Larmrapport från skidgymnasium

[zupermac]

Var i Vemdalen förra året och fick en föreläsning om detta. Nu skriver DN om problemet.

Skrämmande läsning
Larmrapport från skidgymnasium: 32 åkare – 38 skador

Vad hände med - Livslångt idrottande
"Så många som möjligt, så länge som möjligt i en så bra verksamhet som möjligt"

 

[MP1]

https://www.dn.se/sport/tre-av-tio-unga-elitidrottare-ar-skadade/
https://www.dn.se/sport/talangen-drabbades-av-diskbrack-vid-18-ars-alder/

I alla fall i Järpen var det rätt tydligt vilken träningsbakgrund de med problem i ryggen hade. Tung skivstång när kroppen fortfarande växer. Kombinerat med väldigt mycket skidåkning. Tillväxtzonerna i höften skadas, blir utväxter och sämre rörlighet (FAI). Rörligheten (både med skivstång och på skidor) tas istället ut i ländryggen med diskbråck och spickor i ryggkotor som följd.

 

[wenton]

När gymnasielärare ska lära ut unga utövare att göra marklyft och benböj är det bara hoppas att dom inte sitter i rullstol vid 25 års ålder..

 

[Anders_Nilson]

När gymnasielärare ska lära ut unga utövare att göra marklyft och benböj är det bara hoppas att dom inte sitter i rullstol vid 25 års ålder..

FInns nog dessutom ett uppenbart problem i att de faktiskt INTE har lärt kidsen hur man gör.
Det är ju överbelastningsskador på ganska unga åkare och på grund av att man kanske inte förstår hur man tränar, vilka förmågor man tränar och att man inte vilar när åkarna får problem.
När det sen dessutom finns en viss hets bland ungdomarna att träna tungt (för det gör man på gymnasiet och alla fräna åkare i wc) och att man ska kunna lyfta tungt för att komma in på gymnasiet gör det ju inte bättre.
Vad jag vet så jobbar SSF hårt med att komma tillrätta med problematiken men det tar tid att vända en trend så startat.
- an

 

[zupermac]

Undrar vad/vem som driver på det hela?

Jag tycker mig höra att det är ett himla tjat i vår klubb (föräldrar) om skidgymnasium och hur många timmar man "måste" göra på skidorna för att ens ha en chans att komma med till uttagningen/intagningen. Det började redan tidigt i U10. Nu är de U12 och de har såklart redan varit i Juvas 3 gånger på läger sedan i somras. Vissa är bara 10 år fortfarande. De ska vinna - inget annat. Snacka om att vissa satsar. :o
Resultatet från tävlingarna spelar in på uttagningen. Skadar man sig i "fel" ålder är man rökt. Det är nästa så man kan tro att allt (hela livet hos vissa) går ut på det - att komma in på idrottsgymnasiet. Man lägger ner massor av energi – väl där.. skadad... wtf?
Visst är det roligt att åka skidor och tävla men det är en annan fråga.

Jag kan känna igen det här från hockeyn också. Då var det så att tränarna skrek på barnen redan i hockeyskolan när de var 5-6 år. Föräldrarnas förväntningar var/är NHL. Vissa av barnen blev rädda och la av. De vågade inte komma tillbaka. Hörde en av tränarna få en tillsägelse av en förälder (befogat) vid ett tillfälle men han bara ryckte på axlarna och gick vidare.

Jag har också suttit på läktaren och lyssnat en hel del träningar i simning. Där har jag aldrig hört en tränare höja rösten (bortsätt från tillsägelse). Ändå lyckas vi hyggligt. Visst är det teknikträning men ingen stress, ingen press, inga hastighetkrav, utan mer lek och ha roligt. Barnen står och hoppar under närvarokontrollen och kan knappt hålla sig undan bassängen för att de är så ivriga att hoppa i. Känns inte som någon är ”tvingad”. Inga föräldrar är tränare på dessa träningspass.

Har dock sett alldeles för många barn gråta när de kliver in på plan i andra idrotter. Många föräldrar som skriker och gormar vid bilarna när man ska bära grejer för att de är sena… Det är väl inte barnens fel.. bra start på träningen.. hua. Är det all ångest de har som ska ut över barnen för att föräldrarna själva inte lyckades?

Allt det här påverkar utövaren in i framtiden och pressen blir bara större och större (från andra). Hörde två åkare i Klövsjö när vi var där på läger i våras. De lät inte direkt glada när de pratade i liften om hur lite de var hemma och träffade kompisarna (U14?). En av dem svor t.o.m. om att han alltid var iväg på träning eller tävling och aldrig fick vara hemma.
Det borde vara så att man VILL hålla på, inte tvingas.

Förlåt för sidospåren men jag tror många faktorer spelar in på det här. Framförallt pressen från andra i tidig ålder.

 

[Anders_Nilson]

Undrar vem som driver på det hela?
Är det all ångest de har som ska ut över barnen för att föräldrarna själva inte lyckades?

