[Artikel] Debattartikel: Svenskar överrepresenterade bland lavinoffer

Allt fler svenska skidåkare är inblandade i lavinolyckor. Nu inleds därför ett långsiktigt arbete med att höja kunskaperna och förändra attityderna hos svenska skidåkare, skriver bland annat Eva Thörnelöf, Fjällsäkerhetsrådet, i en debattartikel.

Läs hela artikeln:

"Det faktum att antalet omkomna i lavinolyckor i svenska fjällen är relativt få, medan relativt många svenskar förolyckas i andra länder, återstår dock att förklara. En numera etablerad slutsats är att svenskars generella lavinkunskaper är lägre än hos jämförbara nationaliteter, och att vi tolkar information om lavinfara, såväl i Sverige som utomlands, på ett felaktigt sätt."

Ehhhhhh........?????
En förklaring till att svenskarna inte råkar ut för så många lavinolyckor i Sverige kanske kan vara att de svenska berg och fjäll där kanske 99% procent av skidåkningen sker ser ut som små runda kullar och de kullarna får sällan mer än max 30 cm nysnö på ett par dagar medan bergen i Alperna kan få 50-100 cm på en natt, har ihållande lutningar på 30-40 grader i hundratals (eller fler) höjdmeter samt nås otroligt lätt från liftar. Visst finns det några rejäla berg även i Sveriges inre fjällkedja (dit räknar jag inte Åre!), men de når man normalt inte efter en liten hike eller en halvtimma på stighudar som man gör i Alperna.

Att jämföra laviolyckorna i Sverige med de som sker i Alperna blir ungefär som att jämföra surfolyckorna på Torö stenstrand med de som sker vid Jaws på Hawaii........ Samma utrustning (surfingbräda) och samma medium (vatten) men i övrigt HELT olika saker!!!

Att det är ett problem att svenskar inte har lavinkunskap med sig hemifrån är absolut ett problem, men det är inte speciellt konstigt eftersom vi normalt inte exponeras för de farorna här hemma. (Jag vet att det kan vara lite farligt i Åre, Gränsen mm då och då, men det är på väldigt begränsade områden där skidpatrullerna relativt lätt kan spränga och säkra områdena. Ingen större likhet med Alperna och riskerna som regelbundet uppstår där!)
Vi Svenskar lär oss istället först när vi är på plats mitt i de fantastiska men också oerhört farliga områdena där nysnön ligger meterdjup och solen skiner från en blå himmel. Då är det oerhört lätt att göra fatala missbedömningar vilket jag tyvärr även själv har prövat på......

//H

Håller helt med Hawk! Självklart skall Sverige ha vettiga lavinprognoser både för liftanläggningar och i vissa fjällområden där det finns behov. Men är det verkligen statens ansvar att lära ut lavinkunskap till svenska välbärgade ungdomar som åker till alperna och hamnar i trubbel? Kanske ska SLAO börja hålla hålla lavinkurser på högstadieskolorna i Täby och Saltsjöbaden i förebyggande syfte?

Hur kan man jämföra Norge och Sverige när det gäller antalet omkommna i laviner? Då måste man även titta på hur många som under en vinter vistas i lavinterräng i respektive land, skulle tro att det skiljer sig en hel del...

Kan bara hålla med föregående talare. Jag tycker fortfarande att problemformuleringen i den här rapporten är väldigt skevt ställd. Jämförelsen med andra länder blir helt irrelevant så länge man inte jämför med nationaliteter som är i exakt samma situation som svenskar (vilka det nu skulle vara), och/eller jämför dom faktiska talen på antalet skidåkare som rör sig i lavinterräng utomlands. Det dör fortfarande ett icke förkastligt antal norrmän på hemmaplan i Norge varje vinter, skulle det säga något annorlunda om deras risktagande bara för att de förolyckas inom landets gränser? Ett land som dessutom har rejält annorlunda förutsättningar för offpiståkning och toppturer än Sverige.

Med det sagt så brister det rejält i grundläggande lavinkunskaper hos en väldigt stor andel svenska offpiståkare, men det är i grunden den enskilda individens eget ansvar.

