U
user152698
Guest
Hjälp - känslig & mono ute i spenaten
Jag känner ej till att liknande tråd finnes, så vill härmed starta en för de som ofta känner sig ex. extra känsliga, tysta, lugna, snälla, osäkra, blyga etc. - en tråd för dem som är eller tenderar att vara högsensitiva personer helt sonika, men ej vill låta dessa stora och ibland överväldigande känslor sätta stopp för ett liv på utförsdon, eller en säsong någonstans en bra bit hemifrån.
Undertecknad (jag) har under hela sitt verksamma skidåkande (och liv) tenderat att vara en mycket känslig prick - även om jag här på FR "då-och-då" i mitt ässe gärna velat framställa mig som en mix av Viggo och Reidar Dahlén i Rederiet - och nån charmant vagabond-slusk (vilket iof ÄR jag efter ett helrör eldvatten), vilket alltså är självhycklande men ändock kreativt underhållande lögner, som nånstans bara fäller än mer dekadent skugga över mitt annars så varmt lysande inre sken (själen?). Jag har alltså under de senaste 10 åren nästan suttit lika många timmar på landstingets terapeut-stolar som antalet skiddagar, typ. Nej nu håller den kreativa smegman åter att omfamna mig, så:
I denna tråd kan man alltså få och ge tips, dela tankar och upplevelser, eller kanske ett "RYCK UPP DIG!" vid behov - då det inre karga Åre-föret blir en övermäktig och sätter stopp för de fina dagarna med lek i naturen. Man kanske vill så mycket, men vet inte hur eller när, då man hemmavid kanske saknar just trygga och goa skidvänner. Eller sitter ensam i ett stort party-kollektiv i Alperna och bara vantrivs av alla energier och intryck som man inte vet hur man ska tackla å bara vill sticka hem. Dessa känslor och intryck har jag fått erfara mycket mycket genom åren, både hemma som under skidsäsonger och olika resor.
Hur som haver så finnes här iaf en av flera värmande (och förhoppningsvis stärkande) händer!
Undertecknad (jag) har under hela sitt verksamma skidåkande (och liv) tenderat att vara en mycket känslig prick - även om jag här på FR "då-och-då" i mitt ässe gärna velat framställa mig som en mix av Viggo och Reidar Dahlén i Rederiet - och nån charmant vagabond-slusk (vilket iof ÄR jag efter ett helrör eldvatten), vilket alltså är självhycklande men ändock kreativt underhållande lögner, som nånstans bara fäller än mer dekadent skugga över mitt annars så varmt lysande inre sken (själen?). Jag har alltså under de senaste 10 åren nästan suttit lika många timmar på landstingets terapeut-stolar som antalet skiddagar, typ. Nej nu håller den kreativa smegman åter att omfamna mig, så:
I denna tråd kan man alltså få och ge tips, dela tankar och upplevelser, eller kanske ett "RYCK UPP DIG!" vid behov - då det inre karga Åre-föret blir en övermäktig och sätter stopp för de fina dagarna med lek i naturen. Man kanske vill så mycket, men vet inte hur eller när, då man hemmavid kanske saknar just trygga och goa skidvänner. Eller sitter ensam i ett stort party-kollektiv i Alperna och bara vantrivs av alla energier och intryck som man inte vet hur man ska tackla å bara vill sticka hem. Dessa känslor och intryck har jag fått erfara mycket mycket genom åren, både hemma som under skidsäsonger och olika resor.
Hur som haver så finnes här iaf en av flera värmande (och förhoppningsvis stärkande) händer!
Senast ändrad: