Höftrotation i svängfasen?

[Jamt69]

Jag har funderat på en teknisk detalj en tid. Jag har surfat runt en del men inte riktigt fått någon klarhet.

Det gäller framför allt i storslalomsväng men det är ganska generellt. I svängfasen kan man öka höftvinkeln och kantningen genom att successivt rikta överkroppen mot ytterskidan spets, dvs man har en motvridning i övre delen av kroppen. Särskilt i slutet av svängfasen. Detta är en väletablerad teknik som finns beskriven på många ställen. Jag tycker att det funkar väldigt bra för att få mycket kant, i princip kan man kanta så att baken nästan tar i snön. Särskilt när farten inte är så hög så att man måste få upp tyngdpunkten för att ha mycket kant.

Det jag undrar över är hur höften ska vara roterat när man gör detta. Det verkar som om dom flesta förespråkar att höften inte ska vara roterad. Det gör ju dock att ryggen är ganska vriden. Jag tycker personligen att det känns ganska bra att ha en del motvrid även i höften. Dock har jag väl en känsla av att innerskidan kantar lite mindre då, men spelar det så stor roll?

Jag har tittat en hel del på bilder och video på WC-åkare och jag tycker det ser ut som om ganska många har en viss motvridning i höften. Kolla tex på den här bilden
http://www.youcanski.com/photo/blardone_1b_lg.jpg

Alltså, ska man sträva efter att vrida höften med skidorna, eller är det ok att ha motvridning i hela överkroppen.

 

[Jamt69]

vaddå nej? Lite mer uttömmande svar hade inte skadat.

Jag har läst igenom dom flesta tekniktrådarna här på formet och det verkar ju finnas ganska många som kan sin sak så jag hade hoppats på lite diskussion...

Jag har även läst boken "Alpin skidteknik - Ur ett helhetsperspektiv", som rekommenderas på svenska skidförbundet. Jag tycker den är mycket bra, men som sagt får jag ingen klarhet i ovanstående.

 

[Utter]

Nej du ska försöka hålla höften rak genom svängen. Om du kolla på din länkade bildsekvens igen så ser du att åkaren endast håller motvridet med vänster axel medans underkroppen håller sig ganska rak.

Edit: Med gammal teknik (läs upp till sent nittiotal var det vanligt att trycka in röven i svängen och på så sätt skapa en ganska kraftig motvridning. Detta har dock försvunnit gradvis som jag ser det.

 

[Jamt69]

Nej du ska försöka hålla höften rak genom svängen. Om du kolla på din länkade bildsekvens igen så ser du att åkaren endast håller motvridet med vänster axel medans underkroppen håller sig ganska rak.

Edit: Med gammal teknik (läs upp till sent nittiotal var det vanligt att trycka in röven i svängen och på så sätt skapa en ganska kraftig motvridning. Detta har dock försvunnit gradvis som jag ser det.

Ok, tack för svaret. Jag tycker dock det ser ut som om han har höften lite vriden, även om axlarna är betydligt mer vridna. Personligen tycker jag att jag kan gå djupare om jag vrider höften lite, men det kanske bara beror på att jag är gammal och stel.

Jag är på resa nu men jag ska testa lite mer när jag kommer hem på fredag.

 

[PCarmichael]

Med en höftrotation förlorar du juh balans och går gärna in lite på innerskidan vilket inte är så bra i alpina tävlingar. Men det är juh många nybörjare som gärna vrider på höfterna.
man ska köra medvrid in i sväng och motvrid ut ur. Ingen rörelse i höfterna, det blir en jobbig situation när du ligger ner sedan ;D

 

[TexMurphy]

Ang axlarna.

Om man åker med axlarna i fall linjen borde det inte då bli så att man "vrider" axeln mot ytterskidans spetts?

En höftrotation till följd av detta borde ju vara ett tecken på att man inte har frikopplat axel - och höftparti?

Nu så är jag urkass på race teknik och rätt kass på carving teknik också för den delen men det känns helt fel utifrån hur jag själv åker att ha axlar och höft "ihopkopplade".

