freeride_nu
Aktiv medlem
Mjölksyrevarning!
Härom veckan var jag i Alagna i Italien. Denna vecka visade sig bli mitt livs antiklimax!
Första dagen upp på 3200 meter höjd och direkt ut (ouppvärmd) i en svart uppkörd stenig backe. Hög höjd och tuffa förhållanden gör att mina telissvängar blir "något" ansträngda och det dröjer inte många minuter förrän mjölksyran stiger i mina spända lår. Jag inser problematiken och intar en avvaktande (försiktig) åkning.
Framåt eftermiddagen börjar jag piggna till och när det är dags att bryta väljer jag att ta en sista tur upp till toppen för att se om åkningen vill "lossna". Det gör den INTE! Efter ett fåtal fallhöjdsmeter känner jag hur lårmusklerna smärtar vid varenda sväng. T-svängar är inte att tänka på. Med hasande P-svängar tar jag mig sakta (mycket sakta) ner för backen. (Italienska damer använder mig som rundningsmärke!) Problemet är att just den här backen har ca: 1000 fallhöjdsmeter... Och för varje meter blir mina ben allt stelare.
När jag vaknar nästa morgon kan jag knappt ta mig ur sängen och benen smärtar. Jag har den värsta träningsvärk jag någonsin varit med om. (Och jag har varit med om mycket...) Resten av veckan blir inte vidare kul, trots stretchande och vila lyckas jag aldrig återhämta mig. Att åka med konstant smärta i benmusklerna är inte lätt och blir inget bra...
Så... gör inte som jag! För att använda ett något slitet uttryck: - Avstå från första åket första dagen, och sista åket varje dag! (Sällskapsresan II) Detta gäller speciellt om backen har över 1000 fallhöjdsmeter. Drar man på sig rejält med mjölksyra och överanstränger benmusklerna kan det ta flera dygn av vila innan man är återställd igen! Tro mig!
Du kanske tycker att jag bara är en vekling... Tjaaa, kanske det, men jag hade i alla fall över 20 skiddagar (i vinter) i benen innan jag åkte och en god grundkondition av löpning och MTB (6.00 på Finnmarksturen). Men om någon av er följer mitt råd har min "misslyckade" skidvecka i alla fall gjort någon nytta...
MVH/MM
PS! Alagna är en helt underbar plats och rekommenderas till alla som föredrar stora (mycket stora) feta offpiståk framför nötande av pist och skuttande i halvrör. DS.
Första dagen upp på 3200 meter höjd och direkt ut (ouppvärmd) i en svart uppkörd stenig backe. Hög höjd och tuffa förhållanden gör att mina telissvängar blir "något" ansträngda och det dröjer inte många minuter förrän mjölksyran stiger i mina spända lår. Jag inser problematiken och intar en avvaktande (försiktig) åkning.
Framåt eftermiddagen börjar jag piggna till och när det är dags att bryta väljer jag att ta en sista tur upp till toppen för att se om åkningen vill "lossna". Det gör den INTE! Efter ett fåtal fallhöjdsmeter känner jag hur lårmusklerna smärtar vid varenda sväng. T-svängar är inte att tänka på. Med hasande P-svängar tar jag mig sakta (mycket sakta) ner för backen. (Italienska damer använder mig som rundningsmärke!) Problemet är att just den här backen har ca: 1000 fallhöjdsmeter... Och för varje meter blir mina ben allt stelare.
När jag vaknar nästa morgon kan jag knappt ta mig ur sängen och benen smärtar. Jag har den värsta träningsvärk jag någonsin varit med om. (Och jag har varit med om mycket...) Resten av veckan blir inte vidare kul, trots stretchande och vila lyckas jag aldrig återhämta mig. Att åka med konstant smärta i benmusklerna är inte lätt och blir inget bra...
Så... gör inte som jag! För att använda ett något slitet uttryck: - Avstå från första åket första dagen, och sista åket varje dag! (Sällskapsresan II) Detta gäller speciellt om backen har över 1000 fallhöjdsmeter. Drar man på sig rejält med mjölksyra och överanstränger benmusklerna kan det ta flera dygn av vila innan man är återställd igen! Tro mig!
Du kanske tycker att jag bara är en vekling... Tjaaa, kanske det, men jag hade i alla fall över 20 skiddagar (i vinter) i benen innan jag åkte och en god grundkondition av löpning och MTB (6.00 på Finnmarksturen). Men om någon av er följer mitt råd har min "misslyckade" skidvecka i alla fall gjort någon nytta...
MVH/MM
PS! Alagna är en helt underbar plats och rekommenderas till alla som föredrar stora (mycket stora) feta offpiståk framför nötande av pist och skuttande i halvrör. DS.