Tror du svarade på det.
Det finns uppenbara problem med hur man gör uttagningar till våra idrottsgymnasium, även om det inte ska baseras på ranking så görs det, kanske svårt annars, vad vet jag. Sen kan vi inte erbjuda våra ugdomar att träna och tävla vidare om det INTE kommer in på RIG utan då är det i princip tack och adjö vilket är ju helt sjukt.
All forskning som finns runt motivation mm visar att för att bibehålla motivation över tid, vilket sannolikt behövs för en elitkarriär, så behöver man vara uppgiftsorienterad och inte resultatorienterad, vet inte riktigt om det är däråt det styr....dessutom så förstår inte barn under 12år konceptet med att vara bättre än någon annan, det ställer vi föräldrar upp och förklarar tydligt för dem.
Sen är det ju så att vi kan inte ha maxat träningen för kidsen när de är 12 när vi vet att deras stora utveckling sker under puberteten? Det är då de kan tillgodogöra sig en större mängd och då kan vi få muskeltillväxt.
Simningen har till stora delar förstått det och därför så är det mycket teknik fram till dess att man kan bygga muskler och då sen kunna lägg på mer träning. det är ju väldigt svårt om man redan tränar hårt 7ggr i veckan som 12åring

 

[wenton]

Håller inte riktigt med angående tävling vid tidig ålder. Jag tror att tävling är sjukt viktigt för att fostra vinnare som lär sig att tävla och gå igenom motgångar. Nåja, det som jag tycker är mest frustrerande är att den generella kunskapen hos gymnasiala lärare eller till och med "elit-junior-tränare" är så fruktansvärt låg vad gäller träning och kost. Jag glömmer själv aldrig åren när jag spelade juniorhockey och blev rekommenderad att göra marklyft i en smith-maskin - fullständigt idiotiskt(diskproblem kommer som ett brev på posten). Kosten var inte ens något som togs upp som viktigt annat än att "äta ordentligt" vilket kan tolkas hur olika som helst beroende på vilken person man är. Min vilda gissning är att eleverna tränar alldeles för hårt, med dålig teknik samtidigt som de äter för lite - de kanske har fått för sig att sallad och kyckling är nyttigt, och skiter i att sleva på sås och kolhydrater, vilket är det som behövs under perioder av hård träning.

Allt grundar sig i kunskap och att kunna lära ut innan saker och ting går åt helvete, vilket uppenbarligen är något som de misslyckats med. Att sedan Tommy Eliasson sitter och pekar på stress från föreningen och familjesidan utan att ens ha i åtanke om att de själva inte vet vad dom sysslar med är bara pinsamt. Statistiken ljuger inte, uppenbarligen är det något fel. Det handlar om okunskap och om något så behöver de lära sig om träning och kost..

 

[zupermac]

....

Menar du att kost och fystränarna på våra idrottsgymnasium inte är utbildade?

 

[wenton]

Det tror jag, men säga vad man vill, utbildning inom kost och träning behöver inte vara kvalitativ. Det finns personliga tränare som inte vet vad dom pratar om. Jag säger inte att så är fallet hos er, men statistiken visar siffror på att det förekommer mycket skador. Visserligen vet jag inte varför, men att döma av artikeln så verkar det ha med överträning att göra och handlar det om det så tycker jag att det är erat ansvar att utbilda de som tränar på rätt sätt för att minska risken för skador. Jag har själv tränat på hög nivå, blivit coachad av utbildade tränare, som jag på senare år förstått inte haft koll, därav min skeptism =)

 

[wenton]

Det tror jag, men säga vad man vill, utbildning inom kost och träning behöver inte vara kvalitativ. Det finns personliga tränare som inte vet vad dom pratar om. Jag säger inte att så är fallet hos er, men statistiken visar siffror på att det förekommer mycket skador. Visserligen vet jag inte varför, men att döma av artikeln så verkar det ha med överträning att göra och handlar det om det så tycker jag att det är erat ansvar att utbilda de som tränar på rätt sätt för att minska risken för skador. Jag har själv tränat på hög nivå, blivit coachad av utbildade tränare, som jag på senare år förstått inte haft koll, därav min skeptism =)

 

[jarnebring]

Det är otrolig hets i många klubbar, pådriven av det faktum att det är ”tack och adjö” om man inte kommer in på skidgymnasium. Inget utrymme för ”late bloomers” inom alpint, vilket är synd.
Dök upp på första klubblägret en November för ett antal år sedan med min dotter, som då var första års U12:a. En tjej hade då redan 21 dagar på snö ... 10 år gammal.

 

[Anders_Nilson]

Håller inte riktigt med angående tävling vid tidig ålder. Jag tror att tävling är sjukt viktigt för att fostra vinnare som lär sig att tävla och gå igenom motgångar.

Ok jag ska vara krass så handlar det inte om tyckand, det finns ganska mycket forskning som visar att uppgiftsorientering främjar motivationen och resultatorientering motverkar densamma, eller det finns ingen forskning eller studier som visar att resultatorientering skulle vara positivt.
Därmed inte sagt att man inte ska tävla men man måste förstå vad som driver vad, om man kan låta en aktiv själv styra över "lycka" eller att lyckas och att det inte är beroende på vad någon annan gör så kommer vi få aktiva som har högre motivation och det ger oss aktiva som håller på längre, tränar mer och bättre etc.
Skillnaden ligger i hur man man styr som ledare, om allt handlar om att vinna (resultatorientering) eller om det handlar om att utvecklas (uppgiftsorientering).
Att sen inte barn under typ 12 förstår konceptet "bättre än dig/mig" gör att hetsen att bli bäst landar i att det är föräldrarna som styr barnen ditåt.