Tex

 

[Utter]

man ska köra medvrid in i sväng och motvrid ut ur. Ingen rörelse i höfterna, det blir en jobbig situation när du ligger ner sedan ;D

Du ska inte gå i sväng med en medvridning, du ska gå in i sväng med axlarna ner i falllinjen för att sedan försöka hålla axlarna åt fallinjen genom hela svängen.

 

[Jamt69]

Om man håller axlarna i falllinjen så blir det ju mer eller mindre en motvridning i slutet av svängen så ni motsäger väl inte varann. Jag tycker det låter som två sätt att säga ungefär samma sak.

Enligt boken ovan är definitionen av medvrid: "över- och underkropp vrids med i svängen åt samma håll som skidorna"
Det är delvis detta som gjort mitt lite konfunderad, eftersom det står både över och underkropp. Men i sjävla verket är det ju mest axlarna det handlar om. Dvs om man inte vrider höften i förhållande till skidorna har man ju medvrid i höften, men mycket mindre så i axlarna, och till och med lite motvrid i axelpartiet i slutet av svängen. Jag har dock en känsla av att höften följer med axlarna lite grann, men som Utter säger är det inget man ska sträva efter.

I modern skidteknik vinklar man i princip inte höften någonting. Nästan all kantning sker med lutning av kroppen. Att man sedan motbalanserar i slutfasen av svängen (efter falllinjen) genom att resa överkroppen mot ytterskidspetsen innebär alltså inte att man vinklar höften, och enligt ovan inte heller att den roterar med axlarna (så mycket i alla fall). Axlarna roterar ju egentligen bara i förhållande till skidorna, i förhållande till fallinjen är dom ju neråt hela tiden. Jag tror jag fattar nu.

 

[dr-zipe-letar-puder]

Intressant. Detta är min uppfattning (observera att det sällan går att till fullo köra med denna idealteknik, men så nära som möjligt):
Mål:
1. Maximal kantning av skidan
2. maximal balans
3. tyngförflyttning till ny ytterskida (tidigarevarande innerskida) så fort som möjligt.

Detta är några av målen man vill uppnå. Man ser ofta såna som åker med innerskidans spets långt framför ytterskidans, vilket innebär att höften är kraftigt utåtroterad. Detta är ett sätt att åka där man kantar skidan, ofta rätt hyffsat. Det man förlorar på att åka så är dels balans - höften är betydligt svagare när den är utåtroterad och kan därför inte arbeta med bästa möjliga balans ("korrigeringsförmåga med små muskelspänningar"). Det är rätt självklart om man tänker efter. I slutet av svängdelen vill man dels kanta skidan maximalt, och byta till ny ytterskida så fort som möjligt (kan tolkas fel). Detta gör man med, ursäkta metaforen, ett cykeltramp, dvs tryck ned skidan mer mot snön, eller kalla det att du viker in knäet mot underlaget mer. Hursomhelst blir effekten att skidan kantar maximalt och gör en extra stor böj i slutet av svängen. Denna böj leder därefter in på den nya ytterskidan. Det är i denna fas som höften behöver vara som mest stark och balanserande. Skidorna behöver ha lika position just för att bytet (tyngdförflyttningen) ska ske så "bra" som möjligt.

Det jag vill komma till - inget av detta är möjligt med en utåtroterad höft (möjligt, men inte bästa alternativet).

Kort fråga: hur ser viktfördelningen ut i svängen? Jag lägger all vikt på ytterskidan för att få så mycket kraft som möjligt, och därför också sväng. Är detta rätt?

 

[Jamt69]

Viktfördelning är en intressant fråga. Verkar som om många vill sätta siffror på den, typ 50/50 eller 90/10.
Svängen är dock mer dynamisk än så.
Eftersom man så fort som möjligt vill komma in i svängen så är trycket 100% på ytterskidan i första fasen. Är den inte det så får man ju inte in tyngdpunkten lika snabbt (dvs långsammare till kant). Genom hela svängen minskar sedan det procentuella trycket. I slutet av svängen vill man så fort som möjigt räta upp kroppen, och då är det snabbast att lägga så mycket tryck som möjligt på innerskidan. Det absoluta trycket är däremot som störst i andra halvan av svängfasen.

