Egen skidlift
Det finns ju väldigt många trådar på ämnet "egen skidlift", men de flesta väldigt gamla. Därmed tänkte jag bara dela med mig lite tankar i en ny tråd (eller bara vara lite allmänt skidtekniknostalgisk).
Vad jag förstår är det främst två (eller tre) speciella problem man måste lösa för att gå iland med ett dylikt projekt:
- Lämplig linhastighet, dvs lämplig hjuldiameter och varvtal
- Tillräcklig friktion mot drivhjul
- (Undvika onödig tomgångskörning och därmed onödigt slittage och onödig energiförbrukning)
En liten bit på vägen kan man säkert komma med liten diameter på draghjulet (närmast en drivrulle), vilket bidrar till lägre linhastighet. Dessvärre blir då friktionen sannolikt väldigt låg, vilket man dock bör kunna ordna med flera linvarv på draghjulet. Tyvärr blir man nog då hänvisad till en ren replift, eftersom det verkar knepigt att få en medbringare (oavsett typ) att passera över flera varv på "drivrullen".
Detta får mig att tänka på en ganska udda lösning som fanns installerad hos oss i en liten "kommunbacke" under några år på 70-talet, nämnligen en obemannad och myntdriven ankarlift. Denna fungerade så här:
Vid en första anblick en helt vanlig ankarlift med trefasmotor, men med endast två ankare. I vila helt stillastående med ett ankare högst upp, och det andra i startposition längst ned. Ville man åka, så drog man ned det nedre ankaret, la i ett mynt och drog i en spak. Då satte liften igång och man fick sin uppfärd, men tillägget att liften stannade strax innan ankaret skulle fara in i övre brythjulet. Detta åstadkoms genom en "klump", fäst på linan strax före resp ankare. Denna "klump" påverkade en mikrobrytare nära bryt/drivhjul, vilken inte bara bröt strömmen, utan även förberedde motsatt rotationsrikningen (enkelt genom att skifta två faser) inför nästa uppfärd. Därmed hade de två ankarna bytt plats, och liften var således redo för två nya åkare att lägga i ett mynt och dra i spaken.
Lite utav dessa idéer borde kanske kunna användas för en "hemlift", framförallt eftersom man då kan ha medbringare (typ knapp eller ankare, eller liknande), samtidigt som draglinan kan lindas flera varv kring en mindre "drivrulle". Logiken för stopp och omkastning av rotationsriktning torde vara ganska enkel (oavsett om man väljer processor eller relälogik), men visst måste man ha ett extra skydd mot att varken "klump" eller medbringare dras in i "drivrullen", med haveri som följd. På köpet får man en lift som tar liten plats, och som dessutom bara drar ström när den verkligen används.
Vad säger det ärade forumet?
Är det f ö någon annan som åkt (eller minns) en "myntlift" av den typ jag beskriver?
Vad jag förstår är det främst två (eller tre) speciella problem man måste lösa för att gå iland med ett dylikt projekt:
- Lämplig linhastighet, dvs lämplig hjuldiameter och varvtal
- Tillräcklig friktion mot drivhjul
- (Undvika onödig tomgångskörning och därmed onödigt slittage och onödig energiförbrukning)
En liten bit på vägen kan man säkert komma med liten diameter på draghjulet (närmast en drivrulle), vilket bidrar till lägre linhastighet. Dessvärre blir då friktionen sannolikt väldigt låg, vilket man dock bör kunna ordna med flera linvarv på draghjulet. Tyvärr blir man nog då hänvisad till en ren replift, eftersom det verkar knepigt att få en medbringare (oavsett typ) att passera över flera varv på "drivrullen".
Detta får mig att tänka på en ganska udda lösning som fanns installerad hos oss i en liten "kommunbacke" under några år på 70-talet, nämnligen en obemannad och myntdriven ankarlift. Denna fungerade så här:
Vid en första anblick en helt vanlig ankarlift med trefasmotor, men med endast två ankare. I vila helt stillastående med ett ankare högst upp, och det andra i startposition längst ned. Ville man åka, så drog man ned det nedre ankaret, la i ett mynt och drog i en spak. Då satte liften igång och man fick sin uppfärd, men tillägget att liften stannade strax innan ankaret skulle fara in i övre brythjulet. Detta åstadkoms genom en "klump", fäst på linan strax före resp ankare. Denna "klump" påverkade en mikrobrytare nära bryt/drivhjul, vilken inte bara bröt strömmen, utan även förberedde motsatt rotationsrikningen (enkelt genom att skifta två faser) inför nästa uppfärd. Därmed hade de två ankarna bytt plats, och liften var således redo för två nya åkare att lägga i ett mynt och dra i spaken.
Lite utav dessa idéer borde kanske kunna användas för en "hemlift", framförallt eftersom man då kan ha medbringare (typ knapp eller ankare, eller liknande), samtidigt som draglinan kan lindas flera varv kring en mindre "drivrulle". Logiken för stopp och omkastning av rotationsriktning torde vara ganska enkel (oavsett om man väljer processor eller relälogik), men visst måste man ha ett extra skydd mot att varken "klump" eller medbringare dras in i "drivrullen", med haveri som följd. På köpet får man en lift som tar liten plats, och som dessutom bara drar ström när den verkligen används.
Vad säger det ärade forumet?
Är det f ö någon annan som åkt (eller minns) en "myntlift" av den typ jag beskriver?
