"interisant" att kemi kommer på tal, varför inte en snabb grundkurs i Waalsbindningar mm för att se vilka olika typer av bindningar vi har i vår lilla chock, detta kan ju bli en lite hemuppgift att placera rätt ämne i choken till dess riktiga (mest troliga) bindningsform.
De mest förekommande bindningarna mellan atomer är jonbindning, polär och opolär kovalent bindning, metallbindning, dipol-dipolbindning, vätebindning och van der Waalsbindningar.
Av dessa bindningar är jonbindningar, kovalenta bindningar och metallbindningar starkare än de övriga.
Med jonbindning menas den elektriska dragningskraften mellan joner av motsatt
laddning och förekommer således i jonföreningar. Med kovalent bindning menar
man att två atomer i en molekyl binds samman av ett eller flera gemensamma
elektronpar. I en molekyl med fler än två atomer finns alltså flera kovalenta
bindningar.
De kovalenta bindningarna kan vara opolära eller polära beroende
på att varje atomslag har olika stor dragningskraft på de gemensamma
elektronerna, olika värde på elektronegativitet. Skillnaden i elektronegativitet
avgör om en bindning är polär eller opolär. Mellan atomer av samma grundämne
är skillnaden noll och då är bindningen opolär. Skillnad som är större än noll ger
en polär kovalent bindning, men om skillnaden i elektronegativitet är större än
ett visst värde medför det att de bindande elektronerna helt övergår till det ämne
som har det största värdet på elektronegativitet då bildas joner och dessa binds
samman av jonbindning.
Metallbindning kan beskrivas så att atomerna i en metall ligger tätt intill
varandra och de yttersta elektronerna, valenselektronerna, kan röra sig över flera
atomer. De kallas delokaliserade elektroner och är de elektroner som rör sig när
man lägger på en spänning. ”Metaller leder ström”. Mellan molekyler finns svagare krafter som håller samman dessa till flytande eller fast form.
I gaser kan man teoretiskt tänka sig att man inte har några sammanhållande
krafter mellan molekylerna, s.k. ideal gas. De sammanhållande krafterna kan
vara olika starka och beror på molekylernas geometriska form och om molekylerna är dipoler eller inte. De svagaste kallas van der Waalsbindningar, de är mycket svaga, ibland sägs de vara temporära. Därefter kommer dipoldipolbindning. som namnet antyder förekommer de mellan molekyler som är dipoler och därefter vätebindningar, som är ett specialfall av dipol-dipolbindning och finns mellan molekyler där väte och ett starkt elektronegativt ämne är kovalent bundna till varandra.
Vad kan nu choken bestå av?
Leder! (geologisk information om området kring chocken kan hämtas från SGU)