Det gäller att få svängen att se ut som ett kommatecken, mest sväng i början och sedan gradvis större radie. Ju mer man hinner svänga innan falllinjen desto mindre bromsar svängen efter falllinjen. Man vill ha så lite tryck som möjligt efter falllinjen, eftersom man då trycker sig uppåt, dvs bromsar. Vad har då detta att göra med viktfördelning? Jo, om man har mer jämnt tryck mellan skidorna svänger det mindre, alltså får man enklare denna svängform genom att försöka ha jämnare tryck efter fallinjen.

Detta är väldigt svårt men det har visat sig vara snabbt. Kolla byggmark t.ex.

 

[Anders_Nilson]

Eller inte
eftersom en sväng är dynamisk så fördelar man utifrån det, och efter som kantningen sker successivt så kommer det snarare att gå från 50/50 till 100 till 50/50 (om man nu vill prata siffror) med 100 i fallinjen, skidorna i samma riktning.
I dag för söker man prata om en aktiv innerkant och inte hurvida du har 30 eller 50% av belastningen på den kanten.
Svängen borde snarare se ut som en ellips, dvs tightast i fallinjen där man får maxial acceleration.

 

[Jamt69]

Håller nog inte riktigt med. Om du står balanserad på bägge skidor i fas 1, hur ska du då kunna lägga kroppen inåt med 50/50 på skidorna? Jag skulle snarara säga att man kanske har 80/20 i fas 1 (100 initialt)
65-70/30-35 i svängfasen
50-60/40-50 i fas 3
Då får ju ingen acceleration neråt genom att ha maximal sväng i fallinjen, bara inåt i svängen. Har du maximal sväng i fallinjen kommer du att ha strax efter fallinjen också, och då är accelerationen riktad snett uppåt i backen (om backen är jämnbrant).

Om man räknar från övergången mellan fas 3 och 1 och sedan tillbaks till det läget kommer man ju att går från 50/50 och sedan tillbaks till 50/50 så på så vis kan man juse det på samma vis, det beror bara på när man börjar "räkna"

 

[Anders_Nilson]

Det finns ett läge som man brukar kalla för svängväxling, då står du med båda tassarna på jorden, sen börjar du med knä, sen höft och sist hela kroppen att jobba upp skidorna på kant tills du når maximal kantning med kroppen och skidorna (inte mot underlaget), och det gör du i fallinjen, det är då du behöver det som mest och det är då du kommer att ha fullt skär på ytterskidan.
Sen kommer du att hamna i ett läge där belastningen ökar eftersom du då börjar jobba mot gravidationen och mot backen, efter det så kommer du få en förflyttning i sidled som du sen genom att "släppa" belastning på skidorna avbryter för att gå över mot nästa sväng.
Maximal acc i fart får du när du, skidorna och gravitationen jobbar åt samma håll, dvs i fallinjen.
Om man tittar på den "perfekta svängen runt en port i storslalom så beskrivs den som en ellips där du har som minst radie precis vid fallinjen.
Du kommer aldrig att gå in i sväng med full belastning på ytterskidan eftersom belastningen byggs upp successivt genom svängen, du har helt enkelt inte det stödet tidigt i svängen.

 

[Jamt69]

När det går snabbt jobbar man väldigt lite med knä och höft. Dom används mest för finreglering. Nästan all kantning fås genom att luta kroppen in i svängen. Det gör att tyngdpunkten har en så rak bana neråt i backen som möjligt. Bara om det inte går att kanta mer genom att luta sig behöver man jobba med höften, eller när man ska klämma sig förbi en storslalomport.

Skidorna jobbar inte åt samma håll som gravitationen i falllinjen. I fallinjen är trycket från skidorna 90 grader jämfört med fallinjen. Strax efter är trycket från skidorna uppåt i backen.

Jag sa aldrig att du har mest absolut tryck när du går in i svängen, jag sa bara att du har mest procentuellt tryck. Givetvis kommer trycket att vara som mest i svängfasen, tills man avlastar.

Det går faktiskt att åka med skärande sväng när det är väldigt flackt genom att lägga så mycket tryck som möjligt innan fallinjen. Det går att ta sig ner i en barnbacke fortare genom att svänga än att bara stå och glida. Det går till och med att åka när det är helt platt. Jämför inlines tex.