När det kommer till tränarna på RIG så tror jag inte att det är där problemen sitter men de får helt enkelt åkare som redan har förslitnings- och överbelastningsskador när de kommer dit.
Och det får de för att de tränar ensidigt och felaktigt på vägen fram till gymnasiet.

Sen är det ett problem att det styrs så mycket på att komma in på RIG och att det är svårt att fortsätta träna och tävla på hemmaplan.
Det blir ju en sjuk hets när ungarna har 20 dagar på snö när de kommer till höstlovet, jag tror att det leder till mer ensidighet och att åkarna tappar motivationen

 

[jarnebring]

Håller med Nilson 100% här och mina observationer som ”aktiv” inom racing stämmer med det han säger.

 

[wenton]

Jag tycker man borde ha i åtanke att personer motiveras av olika saker. Bara för att det finns forskning som säger att uppgiftsorientering främjar motivationen så utesluter det inte det andra. Alla är vi olika och är det någon gång man behöver jobba med motivation är det när folk är just omotiverade. Att då vara resultatorienterad och vilja vinna kan vara ett enkelt sätt att hitta motivation(tänk Peter Forsberg), att bli stimulerad på andra sätt som uppgiftsorientering passar andra också. Det ena utesluter inte det andra, men att tränare och familj/närstående ofta är fokuserade på resultat och pressar ungdomar i fel riktning är dåligt. De ska inspirera och motivera ungdomarna till att vilja tävla. Jobbar man på fel sätt när det finns motivationsbrist hos ungdomar kommer det givetvis inte göra saken bättre, och det skiljer sig från individ till individ, därför gäller det att hitta individuella sätt som motiverar - inte att följa en specifik uppgifts- eller resultatorienterad metod som man tror kommer att fungera för alla. Hur man lär sig att hitta rätt sätt handlar om erfarenhet och inte minst utbildning. Det kanske hetaste ämnet inom organisationsteori är hur man ska kunna få anställda i företag att bli motiverade, det går också att applicera på idrott. Kanske är en kurs som många tränare borde gå..

Om skidförbund runt om i Sverige vill minska utvecklingen av överbelastningsskador måste man fortfarande få bättre och mer färsk kunskap om träning och kost. Hetsen måste också bli mindre, som du säger, och att pressa ungdomar att träna på ett sätt som gör att man är i riskzonen för överbelastningsskador i tidig ålder är inget annat än okunskap. Föräldrar som pressar sina barn att träna så hårt utan att veta vad dom gör är det värsta jag vet, men ett sätt att förändra det är också att skidförbund informerar och delar sin kunskap(som måste vara kvalitativ).

 

[Anders_Nilson]

Jag tycker man borde ha i åtanke att personer motiveras av olika saker. Bara för att det finns forskning som säger att uppgiftsorientering främjar motivationen så utesluter det inte det andra. Alla är vi olika och är det någon gång man behöver jobba med motivation är det när folk är just omotiverade. Att då vara resultatorienterad och vilja vinna kan vara ett enkelt sätt att hitta motivation(tänk Peter Forsberg), att bli stimulerad på andra sätt som uppgiftsorientering passar andra också. Det kanske hetaste ämnet inom organisationsteori är hur man ska kunna få anställda i företag att bli motiverade, det går också att applicera på idrott. Kanske är en kurs som många tränare borde gå..
Om skidförbund runt om i Sverige vill minska utvecklingen av överbelastningsskador måste man fortfarande få bättre och mer färsk kunskap om träning och kost. .

Att vilja vinna och att bli bättre står inte emot varandra, att vara uppgiftsorienterad innebär inte att man inte vill vinna.
Peter Forsberg är ett ypperligt exempel på det, han tränade sjukt mycket för att bli bättre, Zlatan är ett annat, att man vill vinna kommer komma med viljan att utvecklas.
Att lägga sin motivation hos någon annan och att bara vara beroende av att vinna matchen, komma högst upp på pallen kommer i 9 fall av 10 INTE främja utveckling och motivation över en längre tid.
VI vill att våra aktiva ska vara som bäst när de är kanske 25år inte när de är 16, om vi vill det så måste de ha motivationen att träna hårt under 10 år och då kommer det koka ner på den som har mest motivation att utvecklas och träna hårt.
Detsamma gäller näringslivet, samma saker driver det framåt, samma forskning som ligger till grund för det. Samma föreläsare på de kurser som finns på universiteten världen över så i princip är det ingen skillnad.
De elittränarutbildningar som finns idag har samma inriktning.
SSF jobbar hårt med att vrida om tränarutbildningarna men det tar tid att få det igenom det i alla stegen och få det ner till alla tränare på klubbnivå, det är många som INTE håller med om det utan tycker att man ska träna mer bana och träna mer tidigt trots att vi vet att det inte blir bra över tid.

