det var nyligen, den 1:a februari så var jag i Åre med brorsan och hans polare Kristoffer, dom jobbar däruppe just nu. vi tog Gondolen upp spände fast skidorna i väskan och klättrade uppåt, vädret var perfekt, solen sen! när vi hade klättrat till toppen så började vi skråa åt väster mot tväråvalvet (tror jag) men då vart det väderomslag med dimma och blåst, man såg typ tre meter framför sig, vi visste inte vart vi var men vi fortsatte, jag var faktiskt riktigt rädd ett tag för vi låg mot bergsväggen och gled sakta framåt, vi såg tillslut att vi åkte typ två decimeter brevid ett ganska högt häng, då vart man ännu räddare. snön som man tryckte ner bara försvann utför hänget.
min brorsa sa att han tar av sig och vänder, men ja frågade honom hur han skulle kunna göra det när vi låg mot berget, vi fortsatte med försiktighet.
till slut vart det lite flackare och vi hade fortfarande ingen aning vart vi va, men vi fortsatte.
vi tog av skidorna och klättrade uppför en liten kulle och gled vidare nerför den fortfarande väldigt sakta, till slut hade vi nåt vårt mål, och då lättade dimman!!
vi stog och pustade ett tag och fixade utrustningen, sen gled vi neråt och vilken åkning det var, det var inte vindpinad snö ingen skare utan det var helt perfekt!!!!!
det var ett långt åk, med långa sköna svängar, helt underbart....
verkligen ett åk att minnas...