CharlieWestlund
Aktiv medlem
NTN - Ett första intryck
Efter att ha spanat på alla högteknologiska bindningslösningar kom jag till slut för att testa NTN. Fick låna ett par Scarpa Tx Comp och GS-skidor med Freeridebindning. Troligtvis så långt det går att komma från mina gamla T4:or och Elan Bobcat med Riva-bindning. Jag har åkt telemark sen förra säsongen och hunnit testa det mesta, från läderpjäxor med snörning till plastpjäxor samt från 210cm långa turskidor till breda allmountainskidor, raceskidor och längdskidor. Min åkförmåga är så pass att jag carvar obehindrat de flesta backar, tar mig ned för en puckelpist och tycker om att göra tajta kortsvängar i branter. Tycker även om att åka bana, har kört en del telemark-GS på Funäsdalsberget bland annat. Jag är absolut inget proffs men har åkt en del då jag står på skidor i jobbet samt har tävlat i alpint hela livet.
Då så. Taggad som attan klev jag i skidorna och min första känsla innan jag hunnit längre än till liftfållan var hur styv bindningen var! Det kändes som att hälen blev dragen nedåt, samt att det var oerhört svårt att lyfta hälen mer än i en viss vinkel, jag som tidigare bara åkt 75mm är van att det inte riktigt kommer något stopp, utan istället bara går stegvis tyngre tills knäet slår i backen. När jag så småningom åkt ett varv har jag även fått känna på bindningens kantningsförmåga, jag vet inte om det har att göra med de höga pjäxorna, eller NTN-systemet men jag kände att skidans krafter kom rakt upp i knäet. Jag tyckte detta var svårt att komma runt, på något vis kändes det lurigt att uppnå rätt kantningsvinkel, från att ha använt foten och fotleden för att kanta skidan rätt känns det som att det mesta styrs från knän och uppåt. Särskilt vid sladdsväng tyckte jag det till en början var svårt att kontrollera kantställning. Lite senare under dagen kändes det allt bättre, men jag var fortfarande väldigt tafflig i kortsväng mot för hur det brukar kännas på NN75-skidor. En annan grej som jag tidigt noterade var hur pass svårt det var att kontrollera trycket på innerskidan. Jag är van vid väldigt lösa bindningar då jag tycker om att ha friheten att gå djupt utan att forcera ner innerknäet med tryck på innern som följd. Det känns friare och mer allsidigt på något sätt. Detta var bland det första jag noterade när jag åkte, att det var väldigt svårt att komma ner i teleposition utan att få för mycket tryck på innern. Många hävdar att NTN är stabilt men för mig kändes det enbart grymt instabilt eftersom att jag inte kom isär nog med fötterna utan att tappa trycket på dalskidan. Resultatet när jag försökt ta mig runt detta blev att knäna kom oerhört nära varandra i längsled och innerknät hamnade i en väldig vinkel. Det kändes ibland nästan som att jag satt mig på benet! Jag vet inte om det är min ovana eller helt enkelt kroppens anatomi men jag inbillar mig att man blir väldigt svag i den knävinkeln, tankarna förs till hur jobbigt det är i ett benböj på gymmet när man är i det allra lägsta läget. När det gick bra och jag fick till rena carvingsvängar kände jag att den fart man får sidledes i backen efter avslutad sväng blev väldigt hjälpsam att flexa bindningen och skidan genom nästa när man band ihop svängarna fint. Däremot kändes det fortfarande lite vingligt, knäna gick inte att få isär och jag kunde inte uppnå den stabila breda stans jag är van vid. Dock gick det väldigt bra att komma ur sväng. Till skillnad från min känsla när jag gjort kortsvängar med snabba kantväxlingar då det nästan kändes som att bli motarbetad av bindningarna så blev det väldigt hjälpsamt med de styva fjädrarna i bindningarna när det kom till att trycka sig ur sväng. När jag fick till det kändes det som att bli skjuten ur en kanon från en sväng in i nästa. Sjukt häftig känsla! Dock är jag inte helt säker på om detta berodde på skidorna eller bindningarna, mest troligt är det en kombination av båda. Slutligen så blev min erfarenhet att den mest uppenbara skillnaden är hur man står på foten i en NTN bindning mot en NN. I vanliga fall så böjer sig sulan på pjäxan och man får nästan som direktkontakt med underlaget upp i tårna. Med lite åkning i benen så kan man använda denna del av foten (ball of foot om man ska låna ordet från engelska) till att uppnå grym kontroll och känsla för snön. När man däremot står i en NTN bindning så tycker jag inte alls det går att få samma kontakt med underlaget, känslan blev att man står på hela foten i pjäxan det blir lite gångjärnsaktigt i vilket det känns svårare att få en känsla för hur underlaget är och hur man ska sätta tryck på skidan.
