Utter - alla får göra som de vill. Men det handlar ju om vilka förebilder folk i den här branschen har, och vart man vill att saker ska utvecklas i för riktning, om man får välja. Om någon säger att det där är osmakligt, är det ju för att man föredrar att stureplansmentaliteten håller sig på Stureplan, och att skidåkarmentaliteten (som det inte finns någon klar definition på, men väl är ungefär "Jag åker skidor för att det är roligt.") är den som råder inom skidåkningen. När Jon (all respekt åt honom på andra plan, men inte som champagnesprutande förebild för barn som jibbar) väljer att lägga de där pengarna på champagne, istället för att ge 90% av det till välgörenhet, eller höja prispengarna till åkarna med 100 000 (borde inte det vara en motivationsfaktor att komma tillbaka nästa år?), eller betala funktionärerna en bättre lön, då tycker jag att det är fel. Det har ingenting med avundsjuka att göra, det kan jag lova. Det finns många som är långt mycket rikare än Jon, och gör långt mycket osmakligare saker än honom, men de påverkar inte min vardag som skidåkare, för de är inte skidåkare. Men när en person som många barn (och vuxna) här har som förebild gör det, så är det en rikemansmentalitet som inte hör hemma i skidåkningen som får väldigt stor plats. Det är i mina ögon väldigt tråkigt, då det är en mentalitet jag inte tycker är sund, och en mentalitet som säger "Titta på mig, hur mycket pengar jag kan slösa bort på saker som inte hjälper någon." istället för en mentalitet som säger "Titta på mig, jag har lyckats, har massa pengar, men tänker använda dem till att hjälpa människor som inte har varit lika lyckligt lottade som mig."
Vilken mentalitet vill ni att skidåkningen ska vara uppbyggd på?
Till sist kan jag säga att jag är mycket medveten om att det är dylika stollerier som även gör att Jon kan tjäna så mycket pengar. Hade han inte gjort idiotiska saker som att beställa en helikopter bara för att hämta sina pjäxor, och spruta ut champagne för hundratusentals kronor, så hade han ju inte fått egna TV-serier, eller lika många besökare på sin blog. Men bara för att Jon tjänar pengar på att köpa 150 flaskor champagne, behöver det ju inte betyda att det är bra. För mig handlar inte livet om att tjäna pengar, och därför tycker jag inte man kan argumentera med saker som "Men Jon gör det för att det är bra för hans varumärke." Men det är ju i min värld. Andra människor vill leva i en värld där man får respekt när man kastat 100 000 kronor i sjön, men jag tror jag hellre kämpar för en mänskligare version, där de där 100 000 kronorna går till någon som behöver dem.