Intressant ur ett marknadsperspektiv där tillgång och efterfrågan ska styra är bostadsmarknaden i princip den enda marknaden med underskott av produkter. Det är klart att det driver upp priserna. Kombinera det med bristen på konkurrens av vettiga berg och anläggningar i Sverige så säger det sig självt att boendekostnaderna på etablerade orter kommer vara höga. Det ligger dessutom ofta i både glesbygdskommuns och exploatörers intresse att behålla det så. Jag är ganska säker på att det hade gått att hyra ut lägenheter med gemensam dusch i källare men det tjänar man garanterat mindre på att bygga så varför skulle någon göra det?
Nu jobbar jag ju med just bostadspolitik men anledningen till att vi har markbrist beror ju i mångt och mycket på det kommunala planmonopolet och mängder av skyddsregler. Det förstår ju alla att det inte råder platsbrist i de svenska fjällen egentligen. Vad det råder brist på är ju byggbar mark inom ett attraktivt avstånd från liftar. Så en lösning vore ju att helt enkelt bygga fler skidorter. Där uppstår ju då problemet att dessa måste kunna bära sig på helårsbasis och då kanske inte efterfrågan riktigt matchar några enorma nyexploateringar. Utöver att skidorten i fråga måste bära sig ekonomiskt måste också betalningsviljan för stugor/lägenheter ändå vara så pass stor att den överstiger produktionskostnaden. Det kan ju t.ex. vara så att du har 10 personer som är villiga att betala 5 miljoner för en produkt som kostar 4 att framställa men den produkt som kostar 3 att framställa finns det bara en betalningsvilja motsvarande 2 miljoner. Då byggs förstås inte den senare även om många säger att de vill ha billigare boende. De vill ha produkten som kostar 4 att producera för 3 istället och den ekvationen går ju inte ihop. Så risken är nog stor att om du bygger Charlies lågprisboende i Åre så kommer det just att kosta 3 att bygga men den kundgrupp ni tänker er har inte 3 heller. Och de som kan betala 5 vill hellre ha den för 5.
Glesbygdskommun och exploatör vill nog oftast exploatera så mycket de kan. Det är ju intäkter. Dock brukar inte alltid boende och starka intressegrupper vara lika på.
Sen tror jag verkligen att det kan finnas bubbeltendenser på fritidshusmarknaden i svenska fjällen. När det gäller permanentbostäder runt tillväxtorter är jag inte så orolig på längre sikt men fritidshusen kan man börja se en tendens att folk köper i placeringssyfte och för att hyra ut. Där är ju marknadens känslighet mycket större. Fritidshus kan du vara utan och permanentboende måste du ha.
De största bovarna här är ju att man har en väldigt begränsad säsong då anläggningens hela intäkter ska in.
Den viktiga frågan är, blir skidåkningen egentligen dyrare? Har ni några räkneexempel? Vad kostade t.ex. en normal skidsemester för en 2-barnsfamilj 1989 i andel av en snittlön? Jämför det med idag. Jag vet att just liftkort tex haft en ganska brant prisökningskurva jämfört med KPI under senaste decenniet men jag vågar nog ändå sätta en peng på att det var dyrare 1989... Vem orkar leta data och räkna?
Edit: såg nu att
@packåsna frågade samma sak medan jag skrev
Edit2: Jag gjorde en snabb beräkning:
Boende en vecka i Björnen v11 för en tvåbarnsfamilj (fanns ett extra sovrum också) - 8.000:-
Skidskola för två barn - 2.200:-
Liftkort - 5.600:- (Ett föräldrakort och ett barnkort. Utgår från att ett barn är mindre och åker i barnbacke och föräldrarna turas om där)
Diesel för att resa från Linköping - 2.800:- (priset drar iväg lite då jag räknar med literpris på 25kr. Räknar jag på 17 kr/l (innan årsskiftet) så blir det 1900 istället.
Jag räknade inte på matpriserna då man behöver äta även om man stannar hemma.
Summa: 18.600:-
Medellönen 2021 var 36.100:- före skatt. Efter skatt är det 27.000:- per person. Så en familj med två vuxna har 54.000:-/mån att röra sig med. Vi pratar alltså om 34% av en genomsnittlig månadsinkomst för en vecka i Åre.
Medellönen 1989 var 15.000:- före skatt. Jag hittar tyvärr inga bra historiska skattesatser men skatten på inkomster av den nivån var definitivt inte under 30%, utan snarare högre. Om någon minns får ni gärna rätta här. Så då pratar vi ca 10.000:- netto. Så 20.000 för samma familj. 34% av 20.000:- innebär alltså att motsvarande skidresa till Björnen skulle ha kostat mindre än 6.800:- då. Vad tror ni?
Jag funderade också på att räkna in utrustning men den förbrukas ju inte på samma sätt. Att den är enormt mycket billigare relativt inkomsterna än 1989 är ju dock givet. Vill man sen göra beräkningen ännu mer komplicerad så bor vi mycket billigare idag och allt annat vi köper är mycket billigare så vi har större marginaler vi kan lägga på skidåkningen. Här är en intressant bild som visar tex hur stor andel av vår lön vi lade på bostadsräntor 1990 jämfört med
idag. Det handlar alltså om en fjärdedel.