När jag tittar tillbaka på mitt ovanstående inlägg ser jag att jag jag borde ha lagt till en sak. Man ska akta sig för att köpa för hårda pjäxor likväl som för mjuka. Lite för hårda är inga problem och iofs bättre än ett par lite för mjuka, men om det blir för stumt är det svårt att jobba med skidorna på rätt sätt. Exempelvis nämnda Dobberman 150 tycker jag är över gränsen. Den orkar inte jag trycka igenom och det känns som en skarp benhård kant fram bara som man inte kan pressa ner.
Helt klart intressant att höra din pjäxhistoria, Gelendesprung. Det tar sin tid att hitta rätt helt enkelt som sagt. Och under tiden man testar olika grejor lär man sig mer om vad man egentligen vill ha.
Nu kan den som inte är intresserad av skitsnack sluta läsa
Varning är härmed utfärdad och jag kommer inte ta någon som helst kritik för svammel, hehe.
_____________
Jag har dragit storyn om mina pjäxproblem under förra vintern någon gång innan, men det var ett tag sedan och dessutom sitter jag på mitt exjobb och har lite småtråkigt, så jag kan ju likagärna knappra lite... Jag tyckte att det var rätt kul att läsa om Gelendesprungs erfarenheter också, så jag kan ju dela med mig lite av mina egna.
Jag har under många år kört på Tecnica Icon Carbon, en numera rejält utdaterad pjäxa riktad till avancerade friåkare. Kännetecknet för den är att innerskon är relativt snäll och tjockt stoppad för att vara en pjäxa i den kategorin. Skummet är ganska hårt trots sin tjocklek, vilket gör att man ändå får ut bra prestanda. För mig är tjockleken på innerskon ganska viktig iom att jag alltid har problem med kalla fötter. Jag har batteridrivna värmare, men det är rätt så ofta som man glömmer att ladda och har man då ett par tunna och hårda innerskor är dagen förstörd om det är kallt. Långa offpistturer och liknande kan jag inte göra med små raceskor pga risken för förfrysning. Jag hade innan ett par Salomon rårace av okänt ursprung som var stenhårda, tunna som fasen och svinkalla. Dom gjorde onekligen sitt jobb i hårda pister, men som friåkningspjäxa var den helt klart overkill.
Mina Icon gav upp efter fyra-fem säsongers tjänst genom att spricka i plasten på översidan. Jag tyckte att skadan såg reparerbar ut och gillade verkligen pjäxorna och skickade därför in dom till Tecnica för reparation och översyn. Till allas, inklusive butiksägarens, stora förvåning kom det istället ett par nya Diablo Magnesium på posten. Jag hade inte tänkt byta ut Iconen, men man blir ju lite blind när det plöstligt ligger ett par glänsande nya dojjor i en låda med mitt eget namn på. Rent teoretiskt borde det vara helt rätt pjäxa och det hade varit en dom modellerna jag skulle ha valt mellan om jag skulle köpa nya. Dessutom var Iconen i princip slut, så jag tyckte det kändes som en angenäm lösning att byta upp mig fem årsmodeller utan kostnad.
Bytet mellan Icon och Diablo innebar problem. Stora sådana. Som jag tidigare nämnt var Diablo enormt mycket mjukare än Icon Carbon och jag upplevde det som Leder beskriver ovan, trots min brist på portskolning. Vid stor belastning på pjäxorna som tex när man försöker dunka igenom en slaskpuckel vek sig skalet och man kände verkligen att om man hade haft ett styre så hade man flygit över det. Under kalla dagar gick det ganska bra, men i plusgrader funkade det inte alls. För att styva upp skalet testade jag först med att skruva dit ett extra lager plast framför plösen, något som bara gav en marginell skillnad.
Nästa idé på lösning var att formspruta ett par Strolzinnerskor som var några cm högre än orignalskon och sen sätta dit en extra powerstrap över den gamla. Powerstrapen fixerades till en början i skalet mha en extra bakre spoiler. Att spruta innerskor är lite meckigt, speciellt som just den här butiken inte var specialister och jag betade av tre olika par under lika många veckor innan jag blev nöjd med passformen. Då blev det å andra sidan sjukt bra rent passningsmässigt och from test av den här innerskon lämnade jag tanken på att köra utan formsprutat i framtiden. Höjningen och den extra powerstrapen kändes bra i butiken, men hade istället helt motsatt effekt mot vad som var meningen. Modifieringen gjorde att betydligt mer kraft gick ner i skalet som därför helt kollapsade när man brände över ojämnheter. Det pallade helt enkelt inte. För att försöka lösa det problemet sattes den andra strapen istället enbart runt innerskon. Nu fick man nästan samma fina höga stängning av innerskon, men med lite mindre resulterande kraft ner i plasten. Skillnaden var tyvärr marginell på snö och jag konstaterade efter tre veckors konstant meckande att den pjäxan inte skulle gå att använda. Som tur var hjälpte personalen i butiken till så gott dom kunde hela tiden och jag behövde inte betala många kronor för varken straps, plastbitar, spoilers eller Strolzskor. Jag hade helt klart valt en annan butik för formsprutning om jag hade kunnat, men iom att det var dom som ordnade med reklamationsärendet så fick jag testa runt lite fritt i den butiken.