Nja, än är jag inte helt övertygad om att denna väg framåt är rätt för mig. Är det fler telisåkare som känt samma vid ett första test? Jag tar mycket gärna emot tips om hur man bör tänka vid en övergång mot NTN för jag är fortfarande mycket intresserad av att uppgradera mig till bättre utrustning.
Då så. Taggad som attan klev jag i skidorna och min första känsla innan jag hunnit längre än till liftfållan var hur styv bindningen var! Det kändes som att hälen blev dragen nedåt, samt att det var oerhört svårt att lyfta hälen mer än i en viss vinkel, jag som tidigare bara åkt 75mm är van att det inte riktigt kommer något stopp, utan istället bara går stegvis tyngre tills knäet slår i backen. När jag så småningom åkt ett varv har jag även fått känna på bindningens kantningsförmåga, jag vet inte om det har att göra med de höga pjäxorna, eller NTN-systemet men jag kände att skidans krafter kom rakt upp i knäet. Jag tyckte detta var svårt att komma runt, på något vis kändes det lurigt att uppnå rätt kantningsvinkel, från att ha använt foten och fotleden för att kanta skidan rätt känns det som att det mesta styrs från knän och uppåt. Särskilt vid sladdsväng tyckte jag det till en början var svårt att kontrollera kantställning. Lite senare under dagen kändes det allt bättre, men jag var fortfarande väldigt tafflig i kortsväng mot för hur det brukar kännas på NN75-skidor. En annan grej som jag tidigt noterade var hur pass svårt det var att kontrollera trycket på innerskidan. Jag är van vid väldigt lösa bindningar då jag tycker om att ha friheten att gå djupt utan att forcera ner innerknäet med tryck på innern som följd. Det känns friare och mer allsidigt på något sätt. Detta var bland det första jag noterade när jag åkte, att det var väldigt svårt att komma ner i teleposition utan att få för mycket tryck på innern. Många hävdar att NTN är stabilt men för mig kändes det enbart grymt instabilt eftersom att jag inte kom isär nog med fötterna utan att tappa trycket på dalskidan. Resultatet när jag försökt ta mig runt detta blev att knäna kom oerhört nära varandra i längsled och innerknät hamnade i en väldig vinkel. Det kändes ibland nästan som att jag satt mig på benet! Jag vet inte om det är min ovana eller helt enkelt kroppens anatomi men jag inbillar mig att man blir väldigt svag i den knävinkeln, tankarna förs till hur jobbigt det är i ett benböj på gymmet när man är i det allra lägsta läget. När det gick bra och jag fick till rena carvingsvängar kände jag att den fart man får sidledes i backen efter avslutad sväng blev väldigt hjälpsam att flexa bindningen och skidan genom nästa när man band ihop svängarna fint. Däremot kändes det fortfarande lite vingligt, knäna gick inte att få isär och jag kunde inte uppnå den stabila breda stans jag är van vid. Dock gick det väldigt bra att komma ur sväng. Till skillnad från min känsla när jag gjort kortsvängar med snabba kantväxlingar då det nästan kändes som att bli motarbetad av bindningarna så blev det väldigt hjälpsamt med de styva fjädrarna i bindningarna när det kom till att trycka sig ur sväng. När jag fick till det kändes det som att bli skjuten ur en kanon från en sväng in i nästa. Sjukt häftig känsla! Dock är jag inte helt säker på om detta berodde på skidorna eller bindningarna, mest troligt är det en kombination av båda. Slutligen så blev min erfarenhet att den mest uppenbara skillnaden är hur man står på foten i en NTN bindning mot en NN. I vanliga fall så böjer sig sulan på pjäxan och man får nästan som direktkontakt med underlaget upp i tårna. Med lite åkning i benen så kan man använda denna del av foten (ball of foot om man ska låna ordet från engelska) till att uppnå grym kontroll och känsla för snön. När man däremot står i en NTN bindning så tycker jag inte alls det går att få samma kontakt med underlaget, känslan blev att man står på hela foten i pjäxan det blir lite gångjärnsaktigt i vilket det känns svårare att få en känsla för hur underlaget är och hur man ska sätta tryck på skidan.
Nja, än är jag inte helt övertygad om att denna väg framåt är rätt för mig. Är det fler telisåkare som känt samma vid ett första test? Jag tar mycket gärna emot tips om hur man bör tänka vid en övergång mot NTN för jag är fortfarande mycket intresserad av att uppgradera mig till bättre utrustning.
