Få isär fötterna vid carving.

Få isär fötterna vid carving.
Nej skillnaden är att när man driftar så roterar inte spetsarna utåt i svängen. Kolla in dom här två bilderna så är skillnaden tydlig.

Här är Raich när han driftar.



Här är Ligety i samma sväng. Just den här svängen var en av anledningarna till att Ligety slog Raich i denna GS.


 
Få isär fötterna vid carving.
Hendryx sa:
Jag kan säga att det är grymt kul att köra brant på +20 m skidor med denna teknik...jag själv höll på med detta hela förra säsongen...riktig nytändning efter att bara jagat det perfekta skäret hela tiden...

Snart kommer Hockeysladd å Hockeystopp vara lika mycket skällsord som Hockeyfrilla...:D

Mindre skärning...brantare backar...stivoting...:D
Efter att ha kollat på klippet: är inte stivoting att göra dygd av nödvändigheten? Vad har det för bäring på åkning utan portar? Och kommer det inte naturligt emellanåt om man vet att man har en, tex, trång passage man måste ta sig igenom?
 
Få isär fötterna vid carving.
Hendryx sa:
Lite förtydligande om stivoting:

Man ska inte förkippa stivoting med sladd eller styrande sväng...vad man gör är att man tar en rakare väg och ställer upp skidorna i ingången på svängen för att sedan gå på skär ur svängen...det är ett enkelt sätt att att justera linje och fart på...
Med rätt utrustning är detta ett mycket effektivt och roligt sätt att åka fritt på...i branta backar där skärande sväng går för fort är detta effektivt...dock är det få skidor som är anpassade för detta åksätt...
Vadå skärande sväng går för fort? Du får väl styra upp mer vinkelrätt mot fallinjen. Eller skaffa hårdare (bildligt) skidor.
 
Få isär fötterna vid carving.
la_grave. Det handlar om att kontrollera farten. Om du carvar med äkta kantlåsning så börjar det gå sjukt fort om det är brant. Om du carvar när det går fort kommer du ha en kantning på kanske 70 grader och då har en 20 meters skida en svängradie på runt 7 meter. 99.9 procent av alla dödliga i en vanlig backe har en radie som är större än det, och då har man i praktiken redan tappat kontroller över carvningen. Om radien blir större när du kör fort så carvar du med drift. Om du istället kontrollerar hastigheten medvetet så ökar du dina chanser att kontrollera carvningen i botten av svängen.

Det är skillnad på att carva och att svänga med skidans skärning. Det räcker att tippa en carvingskida så börjar den svänga, det innebär inte nödvändigtvis att du carvar med kantlås.
 
Få isär fötterna vid carving.
la_grave sa:
Hendryx sa:
Lite förtydligande om stivoting:

Man ska inte förkippa stivoting med sladd eller styrande sväng...vad man gör är att man tar en rakare väg och ställer upp skidorna i ingången på svängen för att sedan gå på skär ur svängen...det är ett enkelt sätt att att justera linje och fart på...
Med rätt utrustning är detta ett mycket effektivt och roligt sätt att åka fritt på...i branta backar där skärande sväng går för fort är detta effektivt...dock är det få skidor som är anpassade för detta åksätt...
Vadå skärande sväng går för fort? Du får väl styra upp mer vinkelrätt mot fallinjen. Eller skaffa hårdare (bildligt) skidor.
Det är en annan taktik för att kontrollera farten. Funkar dock inte så bra i smala och trånga backar.
 
Få isär fötterna vid carving.
Jamt69 sa:
la_grave. Det handlar om att kontrollera farten. Om du carvar med äkta kantlåsning så börjar det gå sjukt fort om det är brant. Om du carvar när det går fort kommer du ha en kantning på kanske 70 grader och då har en 20 meters skida en svängradie på runt 7 meter. 99.9 procent av alla dödliga i en vanlig backe har en radie som är större än det, och då har man i praktiken redan tappat kontroller över carvningen. Om radien blir större när du kör fort så carvar du med drift. Om du istället kontrollerar hastigheten medvetet så ökar du dina chanser att kontrollera carvningen i botten av svängen.