Är man ickearbetande skibum och det börjar närma sig slutet av mars så har man knappast råd att handla nya pjäxor och det hade jag inte heller. Det fick bli en tillfällig lösning i form av ett par gamla Explosion 8 som jag fick gratis i en butik. I kombination med Strolzinnerskon var det faktiskt en helt ok pjäxa, även om den var lite mjuk ibland. Klart bättre än Diablo, vilket är lite kul eftersom den ena var gratis och den andra kostar drygt fyra papp. Jag körde på Explosion i ett par veckor och gick runt i alla butiker som jag såg för att försöka hitta ett par gamla racepjuck på rea. Till min stora glädje hittade jag ett tiotal par helt oanvända Icon Carbon i en mörk del av en hyrkällare efter visst detektivarbete. 3 par var dessutom i rätt storlek och det handlades såklart omedelbart ett par där prislappar och infobroschyrer fortfarande var intakta. Uthyraren hade haft dom där under fem års tid och talade om att det var ett stort misstag att ta in en sådan pjäxa till en uthyrning pga att turister i allmänhet inte gillar så hårda pjäxor. "Den där pjäxan är kanske provad här inomhus tre gånger", enligt försäljaren. De tusen spänn han ville ha kändes som rena lottovinsten just då.
Tecnica är Tecnica och Strolzinnerskon passade bra även i Iconskalet. Den dubbla powerstrapen monterades med en gång. Nu kunde jag för första gången på en månad köra på helt fullt igen utan att känna begränsning av pjäxorna. Shit, vilken skillnad det var. Debatten om mjuka och hårda pjäxor finns redan i det inlägg som Dr Snow nämnde ovan, så jag ska inte ge mig in på det ämnet.
Istället fortsätter jag min pjäxstory till nästa steg, som för övrigt inte finns med i den andra tråden iom att vi nu tar steget in i en relativt närstående historia. De tredje paret Strolzinnerskor jag gjorde var tagna långt inne i butikens lager. Eftersom jag inte betalade ens i närheten av fullpris för den första innerskon ville väl butiksägaren inte bjuda på ytterligare gratisinnerskor när jag kom tillbaka för tredje gången och ville spruta om. Han hade redan utan frågor fixat ett andra par och nu fanns inte fler fräscha kvar i rätt storlek. Det var fullt förståeligt att han inte kunde beställa nya för att ge mig utan kostnad. Jag fick alltså ta ett par ganska gamla innerskor av den hederliga modellen Strolz Favorit från tidigt 90-tal. Iom att skummet är nytt spelar det mindre roll om skon är gammal egentligen, men materialet i innerskon hade hunnit bli sprött där i källaren och under några av de sista dagarna förra säsongen sprack tungan, men skorna var fortfarande åkbara. I maj lades dom på sommarvila och försäsongshelgerna i höstas gjorde skadan ännu värre. Jag hade inte ork eller lust att ta upp det med butiken (som ligger Schweiz) här hemifrån Sverige. Dom hade redan fixat så mycket åt mig så jag bestämde mig för att byta ut tungan på egen hand.
Strolzskon var för gammal för att reklamera på vanligt sätt. Istället fick jag köpa ett par nya innerskor otroligt billigt som jag skulle sprätta loss tungan från. Står man där med nya Strolzinnerskor som har kostat någon hundralapp sätter man ju knappast igång att sprätta sömmar på den innan man har undersökt om det går att få tag på skum till rimligt pris. Det gjorde det faktiskt utan större problem och det var bara att testa att spruta skon på egen hand. När jag fixade innerskon hade jag ju bara tänkt ta tungan inledningsvis och därför tog jag en 29,0 istället för 26,5 som jag egentligen har. Iom att jag kör med dubbla straps är det en fördel med en extra hög tunga tycker jag. Jag har inte sprutat skor själv förut, även om jag har varit med om det flera gånger. Efter en del rådfrågande bestämde jag mig för att testa. Jag var orolig över att den stora innerskon skulle göra sprutningen svår, men det visade sig vara ett riktigt lyckodrag efter avslutad skumning. Man kunde inte se att den var för stor när skummet har härdat, utan det ser ut som en extra hög 26-innersko. Med en extra strap får man en pjäxa där man kan välja mellan en lägre och mjukare känsla för korta skidor och en högre och biffig dito när man åker bredlagg i lång längd.
Efter ett par testdagar nu i veckan kan jag konstatera att jag är otroligt nöjd med mina "nya" pjäxor. Valmöjligheten mellan hög och medelhög pjäxa är suverän när man växlar mellan olika skidor. Skalet är precis lagom hårt och flexar precis som jag vill. Strolzinnerskon blev en perfekt mix av tighthet och komfort. Ren tur antagligen... Det tog 9 månader att fixa, men nu känns det som att saken är klar för ett tag framöver!