 

[jarnebring]

Det trista är att det som funkar i ett kort perspektiv är uselt ur ett långt perspektiv. Det blir ett ”arms race” där mest tid på snö, massor av käppträning och nötande i gym ger resultat. Men kanske bara fram till skidgymnasium.
Vid 18-19 års ålder har man ”elitsatsat” i nästan 10 år. Lätt att bli skadad, sliten, utbränd ...
Kan iofs även förstå att en juniorkarriär kan vara målet. Man kanske inte är intresserad utav en elitkarriär på seniornivå utan ”nöjer” sig med Jr-SM/VM etc. Sedan börjar riktiga livet med universitet, jobb, karriär...
Men det är en galen värld. Sjukt kul också om man tar det på rätt sätt. I vår klubb, som är en elitsatsande klubb som fostrat åkare som gått hela vägen till WC, är det otrolig skillnad i olika grupper. Den grupp vi har tillhört var sund med en mycket bra coach. Vi har nog blivit sedda som ”oseriösa” eller ”slappa” av andra.

 

[Anders_Nilson]

Bara ordet elitsatsande klubb ger mig rysningar
Åkarna i Stockholm är i princip bara det till U16, sen finns det kanske en grupp att träna med efter 17 finns det ju knappt några åkare kvar.
Det finns absolut tränare som är duktiga runt i stockholmsklubbarna men det är nog inte här som det har skapats en grund för wc segrar, och visst undantagen bekräftar regeln, utan snarare senare under ungdomsåren, vilket är synd, det roligaste hade ju varit om vi haft åkare i WC som inte gått RIG.

För att förtydliga en sak till runt uppgifts-/resultatorientering; utveckling av färdigheter och viljan att bli bättre är evolutionär, vilja att vara bättre än någon annan är något vi har hittat på i modern tid.
Vårt DNA, vår hjärna och vår kropp är liksom konstruerad för att utvecklas.

 

[jarnebring]

Elitsatsande — det är så klubbarna beskriver eller har beskrivit sig. Målsättningarna är att få in x antal på gymnasium.
Att gå hela vägen till WC är en annan femma. Det avgörs långt senare, men klubbarna får väl ta en liten del av ”äran” ?
Har haft tur med bra coacher. Sett mindre bra — mest utomlands. Har varit med på träningar/läger med flera olika, inklusive coacher som har färsk erfarenhet av högsta internationell nivå i diverse landslag, så har sett lite olika. Då iofs lite off topic i detta ämne som snarare handlar om kultur/träningsfilosofi-metod. Kan nog ses över i många klubbar.

 

[Koppelman]

Jag tror aldrig det är främjande att i tidig ålder sålla ut och ha elitsatsning då man sållar ut bredden. Barn (och vuxna) tävlar alltid, oavsett officiella resultat, så rädslan för att det elementet ska försvinna tycker jag är felaktig. Alla vet ändå själva hur bra/dåligt det har gått. Den stora effekten tidig elitsatsning får är att för stor andel slutar tidigt - individer som hade kunnat utvecklas senare.
För som det tyvärr är idag så är organiserad idrott för barn/ungdomar, då de flesta som inte är "elit" slutar i tonåren. Vi utarmar den stora basen genom att sålla för tidigt.
Inom hockey/fotboll finns det tack och lov fortfarande amatördivisioner där folk fortfarande sysslar med organiserad idrott för att det är ROLIGT - inte för att det är belönat, och genom en större bredd får vi en bättre elit, men framför allt en bättre och hälsosamare folkrörelse. Min tro är att genom ett bredare amatörurval i högre åldrar får vi en bättre elit (och folkhälsa).

 

[Koppelman]

Dubbelpost.

 

[Koppelman]

Gällande skador så tror jag att ungdomar tränar fel. För mycket träning för fel syfte.
En skidåkare ska inte bli en tyngdlyftare.
Vi tränar på fel sätt - exempelvis har Andreas Öhgren hjälpt många skidåkare och hockeyspelare de senare åren att ändra deras träning, dvs träna specifikt för syftet. Träningen för att bli en bra skidåkare handlar inte om hur mycket du kan ta i knäböj (och belastning på ryggen) men snarare din rörlighet och styrka på framförallt ett ben och det snabba skiftet därimellan.

 

[Bengt-E]

Har ungdomar i hockey som på många vis är en idott lik den alpina skidåkningen, mycket explosiva rörelser på ett ben, krav på balans och bålstyrka. Visst dom ska inte bli tyngdlyftare men styrketräning med fria vikter behövs för explosiviteten och bålstyrkan. Explosivitet och maximal styrka går hand i hand.

Med det sagt, ungdomarna är otroligt målvedvetna och fokuserade och som tränare handlar det nog mer om att bromsa eller balansera träningen än att pusha.

 

[zupermac]

Med det sagt, ungdomarna är otroligt målvedvetna och fokuserade och som tränare handlar det nog mer om att bromsa eller balansera träningen än att pusha.

Det här beror på vilken ålder det handlar om. Jag tror du skriver om de som är i övre ton-åren?

Jag kan bara tala för mig själv.
När jag tränade hockey så hette det AJ (innan A-laget) och då köttade vi verkligen. Både marklyft och böj , så mycket det bara gick. Vi hade välutbildade tränare (Professionell Personlig Tränare – finns tyvärr inte så många som är högskoleutbildade) och vi fick skit då vi körde för tungt eller för ofta. Vi hade föreläsningar om kost och näringslära. Vi pratade ofta om vikten av att vila (laga kroppen) för att orka mer nästa gång. Allt för att vi inte skulle skada oss. Jag kan inte minnas att någon blev övertränad eller gick sönder. Inte mer än normalt i en "elitgrupp". Så det finns bra tränare… men kanske inte tillräckligt många.

