Fördelar med olika material i kärnan

[Toobien]

Efter en nyårsvecka i alperna med ett par brutalt misshandlade skidor som resultat, är jag nog illa tvungen att köpa nytt. Med anledning av det ställer jag frågan vilka material (i kärnan) som ger vilka egenskaper? Vi pratar alltså allt, hållbarhet, vridstyvhet, flyt(relevant?) etc. etc. Jag efterfrågar alltså inte råd på specifika skidor utan tanken är mer en allmän genomgång av vad man kan förvänta sig för karaktär på en skida baserat på vad det är i den. Hade vart grymt om ni kunde dela med er av er ofantliga visdom!

 

[Snowgod]

Det här är ju en komplex fråga som egentligen kräver en avhandling...

Bara avdelningen olika träslag och hur dessa sågas och sammanfogas är ju en vetenskap i sig.

Kolla lite här
http://www.skibuilders.com/howto/skicon/materials.shtml
det kanske ger dig lite svar.

 

[SiSt]

Det er alt for utfyllende å svare på dette egentlig, men:

Jo lettere og svakere treslag, jo mindre dempet ski.

Jo tyngre og stivere treslag, jo mer dempet ski.

Plassering i kjernen spiller inn, bredden på hvert laminat spiller inn, tykkelse på kjernen spiller inn (mer eller mindre avhengig av glassfiber/karbon/titanal/whatever).

Totalt sett kan man sette opp en differensiallikning for hvordan en ski vibrerer under pådrag. I den inngår stivhet (fjærkonstant), vekt (og fordelingen av denne), dempning (og plasseringen av denne), samt pådraget (som varierer med snøforhold osv). Likningen i seg selv er ganske enkel, men det blir håpløst komplisert å beregne hvert av leddene som inngår. Det er relativt enkelt å optimalisere en ski for enkelte spesialtilfeller, for eksempel perfekt pudder, men der trenger man egentlig ikke demping i det hele tatt.

Større vekt -> lavere egenfrekvens og dermed færre høyfrekvente vibrasjoner.

 

[Toobien]

Jag vet att det är en gigantisk fråga som egentligen inte kan besvaras generellt men tänkte att ett försök kan vara intressant. Ponera att man söker en skida som ska vara vridstyv i syfte att få riktigt bra kantgrepp samtidigt som den inte får fladdra bara för att man kör fort; är då titanal det enda vettiga valet som förstärkning eller finns det bra alternativ? Kolfiber t.ex (tänker typ på w-verks katana)? Eller är det snarare så att man ska titta på konstruktion i övrigt istället för materialet?

 

[Snowgod]

Två lager titanal är ju ett beprövat recept på en bergstadig skida.
Att använda fibermatrial innebär att man behöver laborera med fiberriktningar och man kan således få en skida som är vridstyv, styv i längsled eller både och. Vissa tillverkare skär även ut sina metallförstärkningar för att få en skida med ett mer hanterbart flex, väldigt få uppskattar åkkänslan och smidigheten av järnvägsräls.

Kärnans konstruktion är likväl av mkt stor vikt för skidans egenskaper. Vad komposit och metall i huvudsak gör är att förstärka det som redan är förutbestämt i kärnan.

Jag har inte skärskådat konstruktion och matrial i alla skidor jag provat men jag är övertygad om att det finns många sätt att åstadkomma liknande egenskaper.

 

[Xswe]

Intressant diskussion.

Har hört något om att kolfiber-stringers och grafen är det senaste i hybridväg som kommer i skidor till nästa år(är iofs 2015 redan så några skidor är säkert redan ute) och V-werks katanan och även DPS-skidorna med kolfiber är ju en helt ny generation jämfört med de första kolfiberskidorna.

