jag måste säga Jibberish...
med ditt halvlånga inlägg ovan så summerade du ungefär så som skidåkning ska kännas tycker jag, lr ja alla alpin åkning, bräda med asså.
jag åker skidor för att man får en sådan ruskigt skön kännsla. jag e inte direkt ngn pro så jag hamnar offta i situationer där det känns som att jag inte har ngn kontroll, och instinnkten tar tag i mina handlingar. detta e så fruktansvärd skönt om man klarar sig iaf :D. ja e en tjock noob i parken, men skulle helst vilja flytta till ngn liten by i norge eller schweiz lr ngt, och bo där i en liten stuga, jobba inne i byn, och kunna åka puder större delen av året.
visst de e skitkul att försöka göra ngt i parken (vilket för mig är de mesta eftersom jag inte kan ngt, ungefär) men ja skulle helst som sagt vilja glida i puder, de e skitbra grejj om man behöver tänka, de e terapeftiskt lr vad de heter
ja håller med Jibberish, och känner att jag har lärt mig ngt av denna tråd. visst de e, och har varit, en självklarhet för mig att alla ska ha en fri vilja, men ja måste säga att, beroende på mitt humör (ingen ursäkt), har töjt lite på den uppfattningen.
vill du kalla dig ghetto jibber, do it.
vill du kalla dig extreme sopsäck rider, do it
de gäller bara att tänka till, vad vill ja göra med min åkning. vad vill jag kunna göra med mina skidor/ min snowboard?
när man gör detta och inser de man verkligen vill göra, så kan man fokusera på de målet, först då kan man acceptera folk till fullo.
detta grundar jag på att jag tror att alla som klankar ner på folk gör de för att dom (innerst inne) inte vet riktigt vad just dom egentligen vill med sitt liv.
"den mest stöttande och accepterande människan, är också den som är helt nöjd med allt i sitt liv."
(c) Jonas Byström
peace my alpine friends. black or white, board or ski, park or off-pist, we will always be brothers