När det är brantare är det svårare att märka någon skillnad, men det går ändå fortare. Svängen ser då inte ut som en ellips, fast ganska nära. Detta är naturligtvis väldigt jobbigt, men det är ingen slump att elitåkarna har maxpuls när dom kommer ner.


I boken "Alpin skidteknik - Ur ett helhetsperspektiv" står det egentligen inte så mycket om detta, men jag tycker att artikeln på sidan http://www.youcanski.com/en/coaching/inside_ski.htm är mycket bra. Den har i alla fall fått mig att se lite annorlunda på svängen.

 

[Anders_Nilson]

Om du tittar på bilderna så ser du nog bara ett läge där åkaren INTE har stöd av innerskidans kant, och det är precis efter han har passerat porten.

Och kantningen kommer successivt på alla sekvenser.
Kantningen startar alltid från knä, vidare med höften och sen med hela kroppen, det går inte att bygga upp trycket och stödet annars.
Om du inte gör det så har du en regel luftfärd mellan svängarna och landar på fullt skär, med full kantning (det händer nog men det är garanterat inte med flit)

Hur medar du med "mest procentuellt tryck"?

Och det är helt klart det går att accelerera genom en sväng så där är vi överrens, men faktum kvarstår, den största accelerationen uppnår du när du jobbar med gravitationen och inte emot, alltså från det att du styr in i fallinjen och fram tills du passerar den, därefter kommer du att bromsa farten.

Skidorna rör sig framåt inte i sidled om du åker med skär, belastningen på åkaren är vinkelrätt mot underlaget men anledningen till att du kan öka farten är att du åker med gravitationen, den är större än de bromsande krafterna som påverkar åkaren.

 

[xoce]

Intressant diskussion! Just i svängväxlingen blir det ju en fas där skidorna flyter på snön utan att kanta. Det jag upplever händer in i nästa sväng är ju att man flyttar in vikten så att nästan allt tryck hamnar på innerskidan. När sedan skidorna börjar carva kommer trycket successivt att flyttas till båda och över till ytterskidan. Ju närmare 50/50 du kan ligga i svängen destå bättre.

Om man återgår till ursprungsfrågan om höftrotation. Jag har på senare år konverterat från raceteknik anno sent 80-tal (mycket motvrid och vertikalarbete) till carving. En övning som jag tyckte var en stor aha-upplevelde för mig var den som brukar kallas "Superman II". Du åker med den yttre armen utsträckt framåt (superman) medan den inre handen trycker mot höften (tänk tekopp).

 

[Anders_Nilson]

Intressant diskussion! Just i svängväxlingen blir det ju en fas där skidorna flyter på snön utan att kanta. Det jag upplever händer in i nästa sväng är ju att man flyttar in vikten så att nästan allt tryck hamnar på innerskidan. När sedan skidorna börjar carva kommer trycket successivt att flyttas till båda och över till ytterskidan. Ju närmare 50/50 du kan ligga i svängen destå bättre.

Skulle vilja se när du kör 50/50 ner för en brant backe med fullt skär
Finns ingen som gynnas av det, för mycket belastning på innerskidan och då kommer att åka på en innerskida (som herr Strand skulle sagt).
Efter som man åker med ett böjt och ett sträckt ben så kommer man inte att komma dit om man behöver kanta skidorna oxå.

 

[xoce]

Du har helt rätt jag klarar absolut inte 50/50 i brant backe på fult skär, då fegar jag ur och kör på yttern helt och hållet. Men en sisådär 20 färre ljus i födelsedagstårtan och telefonstolpelår så vete tusan om jag inte försökt i allafall.

Risken att tappa balansen är ju större om man lutar in mer men det går fort när det funkar. Byggmark for president!