Var nyss inne på fb och såg en äldre grupp i vår skidklubb. 8 pers kvar. Mot att ha varit 40 i knatte och yngre junioråldern. Är det en sund utveckling?
Samtidigt som jag läste på hemsidan (fb) så kom jag på att jag och vår lagledare pratade just om det här med det stora "tappet". Dels är det förmodligen en ekonomisk fråga (helt galen om man jämför mot andra idrotter) men också att det succesivt kommer en press att prestera ett bra resultat. Att man kan åka skidor på ett bra sätt är det sällan någon som pratar om men resultat är ofta/alltid publicerade i trådarna. Pressen ökar med åldern och jag vet att vissa grupper har det helt galet i U10 (min egen uppfattning). Det är då de börjar tävla i Sthlm Race. Den här gruppen som jag nämner tränade 5 gånger/veckan och kom man inte på alla träningarna blev man ifrågasatt. Fortsatte man att ta det lugnt och njöt av skidåkningen fick man sällan feedback och nästn som utfryst. Barnen var då 8-10 år och jag vet att många av föräldrarna var ledsna över detta.

Även om man orkar ta sig genom allt tjat och tar sig till gymnasiet så kommer man inte orka hela vägen iaf. Kroppen kanske pallar men jag tror man blir utbränd i det där tempot. Visst, deras teknik låg på en högre nivå (+2 år om man jämför mot andra lag i klubben) men vad kostar det i slutändan?

Jag gillar inte utvecklingen men jag vet inte hur jag kan påverka. Nämner man något liknande på ett klubbmöte eller föräldramöte så blir man typ utfryst.

”Så många som möjligt, så länge som möjligt” – vad betyder det i er klubb?

 

[wenton]

Här kommer lite mer intressant läsning!

https://www.idrottsforskning.se/man...al&utm_source=twitter.com&utm_campaign=buffer

 

[Bengt-E]

Det är ju skrämmande läsning. Upplever att ungdomsidrotten generellt har blivit mer seriös och organiserad samtidigt som det är färre aktiva. Det är ju på gott och ont. Risken för att "bränna ut" ungdomarna tror jag är överhängande, om det bara är press och inte glädje kommer dom att sluta så fort dom är gamla nog att bestämma själv (vilket dom borde kunna göra från första början). Tycker ändå att det pratas mer om breddidrott och "så många som möjligt, så länge som möjligt". De flesta förbund driver väl den linjen?

Däremot tycker jag att det är skrämmande många tränare som inte ser helheten (återigen hockey och övre tonåren) utan varje pass ska vara "stenhårt" och man ska köra maximalt varje pass utan hänsyn till efterföljande pass och behov av vila och återhämtning.

Här tycker jag friidrotten är mycket smartare, ska man utveckla teknik, snabbhet och explosivitet så är det lugnare träningar med mycket vila mellan momenten som gäller.

Lite hets (i kombination med duktiga, uppmärksamma ledare) är nog bra i junioråldern, man ska sporra varandra till utveckling. I yngre åldrar är det värdelöst. Frågan man ska ställa sig tycker jag är: "hur får vi barnen/ungdomarna att tycka att det är så kul att idrotta att dom tar tillvara varje tillfälle att dra på sig pjäxorna/grillorna/fotbollsskorna?"

 

[jarnebring]

Lite mer text i ämnet, bygger på samma rapport låter det som.

https://www.sydsvenskan.se/2017-10-...b&utm_medium=list-bottom&utm_campaign=ushares

 

[Leder]

Hoj Alla!

Många kloka tankar, jag har en stor längtan eter en klubb som verkligen skapar möjligheter att åka skidor efter 16-års ålder utan RIG. Att hitta möjligheter och förutsättningar att utvecklas på hemmaplan.


/Petter

 

[MP1]

Det finns säkert tränare på idrottsgymnasium som gör fel, men i det här fallet handlar det om föräldrar och klubbar som tränat barn i mellanstadier- och högstadieålder för hårt, med felaktiga metoder. De kommer in på skidgymnasier men kan inte gå färdigt, nå elit, för de har skador med sig in från mellan och högstadium.

Det vi trott om barn och styrketräning i https://www.sisuidrottsbocker.se/aldersanpassad-fysisk-traning-for-barn-och-ungdom-1328.aspx är inte säkert att det helt stämmer.

Tillväxtzonerna i skelettet är nog känsligare än vad man trott för några år sedan.

Alpinsporten i Sverige ser olika ut på olika ställen. Jag tror inte den här typen av träning är så utbredd. Men den är relativt vanlig på en geografisk yta på 5 gånger 5 mil. Där många ambitiösa människor bor. Många alpina ungdomar.

Jag tror på mer långsiktighet, inte tro att ungdomar upp till U16 är elit, eller försöker få dem att elitsatsa. Norges Skidförbund har den här planen. Som parantes har det gett 40 WC-segrar de tre senaste säsongerna? Hur många har vi i Sverige? Får vi fler på sikt?
https://www.skiforbundet.no/content...3/lowres_langsiktig-utviklingsplan-alpint.pdf

 

[jarnebring]

Tror inte att Sveriges skidförbunds plan och rekommendationer skiljer sig så mycket från Norges, egentligen. Det är ett problem med specialisering i tidig ålder och därför ensidig träning/rörelse. Inte unikt för alpin sport, men väldigt uttalat där i och med att skidgymnasium är den heliga graalen och den enda vägen. Det finns inte som i fotboll och hockey lägre divisioner och ett stort utbud av nationella tävlingar. Som ett exempel i artikeln i SSvD, man bad ett antal killar i en fotbollsklass göra en kullerbytta. Ungefär 20% klarade av det.