Som idh-lärare så tar jag upp lavinfara i anslutning till skidåkning, både teoretiskt och praktiskt sökövningar ifall jag får tag i grejerna. Det handlar om att lära dem respekt för berget, rent ut sagt skrämma upp dem lite.
De kunskaper jag förmedlar är inget jag fått från lärarutbildningen (och av vad jag vet så finns det inte med i utbildningen i dagsläget heller) utan de har jag fått från annat håll. Kompetensen hos mina kollegor ute i landet kring just detta finns antagligen bara hos de som själva är intresserade, och vi är aldrig prioriterade när det kommer till fortbildning...
Att utbilda om det här har procentuellt få elever någonsin användning av, men vi ska ju lära eleverna "Hantering av nödsituationer vid vatten med hjälpredskap" och snö är ju vatten så ingen kan klaga på att jag slösar tid.

Mycket konstig problemformulering.

2013 omkom 6 norska medborgare i laviner i Norge.
(Hur många som dog utanför Norge vet jag inte)

Norge har ca 5 miljoner invånare, Sverige har ca 9 miljoner.

Alltså borde betydligt färre norrmän omkomma i laviner om det nu är så att svenskar har sämre kunskap om lavnfaror. Eller?

Eller är det, som så många konstaterat, att utan lavinfara så omkommer inte så många i laviner?

http://www.utemagasinet.no/Aktuelt/Arrangement/Overdrevet-skredvarsel-tar-liv

Håller med Hawk m fl om att den första problemställningen med andel döda hemma vs relativt utomlands. Den kvoten har ingen direkt relevans.

Vad undersökningen visar är att svenskar är dåliga på lavinräddning i praktiken (för lite praktisk träning med de grejer man har) samt att om 3 av 4 i en grupp vill köra även om det kan vara farligt så kommer olyckor fortsätta hända.

Att det kommer igång ett utbildningsarbete runt laviner, hur man undviker dem samt räddar folk välkomnar jag.

Mkt underligt artikel. Den saknar vissa basfakta, som till exempel hur många svenska dödsoffer det går på 1000 aktiva åkare jämfört med andra "jämförbara" nationaliteter. Om den siffran är hög så är det relevant men finns det jämförbara internationella studier?

Och att tre av fyra åkare anser att mman måste ta risker för att få bra offpiståkning kan tolkas som att man skapat en kultur där det gärna tas risker men det kan lika gärna betyda att de har insikten om att det faktiskt är omöjligt att åka offpist utan att ta risker. Hur man formulerat frågan och svarsalternativen är alltså helt avgörande.
Jag menar att logiskt så borde 100% svara att man måste ta risker för att få ett bra offpiståk, annars har de inte förstått vad de håller på med.

Känns ändå som det här kan leda till nått positivt, bra att fjällsäkerhetsrådet börjar fatta att dagens moderna friluftsliv kräver mer detaljerad information än tidigare då man la mest krut på att varna för kyleffekten och tipsade om att man skulle ha orange bomullsanorak på fjället. Lavinolyckan på Västerskutan förra året visar med all tydlighet hur fel det blir när man endast gör lavinriskbedömningar för den liftnära offpisten.
http://op.se/opinion/debatt/1.6651942-lavinprognoser-ska-utredas

När det gäller lavinstatistik i Norge jämfört med Sverige är det helt obegripigt att inte Fjällsäkerhetsrådet fattat hur stor skillnaden är mellan våra länder. I Norge går folk på toppturer i lavinterräng i stort sett dagligen från oktober till juni, självklart är det därför fler som omkommer i laviner i norska fjäll.

Alltid bra när man reflekterar över olyckor, statistik och sammanhang över sånt som kan leda till tragiska förluster. Men att dra slutsatser och närma sig vetenskap krävs mer än nätundersökningar och större sampel. Tror att Hawk100 och Glisseur (båda pålästa så jag är inte förvånad...) fick med det mesta, och står bakom det.
Tror att debatten generellt skulle ge mer om frågan var om friåkningen skall ses som en mänsklig rättighet eller inte. Visst, vi har allemansrätt, men friåkning kanske inte är nåt som man skall göra på semestern 1-2 v per år som novis. Och framförallt skilja bergskunskap och skidåkarkunskap. Idag osar det skev inställning. Lavinprognoser över fjällkedjan ersätter inte heller bedömning i det åkarnära och mindre perspektivet. Alltid åkaren som måste stå för den slutgiltiga bedömningen, åka eller inte. Sen blir det ibland tragiska konsekvenser ibland och det är trist för åkaren, dom som är med och anhöriga -MEN det är åkaren som tar beslutet och det kan ingen annan klandras för.