Jag, hoppstorleken är relativ och huruvida ett hopp är "big" eller inte avgörs inom den gren av skidfysiket som kallas "den allmänfarliga relativitetsteorin". I de ekvationer som styr den allmänfarliga relativitetsteorin beskrivs exakt hur det förhåller sig med olika hoppstorlekar, hur olika hopp relaterar till varandra, omgivande natur själva hopparen med mer. En av många intressanta effekter som uppkommer är att ett hopp blir större i "big"-skalan om det rör sig fort. Givetvis är detta en relativ effekt och även rörelse hos åkaren påverkar "big"-storleken. Det är bland annat detta som gör att Hermann Maiers luftfärd i Nagano-OS 98 betecknas som "big" trots att själva kicken knappast var mer än 20cm hög.
Kvantskidfysiken ställer också till det i det här sammanhanget. Detta betyder att inte alla olika storlekar på hopp kan förekomma. Det finns helt enkelt vissa storlekar som till synes verkar helt vanliga, men vars värden på grund av kvantskidfysikens lagar inte kan antas. Det här kan man i praktiken märka av i vissa hopp. Man kanske har kört in sig ordentlig, testat lite trick och hela tiden landat fint. Till nästa hopp tänkar man därför satsa bara lite, lite till. Då är det lätt hänt att man kommer över ett kvantsteg, hoppar fem meter längre, missar hela landningen och landar på platten. I det fallet infaller som bekant också både ett smärtkvantsprång samt ett skadekvantsprång och båda dessa storheter kan göra bigjump från nollläge till högst väsentliga nivåer.
Erfarna KHEare vet att hålla koll på kvanteffekter hos kroppsbehåringsflamutspridningen. Har gäller det inte bara att kontrollera den energi man tillför vid tändningen utan också undvika vissa exciteringsfenomen inducerade av brandfarliga vätskor och andra heta prylar.
HWC HitMe
Mannen, Myten, Metafysikern.