulan behövs för att lösa några problem utan den är där mer som en medhjälpare för att hålla ankeln neutral. Det är ett väldigt bra utgångsläge för alltihopa med en sådan fot om man hittar ett skal med rätt volym

 

[Kottla]

@Mattis-J
Ja, det är så jag tänkt, så som du beskrivit så bra i dina inlägg. Att en formgjuten sula nog borde vara bra i skidpjäxan. Intressant med ditt test. Du har gett mig övertygande argument att låta mina formgjutna sulor vara kvar i pjäxorna. Tack! Nu slipper jag att också fundera på det

Och vad gäller övriga skor så har jag absolut inte slängt mina gjutna sulor och stödsulor. De har sin plats, t ex för att ge vila till foten efter ett längre löppass i "barfotaskor". Bara det att jag använder stödsulor mer sparsamt idag.

 

[zupermac]

Nu kommer jag nog inte undan. Även om åkningen idag var smärtfri och utan domningar så borde jag gjuta. Pjäxan börjar sitta som smäcken och det är nog bara lite längre inkörningstid än jag trott. Det kan också varit så att jag har dragit för hårt tidigare.. Tänker så eftersom mina gamla börjar glappa och där behöver jag spänna åt ordentligt.
Är i Sälen för tillfället och borde passa på nu när allt ligger om hörnet. Någon som har tips på någon bra (erfaren) gjutare?

 

[SebRingeby]

.

 

[zupermac]

@SebRingeby
Var de inge bra?
Verkar som att Dalskidan är lite mer race, I like, är det samma på det andra stället?

 

[SebRingeby]

Tänkte att du ville ha mer ett namn än ett företag. Men har en polare som jobbat på Dalskidan och han säger att det finns en sjukt duktig bootfitter där samt att Martin Hansson är sjukt duktig det lilla jag haft med honom att göra.

Kaisers har jag ingen direkt egen erfarenhet av men har hört att de ska vara duktiga också.

 

[zupermac]

Nu är sulan gjuten och jag väntar ivrigt på morgondagen för att få känna om det blev någon skillnad.
När jag provade i butiken efter gjutningen, blev min första känsla, typ, nu har jag kontakt med hela foten. På ett bra sätt.

 

[zupermac]

...oj...vilken skillnad!
Snacka om direktkontakt med skidan och snön (hela foten). Igår blev det 8h och ca. 9h idag (-lunch).

 

[zupermac]

..ok, lite update...

Jag har förmodligen blivit något fetare under sommaren och hösten, trotts träning.
Det har dessutom blivit ganska mycket "fika" hittills så jag jag har kört i mina gamla "bredare" dojor.

I söndags satte jag på mig race-pjuxen och tappade känseln nästan direkt. Verkligen noll koll på tårna och ingen känsel alls där fram. :o

Nu funderar jag på att trycka dem eller sälja. Om jag ska köpa nya så blir det ett j-a letande efter nya och min tanke är att lägga lite pengar/tid på att trycka ut dessa. Är inte det billigare, för det blir väl bara en tryckning?

Vad kostar en tryckning av ett sånt här slag?

 

[bootfitta]

Typ 200kr/pjäxa, varierar nog ganska bra på vart man går.

 

[zupermac]

@bootfitta
Men trycker de hela pjäxan (alla skavanker) så allt känns bra eller trycker de bara lite i tån för tvåhudra pix och sedan tvåhundra till för knölen?

Det går såklart att köra i de gamla men linern börjar bli sliten inne och det glappar lite i häl och på bredden. Jag fryser inte men jag kan heller inte blåsa på som jag vill. Det är nästan som att åka i flippflopp. Sedan är Rossi mycket snyggare.

 

[Neoh]

Efter några gånger börjar man få mängdrabatt...

 

[zupermac]

Ok, jag var i Vemdalen (shop) innan jul och snackade med en kille där ang. pjux och sulor. Det tog en stunds provande men vi hittade ev. en pjux-modell som skulle kunna passa mig och mina behov.
När jag skulle provköra dem i backen så ville han flytta över mina sulor och när han fick upp dem så stannade han upp i arbetet, tittade på dem och sa.
”Jaha, ok, ja, så här kan man också göra sulor”.
”Vad betyder det”, frågade jag.
”Vem har gjort sulorna?”, frågade han.
”De är gjorda på ---”, svarade jag.
”Ok, ja, hmmm, så gör vi inte här”, sa han då.

Jag fick inget ur honom mer information (han ville kanske inte snacka skit) men jag har inte slutat tänka på det han sa sedan dess. Har jag köpt ett par sulor som inte är optimalt gjorda (hyr mycket bättre kan det bli?)?

Tittar jag på ett par andra sulor vi har hemma (inte mina) så är de lite annorlunda skurna och dessutom är de slipade under för att vara stadigare (?). Längderna är lika, vilket inte mina är. De här (slipade) är f.ö. gjorda i Vemdalen. Vet dock inte vem som gjorde jobbet.

Jaja, när jag spände på mig mina gamla tofflor igår så tänkte jag att det är dags för nya. Speed Machine är kanske inte den senaste modellen längre.

(mina Ross står på vinden... )

 

[KlasS]

Hej !

Återupptar denna tråd, och hoppas på svar.

Som Mattis-J skrev nedan så bör man inte värma pjäxskalet med varmt vatten.