Det är skillnad på att carva och att svänga med skidans skärning. Det räcker att tippa en carvingskida så börjar den svänga, det innebär inte nödvändigtvis att du carvar med kantlås.
Jo det inser jag men fortfarande: om du fullföljer svängen hela vägen så att du står med spetsarna uppåt i backen så kommer du ha fått ner farten till nära noll oavsett hur bra kantlås du har.
 
Få isär fötterna vid carving.
la_grave sa:
Jamt69 sa:
la_grave. Det handlar om att kontrollera farten. Om du carvar med äkta kantlåsning så börjar det gå sjukt fort om det är brant. Om du carvar när det går fort kommer du ha en kantning på kanske 70 grader och då har en 20 meters skida en svängradie på runt 7 meter. 99.9 procent av alla dödliga i en vanlig backe har en radie som är större än det, och då har man i praktiken redan tappat kontroller över carvningen. Om radien blir större när du kör fort så carvar du med drift. Om du istället kontrollerar hastigheten medvetet så ökar du dina chanser att kontrollera carvningen i botten av svängen.

Det är skillnad på att carva och att svänga med skidans skärning. Det räcker att tippa en carvingskida så börjar den svänga, det innebär inte nödvändigtvis att du carvar med kantlås.
Jo det inser jag men fortfarande: om du fullföljer svängen hela vägen så att du står med spetsarna uppåt i backen så kommer du ha fått ner farten till nära noll oavsett hur bra kantlås du har.
Absolut, och det hade jag redan hunnit svara. ovanför :-)
 
Få isär fötterna vid carving.
Jamt69 sa:
Om du kollar på Ligety mellan bild 4 och 5. Då har skidorna roterat högervarv trots att svängen är en vänster.
I Raich sekvens finns inte denna utåtrotation av spetsarna.
Förstår hur du tänker men tycker att det är olika tillämpningar och att det beror mer på hur och var han har belastningen.
Ted jobbar mycket mer mitt på och det gör att han kan "pivota" lite mer än Benni som ligger på framåt mycket mer.
Tittar man i övrigt så kan man se att tex Ted jobbar mer mittpå/häl än fram och det gör att han kan jobba mer med vinklar än någon annan i WC
 
Få isär fötterna vid carving.
Helt plötsligt har denna tråd blivit den mest intressanta på hela forumet!
Inte illa för en tråd om detaljer vid piståkning.

Förtydligande, jag är inte på något sätt ironisk, den är intressant!
 
Senast ändrad:
Få isär fötterna vid carving.
Ted har ett stort omfång på sitt fram/bak arbete. Innan han roterar ut skidorn är han väldigt mycket fram. Det är det som gör att han kan få ut skidorna på under 0.1 sekund. Dom snäpper ut snarare än att han vrider dom. I bild fyra har främre delen tappat kontakten med backen, men underbenet har fortfarande den typiska böjen man ser när man haft mycket plöstryck. I bild fem har han som du säger mer tryck i hälregionen.
 
Få isär fötterna vid carving.
JL76 sa:
Helt plötsligt har denna tråd blivit den mest intressanta på hela forumet!
Inte illa för en tråd om detaljer vid piståkning.

Förtydligande, jag är inte på något sätt ironisk, den är intressant!
+1
Säger som på Happy - fram med chipspåsen nu.

Och det här är ju min favoritsysselsättning alla kategorier, diskutera teknik med Jamt69, La_Grave, Hendryx mfl
 
Få isär fötterna vid carving.
Läser med stort intresse också! Ska studera era inlägg, bilder filmsnuttar etc. Är f ö jevvligt sugen på att komma ut och testa också! Några veckor till, sen...! Har ett par perfekta GS-spett för ändamålet!
Jobbe nu...
/A
 
Få isär fötterna vid carving.
Nästa helg kan det bli premiär i Vemdalen. Perfekt att testa lite stivot i nypistad kanonsnö, förutom om man råkar ställa skidorna jäms med manchestern :)
 
Få isär fötterna vid carving.
Jamt69 sa:
Nästa helg kan det bli premiär i Vemdalen. Perfekt att testa lite stivot i nypistad kanonsnö, förutom om man råkar ställa skidorna jäms med manchestern :)
Premiär i Vemdalen? Jo, de är ju solklara med info på den punkten.

