ShredTed sa:
Ja jag spekulerar. Men byggt på åkning och det ovan är min direkta -känsla- (säger alltså inte emot mig själv :P). Har bara svårt att förstå. Sen vet man inte om de som kör stora skidor kört så mycket mindre skidor, många gillar inte alls stora rockrade skidor. Men ta t.ex. problemet att man hamnar längre ut? Märks detta? Och visst, det kanske inte går att beskriva men hur fasen ska ett par 140 i midjan kunna vara smidiga i backen, rent fysiskt sett så är de ju som brädor under fötterna och går emot all natur att dessa, eller mindre extrema fall, inte känns osmidigare än ett par te.x 100-110 i midja?
Alla tycker inte om stora skidor och den surfigare känslan de för med sig, verkar finnas många som är nöjda med 90-95mm i midjan. Jag brukar dock fundera på om dessa har gett bredare skidor en ärlig chans, generellt sett brukar dessa 95-gossar hoppat på friåkningen i början av tvåtusentalet och det var en enorm skillnad med hiskeliga 95 i midjan jämfört med 60-70. De större skidorna som fanns då (cirkus 110 med vissa undantag) ansågs enbart vara för bottenlöst puderbruk. Om man är van vid det vi idag klassar som mer pistorienterade skidor förstår jag att >110 är fruktansvärt stort och det är skillnad på hur en stor och en liten skida åks.
Men utvecklingen har långt ifrån stått stilla, skidorna har blivit bättre, folk har blivit vana vid bredden och idag körs t.ex Völkl Sanouk som varjedagskida av många, en skida som för inte allt för länge sedan hade samma stämpel som exempelvis lotus 138/pontoon m.fl har idag.
Själv lärde jag mig åka vid sex års ålder och åkte sporadiskt på skidresor med föräldrar och vänner (låt säga ca 10 dagar/säsong). Vid 16 års ålder köpte jag mig mina egentliga första egna skidor, ett par Salomon pocket rocket 175, av många ansedd som en mjuksnöskida som var relativt stor då med sina 90mm under fot. Detta var skidan jag lärde mig åka på skär med (även om det inte var några skär alá luthman så var det en ny känsla och sjukt kul) och den åktes mestadels i pist och park om jag ska vara ärlig. Det var många som inte förstod hur jag kunde ha den som enda skida.
När åkningen blev bättre och jag mer eller mindre lämnade parken kände jag att de var för små så införskaffades ett par Ross B3 185 (94 UF). Jag kände dock att en större skida hade vart roligare även om jag stortrivdes på skidan (fortfarande en av mina favoriter har tyvärr ingen i min ägo).Tänkt och gjort, lite av en slump sprang jag på ett par billiga Solly AK Rocket S-lab 195 (95 UF), den utökade arealen i form av längd märktes men jag ville fortfarande ha något bredare. Nästa skida blev ett par Goodha 191 (103 UF), nu tänkte jag att jag skulle få nog med flyt när skidan enbart skulle köras i Sverige, köpte även ett par Goodha 181 (88 UF, nästan samma som PR) för att köra pist och park med (ett par Ross GS hamnade även i min ägo lite slumpmässigt). Men icke! Jag ville ha bredare! Köpte då i vintras ett par Scott P4 171 (106 UF), nu började det likna något men ännu var jag inte helt nöjd. Körde en hel del på skidor både med och utan rocker >110 UF, fortfarande i Sverige, detta var det största jag åkt på men jag tvivlar inte en sekund på att bredare skidor gör sig minst lika bra i norden beroende på uppbyggnad osv. Till vintern blir det något runt 115-120 UF i 18X längd med rocker, dessa kommer främst köras i Kanada men jag tvekar inte en sekund på att de kommer köras mer än någon av mina andra skidor i alperna och norden, troligtvis kommer de också åkas på någon tävling här i Sverige.
Summa sumarum, var inte så jäkla rädd för bredd, har du tekniken och styrkan så är det inga problem. På härjedalsmästerskapen i brattkjöring i våras var det nog inte en enda tävlande i herrklassen som körde på en skida under 110, bredaste var 127...