Jag hade aldrig kokat mina skal. Vissa plastblandningar kan vara väldigt känsliga för någonting som kallas hydrolys. Förenklat så kan man väl säga att molekylerna i plasten sönderdelas si eller så snabbt i kontakt med kokande vatten. En kemisk reaktion som gör att man ändrar på molekylernas vikt och därmed också deras egenskaper. Om molekylens vikt kryper ner under ett slags tröskelvärde så ändras plastens egenskap ganska markant.

Samma om man värmer hela skalen över en viss temperatur i någon slags ugn så tappar plasten sin hårdhet och blir lite mjukare. Inte samma som hydrolys.

Snabbaste sättet att utsätta pjuxen för hydrolys är att koka dom så gör inte det!

Men om vattnet är högst 100 grader C, hur varmt bör pjäxskalet bli/vara om man värmer pjäxskalet med värmepistol ? Har en IR-termometer för att mäta temperaturen på den specifika ytan som värms.

Finns det inte risk för hydrolys i pjäxskalet, även när man värmer med värmepistol på en specifik yta?

Någon med bra svar ?

 

[waxoff]

Vill minnas från bakhuvudet att tempen ska upp nånstans mot 130 grader men kan missminnas... Däremot är det att komma ihåg, att tempen måste upp genom hela skaltjockleken, inte bara på ytan där du kollar med IR-pickan.

Hydrolys har jag ingen aning om.

 

[pd]

Hydrolys har jag ingen aning om.

Lite snabb googling:
"Hydrolys (från grekiska hydro- (vatten) och lysis (klyvning)) är en kemisk process där en molekyl klyvs i två delar efter att en vattenmolekyl har adderats."

Inget vatten, ingen hydrolys.

 

[KlasS]

Inget vatten, ingen hydrolys.

Ok. Men kan pjäxorna bli bestående mjuka av att man värmt med för hög värme, även om värmningen är på ett specifik ställe på pjäxan, exempelvis vid stortåknölen ?

@Mattis-J

Någon resonerade ovan ang. värmepistol. Jag skulle säga använd värmepistol men kontrollera värmen. Alla plaster har en "temperaturruta" där dom blir formbara och behåller formen. Värmer du för lite behåller du inte formen och värmer du för mycket så förstör du plasten. Tricket är att värma lokalt och värma lite i taget flera gånger så värmen "strålar" igenom hela skalet och inte bara blir varmt på utsidan. Man kan även se till att skärma av känsliga delar av pjäxan om man är rädd för någon deformation.

Men vilken temperaturruta är det för vilken typ av plast ? Det verkar som man måste ha nobelpris i kemi, för att förstå olika plasters uppbyggnad

 

[waxoff]

Men vilken temperaturruta är det för vilken typ av plast ? Det verkar som man måste ha nobelpris i kemi, för att förstå olika plasters uppbyggnad

Det är väl bl.a. därför det finns de som är så duktiga och kunniga så att de kan ta betalt för att göra såna jobb!

Skämt åsido, allt hemmasnickeri kräver i regel en inlärningskurva, misstag lär man sig av. Mina erfarenheter är att plasten "signalerar" när den blir för varm. Det kan vara allt från ändrad glans till brännmärkning, ytsprickor till krackelering. Jo jag har lyckats med sånt, men då på skal som ändå skulle kasseras. Sen finns det ju så många olika plastsorter i olika pjux som kan bete sig lite olika mot varandra.

Mitt första tips är ändå att du hittar ett par pjux på loppis eller återvinning eller liknande för ett par tjugor och testa olika sätt att värma. Olika inställningar på värnepistolen, munstycken, avstånd o.s.v.. Jobba med handskar på! Testa att trycka med nåt hårt, verktyg, trästav el liknande, och försök se hur pass mycket plasten ger med sig vid olika temp. Självklart ska du oxå testa att värma för mycket!

Slutligen måste du mickla med hur och hur fort du ska kyla tryckpunkten för att behålla formförändringen.

När du tycker att du har en hyfsad metodik går du lös på dina egna pjäxor och håller tummarna!

Lycka till, resan är målet!

 

[Mattis-J]

Inget vatten, ingen hydrolys.

Ok. Men kan pjäxorna bli bestående mjuka av att man värmt med för hög värme, även om värmningen är på ett specifik ställe på pjäxan, exempelvis vid stortåknölen ?

@Mattis-J

Någon resonerade ovan ang. värmepistol. Jag skulle säga använd värmepistol men kontrollera värmen. Alla plaster har en "temperaturruta" där dom blir formbara och behåller formen. Värmer du för lite behåller du inte formen och värmer du för mycket så förstör du plasten. Tricket är att värma lokalt och värma lite i taget flera gånger så värmen "strålar" igenom hela skalet och inte bara blir varmt på utsidan. Man kan även se till att skärma av känsliga delar av pjäxan om man är rädd för någon deformation.

Men vilken temperaturruta är det för vilken typ av plast ? Det verkar som man måste ha nobelpris i kemi, för att förstå olika plasters uppbyggnad

Hej, ska precis iväg men här har du en ok tabell du kan kolla på. https://thebootfitter.se/plastics.php

Värmepicka och ir-termometer funkar fint bara man tar det lite i omångar. Målet kan vara att värma igenom plasten utan att det syns överhuvudtaget på utsidan, dvs inget glans eller så. MAn kan göra ett riktigt bonnatest hemma i garaget också. Stoppa ner handen i pjäxan och känn på insidan där du värmer. Vill du inte hålla fingrarna där särskilt länge så är du nära rätt temp


Om det kommer fler frågor försöker jag gärna svara så gott jag kan senare.


/M