 

[Jamt69]

Anders, det verkar som vi är hyffsat överens. Det jag menade med acceleration var egentligen acceleration pga trycket från skidorna. Så länge kraften från gravitationen, skidstödet och friktionen totalt är riktar nedåt så får man helt riktikt acceleration åt rätt håll. Det jag menade var att den komponenten som kommer från skidstödet är riktat uppåt i backen efter fallinjen så för att ha maximal acceleration måste man försöka minimera den kraften, dvs börja räta ut svängen så tidigt som möjligt. Det verkar ju som om du säger ungefär samma sak med din näst sista mening.

Med procentuell menar jag den relativa kraften mellan höger och vänster. 100% kraft på ytterbenet i början av fas 1 betyder alltså ungefär din vikt, medans i svängfasen kanske det skulle motsvara 3 ggr din vikt.

 

[Anders_Nilson]

Du har helt rätt jag klarar absolut inte 50/50 i brant backe på fult skär, då fegar jag ur och kör på yttern helt och hållet. Men en sisådär 20 färre ljus i födelsedagstårtan och telefonstolpelår så vete tusan om jag inte försökt i allafall.

Risken att tappa balansen är ju större om man lutar in mer men det går fort när det funkar. Byggmark for president!

Du fegar inte ur, det går inte, kommer aldrig att gå, ska inte gå, basta

All skidåkning handlar om att balansera krafter och det är då det gäller att maximera det funktionella rörelsemönstret.
Byggmark kan tex inte åka på årets skidor och pjäxor som han kunde för två år sedan (efter regeländringen) och att åka på chans som han gör är INTE vidar funktionellt och därför så kommer han inte ner, han bygger inte upp det stödet som krävs och han kantar inte tillräckligt med knä och höft för att komma igenom svängen med det skär han behöver och sen kör han för korta skidor.....
Byggmark for skidskola

 

[Anders_Nilson]

Anders, det verkar som vi är hyffsat överens. Det jag menade med acceleration var egentligen acceleration pga trycket från skidorna. Så länge kraften från gravitationen, skidstödet och friktionen totalt är riktar nedåt så får man helt riktikt acceleration åt rätt håll. Det jag menade var att den komponenten som kommer från skidstödet är riktat uppåt i backen efter fallinjen så för att ha maximal acceleration måste man försöka minimera den kraften, dvs börja räta ut svängen så tidigt som möjligt. Det verkar ju som om du säger ungefär samma sak med din näst sista mening.

Med procentuell menar jag den relativa kraften mellan höger och vänster. 100% kraft på ytterbenet i början av fas 1 betyder alltså ungefär din vikt, medans i svängfasen kanske det skulle motsvara 3 ggr din vikt.

I princip är vi det, ja
Det jag vänder mig emot är hur ma använder sig av siffror för att beskriva belastning i olika delar av svängen när det viktiga är att du har aktiv kant, Greg Gurshman har även han svårt att hålla isär det här och beskriver det lite plumt istället för att prata om att man har behov av en aktiv innerkant för att få och bygga upp tidigt stöd och stöd där det behövs.
Och att all kantning sker successivt

 

[Jamt69]

Ang. Byggmark. Det är precis som med JAS, det går att svänga snabbare om man har ett instabilt grundsystem, men det går åt H-vete om man hamnar utanför reglerbarhetsrymden.

Anders, kan du förklara lite mer vad du menar med aktiv innerkant?

I praktiken har jag en känsla av att man använder väldigt lite av knä och höft för att initiera svängen. En sak om du kommer från en statisk position, men om man kommer från den tidigare svängen är ju benen redan på väg in under kroppen. I mycket litteratur läser man om det du skriver om knä och höftreglering, men Greg verkar inte riktigt hålla med. Genom att titta på bilder så är jag böjd att hålla med honom.

Jag har snarare en känsla av att om man vill ha mycket stöd i svängen kan man inte börja med en knäreglering. Då kommer den regleringen motverka att man börjar luta inåt i svängen. Om man däremot börjar med att släppa allt tryck på innerskidan så kommer kroppen att falla inåt i svängen. Sedan kommer svängradien att motverka detta fall inåt, och om man behöver mer stöd för att inte ramla inåt kan man då använda knä/höft samt mer tryck på innerskidan.

Om man har hög fart och börjar med en kraftig knäreglering blir det nog en JASlandning.