 

[Anders_Nilson]

Och det är inte bara inom alpint man har problem med skador på RIG
https://www.idrottsforskning.se/mangder-av-skador-pa-riksidrottsgymnasier/
Tack vet jag freestyle

Tillväxtzonerna är känsliga men de är det framförallt periodvis och det gäller att förstå hur man kan träna och när man behöver vila kroppen men vår kropp är ju byggd för att belastas.

Sen finns det utmaningar i att barn inte rör på sig hela tiden utan det blir mer och mer styrt till ett antal träningstillfällen, om de dessutom är ensidiga så kommer det innebära att barnen blir ensidigt tränade, de åker bil till och från träningen och sitter hemma och lökar i mellan träningarna.

Tränare idag behöver helt enkelt förstå hur de kan skapa utmaningar för ungarna som innebär att de blir allsidigt tränade, det gör man genom utbildning och det faller ner till klubbarna och till förbunden som måste skapa de förutsättningarna.

 

[zupermac]

Undrar vad alpinchefens kommentar har för effekt. 2.19 in i filmen.

https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=2194701517440380&id=1465407153703157

 

[Deleted member 166159]

Exempel på skador:
http://www.svenskidrott.se/globalas...akartraff-rf-2014-skadepanorama-inom-sven.pdf

 

[zupermac]

Många av våra träningsgrupper har varit på Bosön och gjort fystester.
Ett av våra team varit där i 3 omgångar nu (inkl. uppföljningar) och de är inte i tonåren ännu. Jag vet inte om det är unikt för just skidåkning men spontant känns det tidigt med den här typen av utvärderingar?

Dessutom ser upplägget inför säsongen 18/19 ut som en vuxen elitsatsning med flera utomlandsträningsläger.
Det finns egentligen inget utrymme för någon annan aktivitet mellan vecka 33 till slutet av april 2019. Frågar man huvudtränaren så är det givetvis frivilligt att delta på samtliga läger (och träningar/tävlingar) men ser man hur det blir i praktiken (om man avstår något eller några tillfällen) så får de som avstår delar av upplägget mindre hjälp att komma vidare i sin utveckling. Vissa barn får iaf inte samma support som de som är mer aktiva (”tränarbarnen”). Jag har på nära håll sett skräckexempel (dåligt ledarskap?) på det här.
Detta såg jag (och hörde av andra föräldrar) redan vid 8-9 år ålder (i flera grupper). Inte så konstigt att grupperna krymper med tiden?
Alla sliter lika mycket men de barnen som inte får feedback/uppskattning av att de gör något bra vill inte fortsätta.

Känns spontant som att klubbens översättning av RF - ”så många som möjligt” är att ta in fler barn i tidig ålder. ”Så länge som möjligt”, blir det lite si och så där med.

Och för de stackarna som är kvar i ”satsningen till gymnasiet och WC” väntar en tuff framtid med förväntningar som ska infrias. I Klövsjöliften har jag vid flera tillfällen hört hur tonåringarna klagar över att de inte får vara hemma och träffa kompisarna istället. Jag hör även föräldrar som pratar om att en del barn ligger efter (eller iaf på gränsen) i skolan men ändå väljer de att åka på träningsläger?
Vissa föräldrar anmäler t.o.m. barnen sjuka och ”VABar” för att hänga med.

Det är nog inte bara fysiska ”yttre” skador som drabbar utövarna.

 

[Anders_Nilson]

@zupermac vissa av delarna är sjukt problematiska när vi pratar om en sport där man faktiskt behöver stå på snö för att utöva och storstäder generellt inte erbjuder den varan utan snarare premierar att kiden håller på med fotboll eller hockey.
Mina kids tränar och tävlar i puckel, en är kvar hemma och en har börjat på gymnasiet.
Vi jobbar hårt med att se till så att alla tränare, ink de på gymnasiet, har samma kunskapsbas och vi kör utbildningarna ihop.
Ska vi tävla en helg så är det typ träning fredag och sen tävling lördag och söndag, vi har bara ett antal dagar per år som man får ledigt från skolan, om man inte då spelar hockey eller fotboll för då verkar det vara obegränsat, det leder till att de är "sjuka"
Vi jobbar hårt med att försöka styra så att tävlandet bara sker lördag/söndag och att det blir mer åkning och inte bara kval/final, utan att de får en chans att åka mer.
Nu är ju freestyle en liten sport och i princip så har jag som tränare koll på alla åkare och tränare i Sverige, vilket gör det enklare än om man är x10 fler.
Vi vill ju att det ska skapas fler möjligheter att träna och tävla vidare även om man inte vill gå på RIG och om man som vuxen vill fortsätta, men det är inte enkelt att vara liten och få tider i hallar eller ens i backar, där vi tvingas kriga lite med alpint för att kunna jobba med våra åkare.
Skadeläget och kunna jobba med skadeprevention bygger på allsidighet och kunskap för att bygga upp åkarna, kan vi se till så att kunskapen är kollektiv så är det en fördel helt klart.

