Man brukar säga att det är svårare att gå över från Snowboard till Skidor än att gå från skidor till bräda. Varför vet jag inte riktigt, men det kan ha och göra med simultankapaciteten. När man är van vid att enbart kontrollera en pjäs blir det automatiskt svårare att hantera två stycken, därför att hjärnan helt enkelt inte klarar av det. Märk här att jag ínte hyser något agg mot Snowboarders.
En annan teori är att man på snowboard förflyttar sig sidleds nedför backen. När man då går över till att färdas med kroppen och blicken i fallinjen får kroppen problem, främst tänker jag på problem med att förflytta benen åt rätt håll då de oftast står låsta i samma position på snowboard. Detta är troligen den mest vanliga åkomman för nyinvgda, före-detta, snowboardåkare, då deras kroppar inte är vana att förlytta sig i vertikalt läge.
Utöver det så kan armarna inkapabailitet ställa till med ytterligare problem, då de inte brukas i vidare utsräckning under snowboardturer. Detta märks främst när det skall till att svängas, ofta väljer händerna att inte stoppa ned stavarna i marken , vilket leder till problem under pågående nedfart. Forna snowboardåkare väljer i denna situation oftast att sätta sig ned backom backkrön och skapa ytterligare problem (främst för andra), precis som i gamla goda snowbardtider. Förhoppningsvis är detta ett lodrätt uttryck för ett vågrätt behov, som en viss Robert Gustafsson valt att yttra sig.
Kom ihåg att det här enbart är min version, ta inte illa upp alla snowboard åkare...