 

[rabbit]

Byggmark for skidskola

Intressant nog så lär man i Sverige (förhoppningsvis inte överallt) fortfarande ut de delar av hans åkning som förstör för honom.

Kul att ni inser att ni säger väldigt lika saker. Sluta inte diskutera för det. Detta var alltför kul att följa.

Väntar med spänning på Anders förklaring av konceptet 'aktiv innerkant'.

-peace
/r

 

[Anders_Nilson]

Ok, vars börjar man nu då.
Byggmark - ok han är inte den ända i WC som åker med "låg inneraxel" och mycket banking, problemet för Jens är att han inte får någon som helst timing med den utrustningen han åker på, han får inte den radie som han behöver för att kunna balansera i svängen, de övriga som åker på motsvarande sätt går in mycket mjukare och tidigare på kant för att på så sätt bytta upp grepp, efter som skidorna i dag inte tillåter att man gjorde som för tre år sedan.

Kantning - man startar alla svängar med hjälp av en innåtrotation av lårbenet
Det är detsamma som att successivt med hjälp av först knä och sedan höft innan man använder hela kroppen, när det går fort så är de olika stegen bara snabbare och det gör att de märks mindre, dvs man tror att man bara kör med kroppen.

Aktiv innerkant - det innebär att man använder sig av innerkanten, alltså inte hur mycket eftersom det är stört omöjligt att utröna och beror på sjukt många variabler, man vill alltså åka med en aktiv innerkant eftersom det ger dig möjlighet att reglera, balansera och få stöd i ditt arbete med att balansera skidåkningen krafter.

Sen kan man oxå säga att det är skit samma om man kommer ner som etta
Greg pratar mest om belastningen på skidorna i olika delar av svängen, vilket inte ger en helt rättvis bild av vad som händer.
Det är en sak att analysera och en annan att värdera och en tredje att förändra och justera för att det ska bli mer effektivt eller snabbare.

Tävlingåkare i dag, framförallt juniorer åker en sväng, den är de grymma på, med de kan inte justera den, de blir statiska, där håller jag med Greg, och jag tycker att de borde träna mer allsidigt på skidor.
Idag är det park eller portar inget där i mellan (ok lite krasst kanske)

sovdax för idag......

 

[Jamt69]

Bra utläggning, det enda jag har att invända är jag tycker det är lite väl generaliserat att säga att man alltid startar svängen med knärotation (som egentligen är en rotation av lårbenet).

Knärotationen används snarare som en finreglering för att hålla lutning och balans. Kraftig knärotation inåt gör att man långsammare kommer till en position där kroppen lutar inåt i svängen. Om man kollar på bildern på youcanski så hittar jag inget bra exempel på att knärotation används i början på svängen.

lite provokativt skulle man kunna säga att det snabbaste sättet att komma in i en lutande sväng är att knä-kanta skidan åt andra hållet initialt.

 

[Anders_Nilson]

Bra utläggning, det enda jag har att invända är jag tycker det är lite väl generaliserat att säga att man alltid startar svängen med knärotation (som egentligen är en rotation av lårbenet).

Knärotationen används snarare som en finreglering för att hålla lutning och balans. Kraftig knärotation inåt gör att man långsammare kommer till en position där kroppen lutar inåt i svängen. Om man kollar på bildern på youcanski så hittar jag inget bra exempel på att knärotation används i början på svängen.

lite provokativt skulle man kunna säga att det snabbaste sättet att komma in i en lutande sväng är att knä-kanta skidan åt andra hållet initialt.

Jag hävdar att det inte går utan att göra det, man kan inte flytta tyngpunkten och fortfarande ha kvar fötterna utan att kanta först med knät och sen med höften (som båda är en inåtrotation av lårbenet)
Jag ska försöka skissa lite för att förklara bättre, återkommer med det...

 

[xoce]

Tycker denna video har en träffande beskrivning av svängväxling. Man faller över till nästa sväng. Vidare kan man ju konstatera att det motroteras en del med höften i flera svängarna som visas.

Däremot fattar jag inte alls liknelsen med att svänga en fulllstad kundvagn.

 

[Jamt69]

Hyffsad video. Friåkningen ser ju dock rätt statisk ut.