 

[Corin]

Intressant tråd! Sjuka berättelser!

Jag tävlade i alpint mellan typ 8 och 15 års ålder. Jag slutade efter 9:an dels får att jag inte ville gå skidgymnasium, och dels för den brutala hetsen och ganska dåliga stämningen i sporten. Jag tror att det generellt blev bättre stämning bland de som fortsatte, men som 14-15-åring var det fan sämst. Fokuset på enbart resultat var sjukligt. Och grejen för mig är inte att folk ville bli bättre och åka fortare, utan att de till varje pris skulle åka fortare än dom andra. Att vara bättre än dom andra var viktigare än att åka bra egentligen. Skidåkning betydde ingenting. Nästan ingen åkte skidor förutom på träning. Jag var med om föräldrar och tränare som fipplade med konkurrenters bindningar, om rena psykningar på besiktning och på start, och om medvetet asdåliga banor. Tränare som sa rakt ut "vi är inte hör för att ha roligt, vi är här för att bli bättre".

Någon här ovanför skrev att tävla i ung ålder är viktigt om man vill fostra vinnare. Frågan är om det är viktigt att man är en "vinnare" i 10:årsåldern? Är det sen sån värld vi vill leva i? Vetefan alltså.

Vi tävlade från början. Jag var nog 7 eller 8 när jag körde min första tävling. Jag vet inte om det var bra eller dåligt. I början var det mest fokus att ska mycket, i olika banor, göra olika övningar osv. Jag var på mitt första gaciärläger när jag var kanske 11 eller möjligen 12. Såhär i efterhand gjorde det antagligen inte så mycket för skidåkningen, men väldigt mycket för gemenskapen och upplevelsen. Det var ju svinkul att åka på läger! Vi hade lite fysträningar från början, barmarksträning på hösten osv. Det var oftast en gång i veckan, på måndagar. Jag kommer ihåg att vi absolut inte ens fick gå in i ett gym innan vi var 13 eller nåt. Det känns ju supervettigt faktiskt. När vi blev äldre hade vi lite genomgångar, men när vi började ha fysträning en gång i veckan även på vintern, var det nästan aldrig på gymmet. Då var det olika former av cirkelträning i idrottshallen.

Det klassiska var två träningar i veckan. Slalom på tisdagar och storslalom på torsdagar. Såvitt jag vet är det fortfarande så. Sen hade vi fartträning på onsdagar ibland, och var det inte tävling på helgen, brukade det åtminstone finnas en bana att åka i, och ibland mer regelrätta pass. Inga träningar var tvång. Faktiskt inte ens sista året på juniornivå. En i min årskull (vi var 7-8 st som tränade tillsammans) är i landslaget nu, och klubben är världens mest framgångsrika genom tiderna.

 

[LuxLuthor]

Efter att ha tränat sedan 1986 och jobbat med träning 1993-2015 (heltid från 1997) kan jag påstå att jag inte är det minsta förvånad över detta. Tvärtom har jag bara gått och väntat på att vi ska börja se skadeverkningarna på allvar. I mitt tidigare yrke har jag träffat ett stort antal idrottsinvalider som är mellan 15 och 25 år gamla, vilket är förbannat skrämmande. Jag har dock inte tidigare sett någon studie som den här.

Till att börja med har tränare - det gäller inom alla idrotter - sällan den kompetens som krävs för att utbilda i dessa mycket komplexa och riskabla rörelser. De har heller inte kompetens nog att förstå att de måste övervaka varje millimeter av varje rörelse som deras ungdomar gör om de ska ha dem att köra benböj och marklyft. ETT litet fel kan felbelasta exempelvis ryggen så illa att konsekvenserna blir förödande för utövaren.

Analyserar man de tre övningarna som nämns (benböj, marklyft och frivändningar) borde de flesta som jobbar med träning på ett eller annat vis kunna förstå att de är mer eller mindre förkastliga. Benböj och marklyft är förvisso tunga och effektiva om de utförs rätt, men risken är så stor (läs "enorm") att göra fel att de inte är värda att använda. Risk/effekt-ratiot är fruktansvärt ofördelaktigt. Bara några få tillfällen då ryggraden hamnar i lite fel position kan lägga grunden för en framtid med diskskador. Tyvärr har trenden de senaste 5-10 åren istället varit att dessa övningar bara blir vanligare och vanligare. De kallas ofta för "funktionella". Frågan är bara hur "funktionell" man känner sig när man ligger där med diskbråck...

Tittar vi sedan på frivändningar så är de dels förenade med stora risker först under accelerationen av skivstången i rörelsens början och sedan då stången "landar" på axlarna i rörelsens slut. Dessutom är den så gott som värdelös ur ett träningseffekthänseende då vikten inte förflyttas med muskelkraft utan av centrifugalkraften under rörelsens mittparti. Musklerna jobbar endast under lyftets accelerationsfas i början och sedan flyger vikten av sig själv tills den landar på axlarna.

