jarnebring sa:
Från U16 hyrde föräldrar en stuga hela säsongen i fjällen så att man skulle få ner kostnaderna för boende.
I vår grupp startade det här för några år sedan. Jag tror faktiskt de första familjerna säsongs-hyrde redan i U8. Sedan har det eskalerat. Nu har några av familjerna köpt egna stugor (eller lägenheter) i t ex Åre och säsongs-hyr i andra byar för att verkligen inte missa något (eller för att få ner kostnaderna?). Det låter kanske negativt men så behöver det såklart inte vara. Det är förhoppningsvis så att de tycker skidåkningen är så himla roligt och därför fixat ett eget boende?
Jag tror (och hoppas) alla barnen tycker att det är roligt fortfarande men det märks på föräldrarna att det är mer spänt och konkurrensen ökar. Det är nästan så att en del av föräldrarna tävlar (med barnen) mellan varandra. Jag vet iaf att minst en familj anlitade privata skidlärare för sin unge redan som 8-åring, utanför våra klubbträningar. Vissa av barnen kommer alltid i första hand när det gäller feedback från en del av tränarna, sedan de andra om det finns tid över. Jag har både sett och hört riktiga skräckexempel på när (och hur) feedback ges till åkarna. Barn kan ta feedback på olika sätt och det finns alltid något bra att säga som alla förstår. De behöver få veta och känna att de har lyckats. De glada åkarna tycker att det är roligt och vill komma tillbaka till nästa träning...
FB-grupp-sidorna fylls av bilder på sina egna barn tillsammans med tränar-barnen för att vinna mark i någon form av PR. Det är väldigt sällan ett enskilt barn kommer med på bilden som inte har en direkt koppling till en tränare/lagledare eller fotograf. Det handlar hela tiden om att sätta sitt eget barn i framsätet tillsammans med ”innegruppen” och inte se vad som behövs för alla. I vissa fall är det på gränsen till ”falska” relationer mellan föräldrar och tränare. Bara för att ge barnen de ”bästa” möjligheterna/förutsättningarna (om jag hjälper dig så hjälper du mitt barn-relation). Vad händer med de andra barnen?
Under ett träningsläger i höstas med många inblandade grupper från klubben så hörde jag att det var flera åkare som valde att kliva av träningen pga. trötthet, knäont, ryggont eller av rädsla. Från samma läger fick jag även höra riktigt läskiga exempel på hur man som förälder/tränare inte får bete sig. Usch och fy fn.
Jag arbetar ihop med en förälder som har barn i de yngre grupperna. Hans inställning var från början att ta det lite ”banan”, må bra och ha roligt. Den familjen ville göra vintrarna till något ljusare och valde alpin skidåkning, vilken är ett fantastiskt val enl. mig. Deras plan var att hänga med på några klubbläger/år och inget mer.
Oftare och oftare kommer han till mig och ber om hjälp för hur han (och barnen) ska komma vidare till nästa nivå och hur man trimmar utrustningen på bästa sätt. Jag tycker det är jätteroligt att prata meck men samtidigt ser jag också hur han förtvivlat försöker hänga med. De tycker att det är så trevligt med skidåkningen att de köpt en egen lägenhet i fjällen.
Det är inte bara all tid, resor och kostnader som tar på krafterna. Många väger också för och emot. Mycket av det här (ovan) tror jag driver bort några av familjerna från klubbarna, till slut. Det är kanske inte något unikt för den alpina skidåkningen (finns även inom hockeyn) men barn som inte blir sedda, får feedback/förstår eller inte har roligt vill inte vara med. De föräldrar som ser att deras barn inte får feedback eller har roligt pga. ovanstående vill inte heller vara med. Det som från början startade som en trevlig och rolig familjeaktivitet - blir till någon sorts tvång och/eller hets för att komma in på RIG…
Det går faktiskt att ha roligt under tiden man tränar och tävlar men det krävs nog lite mer (glädje och planering) av de inblandade, speciellt från tränare men också av föräldrarna. Inte alltför sällan hör man föräldrar som skäller ut sina barn på parkeringen innan träningen. Är det verkligen barnets fel att de t ex kommer sent till träningen eller inte har alla grejerna med sig? Det bör alltid finnas tid över för en mysig stund med varm choklad med vispgrädde…