Angående att flytta tyngdpunkten.
Om man åker rakt ner och ska svänga höger kan man göra det på fler sätt.

1. Om man börjar med att kanta med knäna åt höger kommer kroppen att falla åt vänster, eftersom underbenen trycks åt höger. Då måste man genast motverka det genom att lägga mer tryck på ytterskidan. Då kommer kroppen börja falla inåt i svängen som den ska.

2. Ett annat sätt att börja svängen är att minska tryck på högerbenet. Då kommer kroppen att rotera och falla inåt åt höger. när man fallit tillräckligt långt kan man motverka fallet genom att kanta med höft/knä samt att börja trycka med innerskidan. Men svängen har redan påbörjats eftersom man kantar med kroppslutnng.

När man redan har ett moment från föregående svängen blir det lite annorlunda.

 

[Anders_Nilson]

Fast hela poängen är att det är dynamiskt, börjar du med knäna så måste du fortsätta med höften och kroppen, alla rörelser sitter ihop och för att skapa dynamik i åkningen (till skillnad mot videon där han är helt otroligt statisk) så måste de samverka genom hela svängen, låser du en del så blir det statiskt.
OM man åker rakt ner på plana skidor och släpper trycket på blivande innerskidan så kommer det inte hända mycket, men om du gör det tillsammans med att rotera in lårbenet då jäklar
Problemet med att använda sig av hela kroppen är att det tar för lång tid innan du byggt upp tillräckligt med stöd för att få en bra sväng, det blir liksom för yxigt, om ni tillåter uttrycket.

 

[Jamt69]

Också från Greg: "The same could be said about “angulating" or “counter-balancing" - too much counter-balancing in phase-I can be inefficient and slow, while it might be absolutely necessary in phase-III"

från http://youcanski.com/en/coaching/tendencies.htm

I princip alla bilder i den artikeln, bl.a. på Fredrik Nyberg visar användande av hela kroppen. Fredrik har (eller hade) en av dom bästa teknikerna, vilket gjorde honom till en av världens bästa åkare trots att han närmade sig 40. (slut på ursäkter xoce? )

Jag håller dock med dig att det blir för yxigt om man väntar för länge med att sätta in knä/höft kantning.

 

[Anders_Nilson]

För mycket ja

där kan du se dem och hur de bygger upp tryck successivt med hjälp av knä/höft kantnig innan hela kroppen läggs på

 

[Jamt69]

Ja, jag älskar det där klippet. Jag har kollat på det massvis med gånger. Finns att ladda ner i slowmotion och bättre kvalitet på http://www.youcanski.com/video/video_index_en.htm också. Jag har laddat ner det och kollar i slowmotion med VLC.

Nyberg har mycket fin snökontakt. Lustigt nog har han mer höftkantning i detta klipp än på dom tidigare bilderna med port. Knäkantningen är mycket subtil, och höftkantningen är tydlig i slutet av svängfasen.

 

[dialkingen4899]

Tackar för intressant läsning.
Köpte en bok om ämnet på för 350 kr
http://www.youturn.eu/Forstasidor/bokenfreeridesidan.html

 

[Turisten]