Med dessa material kan man stärka upp en konstruktion utan att behöva hälla på en massa tung metall. Nu gillar jag iofs 2-3 lager titanal men som tidigare talare påpekat: det gör ju inte direkt att en skida blir för lätthanterlig och snäll i låga farter =)

Det enda jag hoppas är att inte alla metall-skidor försvinner och vi står där med antingen lätta kolfiberskidor eller våta nudlar som man knappt kan köra snabbt med och där mina knän får stå för all dämpning....

 

[Snowgod]

Kolfiber-stringers har väl varit med sen slutet på 90-talet..?

 

[Xswe]

Snowgod,

Du har säkert helt rätt men kanske en ny process/tillverkning/användning på dem idag som kör att du inte känner lika mycket av kolfiberkaraktären. Eller så är det metall-allergikerna och touringtrenden som kör att de helt plötsligt har kommit tillbaka på bred front och i nya typer av skidor jämfört med race/pistskidor på 90talet.

Hade ett uppehåll 2001-2008 där jag inte följde utveckligen så mycket så jag missade nog late 90s skidorna:P

 

[Toobien]

Det låter mycket rimligt att det är egenskaperna i kärnan som förstärks precis som du säger. Problemet med det är att i och med att man säkerligen kan åstadkomma olika egenskaper på många olika sätt måste man ju någonstans lita på alla andra i sitt val (om man nu inte lyckas komma iväg och testa allt) vilket känns obekvämt eftersom alla tycker olika avseende vad som är mjukt och hårt etc. Finns det förövrigt någon poäng att styva upp en skida enbart i längdled eller göra den enbart mer vridstyv eller är det bara så att möjligheten finns? Förekommer det i praktiken alltså?

Åstadkommer man två helt skilda egenskaper med styvhet i de olika ledderna?

 

[Mountain_Man]

@Toobien
Tror knappast det är någon vits med en skida som är styv i längsledd men förhållandevis vridmjuk. Men det motsatta förhållandet är vanligt förekommande för att få en lättåkt skida som ändå presterar bra på hårt underlag. Men det är mer komplext än så här. Tillverkarna "laborerar" med flex och vridstyvhet som varierar mellan olika delar av skidan i kombination med skärning och spann/rocker. En friåkningsskida kan exempelvis ha ett spann under foten där skidan är hård och vridstyv medan den är betydligt mjukare i både flex och vrid i ändarna där den också är "rockad" ...

/MM

 

[Toobien]

Jo jag är medveten om att man arbetar med olika flex i olika delar av skidorna, misstänker att tanken där är att man kan få olika beteenden från skidan i olika fören. T.ex. borde en rockad skida med mjukare framdel men som är styv under foten kunna hantera hårdare underlag på ett ok sätt samtidigt som den blir relativt lekfull och lättkörd i djupare snö i och med att den får lite annorlunda kontaktpunkter då.

Känns ju lite som att jag inte kommer att få ett enkelt svar på det här (vilket väl egentligen var förväntat) men tack för tankarna oavsett. Jag har tidigare upplevt skidor utan metall i sig blir väldigt trötta (läs mjuka och utan respons) med tiden. Har ni några tankar kring det? Är det stor skillnad på hur uthålliga materialen är innan de helt enkelt blir gamla och utslitna? Skulle kunna tänka mig att de mer uthålliga materialen ger styvare skidor vilket ju givetvis kan vara helt fel..

 

[MedlemJapaner]

Rena träkärnor har ju en tendens att mjukna med tiden, och speciellt de byggda med cap-konstruktion. Kolfiber som material har ingen plasticitet och väldigt hög fatigue-limit, om man nu kan beskriva det så i ett komposimaterial. Alltså att det kan böjas väldigt mycket och ändå flexa tillbaka till sin ursprungliga form utan att tappa form eller styvhet. Titan är också ett väldigt hårt material som kräver hög belastning för att tappa förmågan att återgå till sin ursprungliga form, så man kan väl säga att skidor med kolfiber eller titanlegeringar i sig kommer behålla sitt flex längre då det både besitter sådana egenskaper och samtidigt avlastar träkärnar som då också håller längre.