Det är helt lugnt att börja åka igen, men skall du våga ladda på är definitivt en operation att rekomendera. Läkarna rekomenderar ofta attt inte operera på grund av at det är en rätt komplicerad operation med lång rehabelitering som dessutom inte alltid blir helt bra. I höstas kom också en doktorsavhandling där det visades att enbart rehabilitering i allmänhet är bättre än operation. Jag är dock extremt skeptisk till denne metod för idrottare. I det dagliga livet och i lätt idrott funkar ett knä utan korsband men med massiva muskler och en lysande koordination mycket bra. Vid skidåkning funkar det ett tag men förr eller senare kommer det i grunden instabila knät att utsättas för belastningar som gör att det vrids till igen. Varje sådan vridning sliter extremt hårt på ledytor brosk och andra vävnader och dessa är till och med svårare att reparera än ett korsband.
Det där som någon kvacksalvare till läkare sakt till Big Birger är också inte helt sant. Om korsbandet gått av snyggt och man opererar inom ca 10 dagar kan man laga ett korsband, så långt riktigt. Om det är ett komplicerat brott eller det gått längre tid (korsbandet tvinar bort snabbt efter en skada eftersom det till skillnad från en del andra ledband får sin blodförsörjning (genom sig själv") får man ta till en så kallad korsbandsrekonstruktion där man bygger ett nytt korsband på ett eller annat sätt. Detta är den helt klart vanligaste typen av korsbandsoperation och en sådan borde du kräva, Big Birger.
Många friåkare och portåkare har slitit av korsband och kommit tillbaka. Det är nästan att betrakta som ett olycksfall i arbetet som förr eller senare inträffar under en lång skidkarriär om man inte har tur. De flesta kommer tillbaka till en minst lika hög nivå efteråt. Fredrik Nyberg pajade korsband (mm) förra året och har i år vunnot en WC-tävling i storslalom. Pernilla Wiberg har opererat korsband flera gånger och det var efter en korsbandsoperation hon med nytränade bamseben slog igenom. Säkert hälften av alla WC-segrar vinns på korsbandsopererade knän. För att detta skall funka krävs ett antal saker.
1. Operation. Stenhårdingen Patrik Järbyn försökte med endast träning förra året, men det projektet fick snabbt läggas ned.
2. En bra läkare. Ingreppet är rent hantverksmässigt rätt svårt och läkarens skicklighet är avgörade för resultatet. Detta är sant och finns visat i studier, men ingen landsortsortoped kommer erkänna det.
3. En bra sjukgymnast och stenhård träning. Det finns olika skolor, men skall då komma i topptrim är det hård belastning från dag ett som gäller, tycker jag. Nackdelen med denna medod är mer smärta, men det kan du val ta? Räkna med minst sex månader innan du kan stå på skidor igen. Till och med de hårdast tränande toppidrottsmännen har efter ett år inte mindre än 90% styrka i det opererade benet relativt det oopererade. Observera att träningen skall innehålla både rörlighet och styrka, men också mycket koordination. Det senare gör att du kanske inte kommer hamna i en farlig situation lika ofta i framtiden utan bättre kan "hålla reda på" knät. När det gäller styrketräningen är det tungt, tungt som gäller. Mycket knäböj med skivstång och tunga vikter är t.ex. bra, trots att det gör rätt ont i bröjan.
Själv har jag pajat korsband i båda mina knän. Höger opererades efter någon månad av en duktig sportortoped och blev bra. Detta knä har fått en del stryk efter detta dock. Vänster knä fick klara sig utan korsband med bara träning under flera år. så jag vet hur detta funkar också. Oftast går det och man kan köra rätt hårt i backen, men marginaler saknas helt och så fort det händer något extraordinärt vrider man knät och det är inte så skönt. Även detta knä opererades (av Sverigen kanske bästa knäortoped Leif Svärd) och är nu bättre än någonsin.
Jag håller med om att ett opererat korsband antagligen aldrig blir lika bra som ett original, men med ökade insikter, bättre koordination och mer muskler tror jag ändå en opererad skidåkare kan löpa mindre risk att dra sönder knät än en "korsbandsoskuld".
HWC HitMe
Mennan, Myten, Menisken.
