Snø recensioner

Man får ta den här anläggningen precis för vad den är. Betraktat strikt som inomhusanläggning för utförsåkning håller den världsklass. Minst lika bra som Ski Dubai, anser jag. Längsta nedfarten är 500 meter, vilket är imponerande i de här sammanhangen. Det är överlag väldigt flackt (fallhöjd på 80 meter) men får man bara upp farten lite så funkar det bra för lättare träning och nöjesåkning. Det finns brantare partier i tävlingsbacken, men där är det nästan alltid klubbar som tränar, så den är oftast avstängd för allmänheten. Kan bli en del liftköer på helgerna, men de betas av rätt snabbt. Och även om det är mycket folk i liftarna så blir det inte särskilt trångt i backarna. Mycket kids som mest håller till i parken. Det finns en vanlig pist alldeles intill väggen vid parken som ganska få verkar åka i. Där är det lugnare än i mittenbacken. Bra upplägg med parkeringshus intill och gott om restauranger och butiker. Kul med en snöbar mitt i backen. Det här är en anläggning som förtjänar mer uppmärksamhet. Jag har testat den på min Youtubekanal också, så det är bara att leta upp min kanal Pistfettot där om du vill se film från anläggningen.

När abstinensen från skidåkningen blir för svår under sommaren och man varken kan ta sig till södra halvklotet eller till en åkbar glaciär så kanske SNØ i Oslo skulle kunna vara ett alternativ. Så tänkte jag och frun och spenderade en halv juli-dag där för att få en välbehövlig återställare efter fyra skidlösa månader.

Det som möter en när man parkerat bilen i det anslutande p-huset är en nybyggd och funktionell byggnad där allt som behövs för en dag i backen finns. Omklädning med skåp ingår i liftkortet och dusch går att köpa till. All utrustning går att hyra, även kläder tycks det, men det går givetvis bra att ha med egen utrustning. Mat kan man antingen ta med egen eller äta på restaurang. Och så finns det en stor hall med pistad snö förstås.

Inomhusklimatet hålls runt noll grader och det känns ungefär som att vara i en ishall. Den där fuktiga råa kylan som letar sig igenom alla lager. Så slarva inte med kläderna bara för att det är sommar ute, eller åtminstone i kalendern.

Upp för de åttio höjdmetrarna kommer man med en långsam fyrstolslift. Jag skulle uppskatta hastigheten till 1,5 m/s ungefär. Antar att det är för att de inte vill ha för många i den enda backen samtidigt när där är fler besökare. Den långsamma hastigheten gör också att liften är väldigt enkel att komma på och av för nybörjare. Både vid på- och avstigningen påminde underlaget dock om hockeyrink så de välslipade kanterna på hyrskidorna kom till nytta.

Backen är inledningsvis smal och flack. Längst upp finns en startramp skiers right för träningsgrupper och för oss andra finns det en liten kulle att ta fart från. En bit ner blir backen bredare och där hittar man parken skiers left. Vi höll oss i mitten och körde slalom mellan betongpelarna. Tyvärr är det först i slutet som backen blir lite brantare men då smalnar den också av och just som man får upp farten är det dags att bromsa. Det finns även ett nybörjarområde längst ned.

Snön hos SNØ är precis så rolig som den blir när den är sprutad strax under nollan, har pistats otaliga gånger och hålls igång av kylslingor underifrån. Den är inget för en finkännare, men den finns där i juli och det gick att ha skoj på den. Åtminstone i några timmar till dess att den mest akuta skidabstinensen var tillfälligt botad.

Går man i tankar på att köpa skidor så finn det ett litet testcenter hos skiduthyrningen där man mot en något högre dagshyra kan byta skidor hur många gånger man vill. Utbudet är som i en mindre sportaffär men med engagerad och kunnig personal.

Skulle jag rekommendera SNØ? Ja, om jag har vägarna förbi Oslo så lär det bli fler besök på SNØ, men jag skulle inte åka dit enkom för SNØ.

Så har man tjuvstartat säsongen inomhus. Det är med ett mått av förtröstan att oavsett vad som pågår i livet så kan man numera alltid dra iväg och köra lite utförsåkning. Norrmännen har byggt en fin och smidig arena med det man behöver i form av mat, butiker, omklädningsrum osv. Backen var uppdelad i en isig röd del och en helt ok mjukare grön del, plus en parkavdelning. Isen kan ha varit för att de hade slalomklubbar där som tog upp större delen av den backen. Lokalen är ljus men man känner ändå att man har varit inomhus hela dagen. 80 meters fallhöjd är ju tyvärr lika högt både inne som ute och en rundtur är, jag tog tiden, 30 sekunders slalom och 5 min i stolsliften. Den energin man missar på grund av frånvaro av solljus och kort backe får man tillbaka bara av att anläggningen är häftig att vara i. Längdåkningsdelen provade jag inte.