Ja och nej, herr Daniel.
Givetvis går det att känna skillnad på 5cm i längd, dessutom så är MM inne på ett intressant spår när han för in styvheten i ekvationen. MM ger vidare en bra tumregel för hur du skall göra ditt val, om det nu är ett val som föranleder frågan (kanske är du bara frågvis, vetgirig eller är mitt upp i en statisktisk undersökning av freeridemedlemmarnas uppfattning av skidlängdens betydelse).
För övrigt framgår det inte om det är precis samma skida i tvåolika länder din fråga gäller. Om det är olika skidor så kommer skidornas respektive uppbygnad i betydligt högre grad än en lite längskillnad avgöra skidornas respektive egenskaper.
Även Eddi reser en intressant poäng, även om hans "slutsats" snarare tyder på att han inte riktigt har så stor koll på fossingarna när han susar (eller hasar) runt i branterna (eller flackerna). Det intressanta är dock det stora talet 19, så ju är klart större än 5. Låt mig via lite anekdotisk historia låta detta stora tal i skidlängdsdifferenssammanhang beröra en intressant utveckling som modenr teknik och utrustning för med sig.
På den galma goda tiden (vi kan låta 1990 vara den goda tiden den här gången) åkte ju alla som betecknade sig själva som goda skidåkare på slalomskidor. Då talar vi alltså om slalomskidor i den mest strikta meningen, nämligen om slalomskidor för tävlingsbruk i grenen slalom (även kallad specialslalom). Slalomskidor av racingtyp var det som gällde för slalomracing (förståss), för puckel, för offpist och för annan friåk ning. Kort sagt, för det mesta. Svängradie var inte uppfunnet och alla skidor hade en midja mellan 63 och 65cm. En normalviktig man, säg från 65-80 kilo, körde på skidor av längd 195-200cm. Vissa mesar kunde dyka upp med 190, men det var närmast en damlängd. Var man riktigt tuff kanske man drog till med 205. Tävlingsåkarna kanske hade lite längre. Som huvudsakligeen friåkare körde jag själv länge på 195 (men hade beställt dem extra styva för jag kände mig lite tuff då). Den stora frågan inför varje säsong eller varje skidköp var om man kanske skulle gå på 197:or den gången. Provade man ett par 190 så var det löjligt instabilt. Många som provade lite längre (typ 205) tyckte på samma sätt att det var löjligt svårtåkt och tungt (själv hade jag i och för sig redan då ockås ett par fina storslalomlagg som var 207 och som, märligt nog, inte alls var svåråkta).
För att nu återgå till det moderna: Igår tog jag ett par åk i Sälen och körde på skidor från 168cm till 203cm. 203:orna, midjebredd från 62 till 95cm och sidoskärningsradie från 18 till 32m. Från storslalomracing med tunga plattor och bindningar, via moderna "all mountain"-skidor med typ 80mm midja till mer offpistinriktade lagg med 95mm midja. Alla skidorna var jättekul att köra. Alla hade bra grepp på den hårda snön. Alla svängde bra och alla funkade att köra rejält fort med. Givetvis klarade de olika skidorna olika saker lite olika bra, men in princip var det samma typ av åkning med samma sorts teknik som jag tillämpade. 168:orna var betydligt roligare när det var flackt och storslalomlaggen eller de med 95mm midja villa ha lite mer fart för att svara bra, men i det stora hela så hade jag ungefär lika kul på alla laggen (alla skidorna var riktigt bra skidor, kanske jag skall tillägga, olika typer av top-of-the-line-skidor från Völkl.
Kanske kan man nu tro att det skall komma någon poäng om att olika skidtyper kräver olika längd, men snarare är det tvärtom. Völkl G4 (G41, Ax4) har jag kört från 168 till 198 och jag skulle kunna tänka mig att ha vilken som helst av dessa i min skidgarderob. Alla längderna är grymt roliga och faststabila på skär.
Min poäng är inte heller att man idag inte behöver vara så noga med vilken längd man tar, även om den slutsatsen också går att argumentera för, lite beroende på vem det är som skall ha skidorna.
Nej, snarare är allt detta ordbajsande ett upplägg för observationen att en _bra_ modern skida kan funka bra för oerhört många olika åkare och olika förhållanden. Längden på en skida är i nästan lika hög grad som modellen ett utryck för vad skidan funkar allra bäst till. På något paradoxalt sätt så var det nästan mer snack om olika längder på den gamla tiden, även om de flesta körde med nästan samma längd. Nu antar många, verkar det som, att det skulle finnas någon "rätt" längd för just mig. Det jag menar är att om skidan är bra, så kan man genom att välja den i en okonventionell längd får den att bli något helt annat än vad den kanske främst marknadsförs som. 168:orna som jag skrev om ovan är t ex min frus G4:or. För henna är de schyssta allroundskidor med lite dragning åt freeride och outpisten. För mig blir de dock ett par grymma pistlagg som nästan blir en slags freeridevariant av en slalomcarver, dock betydligt mer förlåtande mot blandföre (racinglagg gillar inte mjukt...).
Over and out för denna gång.
HWC HitMe
Mannen, Myten, Materialförvaltaren