Kul och intressant diskussion, genom hela tråden, hade varit kul och varit med när det begav sig.
Men sent ska syndaren vakna, jag måste säga att båda har rätt (om jag skall tro på vad som står i boken freeride- skidåkning på riktig) Eftersom svängen skapas av att åkaren flytta sin tyngdpunkt den rakaste vägen möjligt (tävling) ned i fallinjen, Detta gör att kroppen (tp)måste komma före skidorna nedåt mot dalen. För att komma upp på nya kanten måste/bör åkaren vrida in kroppen (förvändning) vilket är först mot -vridning när man stoppar upp gamla svängen, när åkaren ändrar riktningen på svängande kraften följer både kroppen och höften skidornas riktning Men kroppen ligger lite före skidorna in i svängen. Kalla detta för medåkning/medvridning om ni så vill. Alltså börjar svängen med en helkropps lutning ned mot dalen och svängens centrum. Här skriver anders att man faktiskt kan vinkla innerknät upp åt fel håll, Precis så beskrivs en sväng i freeride boken fast mer i en kortare carvingsväng,
Efter det att skidorna är plana i svängväxlingen, genom att då fortsätta trycka/styra innerskidans ytterkant upp mot backen, då faller kroppen samtidigt automatiskt ned mot dalen som filmen ni pratade om beskriver. Bromsar detta? absolut inte eftersom det inte finns någon kraft på skidorna då tp och kroppen faller. När tp och höften/kroppen fallit tillräckligt har skidorna automatiskt kommit på rätt kant. Det är här lårbenet vrids in för att påskynda kantningen så att svängen startar tidigt. Jag tror att många nu tänker ett och annat om vad skriver han, i tävling skall man ju inte svänga efter fallinjen! Precis helt rätt
. Som någon skriver så ska man svänga innan käpp och i fallinjen, medan någon säger att det är i fallinjen, Optimalt borde ett mikro -tryck precis i fallinjen vara målsättningen, men är omöjligt att utföra, där av tanken att skapa mycket sväng/riktningsförändring innan käppen och i fallinjen.
Vilket ger båda rätt igen, i boken jag läser är detta mer ett tankesätt för att inte ha för mycket tryck på skidorna i slutfasen av svängen, och för att jobba med sin kropp, för att skapa tidigt tryck. I svängens inledning får vi ingen direkt hjälp av de yttre krafterna (gravitationen, normalkraften) att skapa svängen. Men som vi alla vet så känner vi av kraften som mest efter fallinjen, detta är logiskt efterson gravitationens ena kofisient G1 vill ned mot dalen, medans normalkraften vill upp mot toppen av berget (om vi står kvar på kanten). Detta är långsamt och skall inte eftersträvas men i brant och i stora riktningsförändringar är detta tyvärr ibland ett måste.
Titta i wc nu mera så gubbsladdar man hellre i dessa partier än att svänga för mycket innan käpp. Den åkare som hinner svänga bra innan käpp åker för lång väg och för långsamt, men som vanliga friåkare är detta kanske den viktigaste kunskapen, att skapa tidigt tryck med hjälp av farten från svängen innan i samspel med hjälp av våra muskler försöka i inledningsfasen skapa ett så tidigt stöd söm möjligt.
Vad är det som skapar en sväng är nyckeln i ert resonemang,! Svaret på det är: Skidans kantvinkel i förhållande till hur mycket kraft vi kan belasta skidan med (skapar då en stor mothållskraft, normalkraft som vi måste orka hålla emot).
Vilket ger er båda rätt igen, Med en rak ej roterad höft är vi starkast, men om vi roterar in höften kan vi kanta skidorna mer utan stor "centrufugalkraft" att luta oss emot, men vi får en roterad kropp som är både svagare och i sämre balans,
I freerideboken skriver de att Höften ska falla in mot svängen centrum med så lite rotation som möjligt, och i sl och (storslalom) så behöver du viss vinkel (ej rotation) i höften av den enkla anledningen att för att kunna åka med endast helkropp krävs en fulländad teknik och en utrustning som klarar av att hålla kraften på kanten, samt en enorm fart för belastning och att luta sig emot, vilket vi oftast inte har. Vi ska åka med kraften inte emot, men att inre axel ska skapa det tröghetsmoment du behöver för att hålla kontroll på alla krafter genom svängen. Vilket betyder att axlarna är både neutrala, med och motvridna i en sväng, med i inled för att starta svängen, neutrala i svängfasen för att orka och mot för att stoppa rotationen och skapa en ny sväng.
Det som sägs i filmen om kundvagnen beskrivs här i boken som hur vi ska kontrollerar krafterna i svängen så att de blir riktade i den riktning vi önskar med hjälp av bålmusklerna, vilket inom tävling är fram i åkriktningen. Visst är benmuskler bra att ha men det förklarar varför midjan på wc åkare är enorm och full av muskler? Jag provade i här om veckan när jag shoppade och vilken aha upplevelse jag fick i det jobbet. En annan kul sak jag provade, när står man 50 50 och hur mycket kraft är det på skidorna då, prova vetja…. Tack dialkingen för tipset om boken, den är 100 ggr grymmare än förbundets olika böcker.