Tittar vi specifikt på utförsåkning i alla dess former så kan vi konstatera att skaderiskerna är höga. Dels har vi de akuta riskerna vid fall och ofrivilliga vridningar t ex. Sen har vi också de långsiktiga förslitningar som knän, höfter och rygg utsätts för att ta hänsyn till. Vore det då inte logiskt om träningen man ägnar sig åt på sidan av skidbacken var så säker som möjligt för att inte ytterligare öka de redan höga riskerna för skada?

Konsekvensanalys är något som till synes helt saknas inom alla former av träning idag och det är ett gigantiskt problem. Det vi gör för att bli bättre på något specifikt som skidåkning eller för att bara allmänt bli starkare gör inte sällan att vi ökar skaderiskerna och därigenom gör det omöjligt att åka skidor och/eller att bli starkare.

 

[Deleted member 166159]

Problemet är också, förutom dåligt utformad träning, dåligt utformade fystester. Ett exempel är den som nämns i norska skidförbundets program. Den heter Ironman Testbatteriene
https://www.skiforbundet.no/content...bded48e1a7/ironmanprotokoller_ver5_140813.pdf

Den är utformad som en tävling, 10-kamp, där varje gren ger olika poäng för tex max vikt eller max antal. Om man är tävlingsmänniska tror jag att man ger allt och lite till för att vinna 10-kampen i sin grupp. "Tävlingen" ser lite olika ut beroende på om du är junior (<17) eller inte vilket iofs är bra tänkt. Tyvärr stoppar det inte juniorer från att träna detta ändå. Och även juniorerna behöver tävla i tex Brutalbänken, typ hängande sittups. Man skall göra så många man orkar. 15 sr ger 0 poäng och 35 ger 160 poäng. Med sittups kommer, för några, diskbråck som ett brev på posten. Kanske inte från detta tillfälle men jag kan tänka mig att många tränar sittups hemma inför denna mätning/tävling. Forskning säger att det krävs ca 2000 sittups för att få diskbråck. Åker du skidor med krummad rygg (tail under) och sitter som en säck i soffan kan bråcket komma tidigare. Andra tveksamheter:

*Max benböj (1RM) för >=17 år. När man ligger så nära gränsen är risken stor för dålig hållning och tex diskbråck. Och som nämnts tidigare av
@MP1 , när man börjar träna detta i unga år (<20 år) finns risk för förstörda tillväxtzoner med tex FAI som följd. 110 kg ger 0 poäng för herrar, 200 kg ger 150 poäng. Målet vid 17 år är 130 kg och rödd flagga ges vid 100 kg.
*Max antal benböj till fail (1.5 x kroppsvikt) för >=17 år, dvs tills man tappar hållningen. Återigen vid dålig hållning är det för sent att ångra sista repetitionen. Diskbråcket eller värre, en trasig facettled, kan vara ett faktum. 6 st ger 0 poäng, 30 st 222 poäng.
*Max bänkpress (1RM)...osv

Det man istället borde verifiera är att man har en tillräckligt stark och uthållig core-muskulatur.

@zupermac har du info om hur fystestet på Bosön ser ut?

 

[Anders_Nilson]

Bara så att man förstår, det är ju inte säkert att knäböj per automatik innebär problem,det som kommer bli problem i tillväxtzoner är när belastningen är återkommande och felaktig, att du nöter på det, då kommer kroppen reagera med att bygga på med skelett.
Tittar vi på underliggande faktorer så är det ensidigheten som ställer till det, som tränare behöver man förstå hur kroppen fungerar och hur man belastar rörelseapparaten för att öka kapaciteten hos åkarna.
Frivändning är en superövning för att träna upp explosiviteten och det är en delkapacitet som är viktig i skidåkning, den aktiverar i princip hela kroppen.
Men man behöver belasta kroppen i ytterlägen för att skapa bättre rörelseomfång och bättre styrka, sen kan man ju göra det med eller utan vikt på en stång men även kroppen är ju i många fall tillräcklig belastning.

Här kan ni läsa mer om en del av det:
https://www.facebook.com/alpintraningslara/
Och en väldigt bra artikel om övningar kopplat till ryggen
https://www.idrottsforskning.se/din-ryggtyp-paverkar-hur-du-ska-trana-for-att-undvika-skada/


Att man har fystester behöver ju inte heller det innebära problem, att vi behöver mäta för att se hur åkare förbättras rent fysiskt tycker jag är helt rimligt, men vi måste veta vad vi testar och varför. Att säga att en åkare ska ha nått upp till en viss poäng för att få komma in i ett lag, ja då blir det problem.

SOK fysprofilen är i princip samma som NO kör men SE har inte så skarpa gränser för deltagande och flera av tränarna på riks tittar på det ur ett individ perspektiv och inte på grupp.
Dvs man är mer intresserad av hur varje individ utvecklas över tid.

 

[Anders_Nilson]

Och här är en variant som man skulle kunna ersätta knäböj med, excentrisk träning, lär nog kunna generera duktigt med träningsvärk
https://exxentric.com/

 

[Adde1971]

@Race
Testerna på Bosön för u16 var:
Böjtest,(framåtböjning med raka ben)
Sitttest, (overheadsquat med pinne/käpp.)
Griptest
Counter movement jump
Squat jump
Sprint 20m
Illinois Agility test
Beep-Test

Dagarna på Bosön handlar väldigt mycket om träningslära och teknikträning. Som mest har en 20 kg skivstång använts som belastning.