Öppettider lift och pist
Skidområdet har stängt. Vi öppnar så snart vi har skidåkning igång.

De öppnar alltså så snart skidåkningen är igång ... ähumm ...

/MM
 
Få isär fötterna vid carving.
Stivoting
Hendryx sa:
Åke...kan man säga så här...gå på tvären...sikta...stämpla...:D
Japp, det köper jag! Som gammal käppnötare känns det som man säkert gjort nåt liknande tidigare, men då mera som "dålig teknik" eller i korrigerande syfte och inte som en medveten teknik. Intressant! Naturligtvis har jag noterat att elitåkarna gjort den här korta tvärställningen dom senaste åren, speciellt efter att radien på GS-lagg blev > 27 m.

Sen noterade jag också att den gode Ted på r=35-lagg inte "stivoterade" speciellt mycket i klippet från Sölden october 2012, och där snackar vi om ett riktigt brant (och långt!) GS-hang, eller ser jag fel?

/Ace DG
 
Senast ändrad:
Få isär fötterna vid carving.
Hur tight man svänger avgörs av hur stor centripetalkraften är (kraften vinkelrätt mot åkriktningen). Den kan inte bli så mycket större än när man kantar så att höften ligger i backen. Om den skulle bli större kan du inte längre hålla kroppen nere alt. skäret släpper. Om du ser att du ligger alldeles för sent i linje, bryter loss skäret sent i svängen så driftar du ut, sänker farten och när farten väl är sänkt kan man börja svänga tightare för att ta sig förbi nästa käpp. Om du råkar göra detta i en endaste port kommer du att hamna långt ner i resultatlistan.
Det man gör här är istället att man bromsar innan svängen så att man klarar den med skär. Det gäller att bromsa så lite som möjligt och fortfarande hålla linjen.
Detta innebär då att det bara är när det går för fort som man bromsar. Med 35 meters skidor så kan du köra fortare och fortfarande hålla skäret, så "för fort" flyttas uppåt. Den svängen i klippet där Ligety har höften i marken med 35m skidor, med 27 meters skidor, eller snarare drygt 29 som han körde på förut, skulle han ha varit tvungen att bromsa innan.
Om det blir så tight så att du inte ens med optimal hastighet kan ta svängen på skär då måste du antingen planera linje så att du har marginal innan den tighta porten. Om inte det heller räcker så måste du sänka farten ännu mer så att du kan ta svängen med sladdande sväng, och sedan låsa fast kanterna så snart det går. Detta går naturligtvis ännu långsammare så i årets WC kommer det bli extremt viktigt att kunna åka med tekniskt med höga kantningsvinklar ("Technique dictates line"). Det blir viktigare än nånsin med höft och knävinklar. Jag skulle gissa att tidsdifferenserna kommer att öka, och att Ligety och Hirscher ligger ganska bra till. Vi får se första provet på det imorgon.
Titta på WC eller ta fram hudarna...Livet är fullt av svåra val.
 
Senast ändrad:
Få isär fötterna vid carving.
Mountain_Man sa:
Jamt69 sa:
Nästa helg kan det bli premiär i Vemdalen. Perfekt att testa lite stivot i nypistad kanonsnö, förutom om man råkar ställa skidorna jäms med manchestern :)
Premiär i Vemdalen? Jo, de är ju solklara med info på den punkten.

Öppettider lift och pist
Skidområdet har stängt. Vi öppnar så snart vi har skidåkning igång.

De öppnar alltså så snart skidåkningen är igång ... ähumm ...

/MM
På onsdag öppnar Vemdalen.
 
Få isär fötterna vid carving.
Som trådskapare till denna intressanta och långlivade diskussion tar jag mig friheten att lyfta den igen samt tillföra en del.

Avslutade förra säsongen med att åka en dryg timme med Johan Ryden i Kläppen. Han fick mig att gå ur sväng tidigare och genom att gå ur sväng/avlasta via innerskida. D.v.s. istället för att hänga kvar på yttern länge så kommer jag tidigare i position för nästa sväng och får en längre sträcka med skidan i fallinjen (tycker jag). Kändes befriande rörelsemässigt samt mindre energikrävande. Svårt att tillämpa i isig svart pist dock.

Denna säsong ska jag ta vid där men fundrar även på nästa steg. Eftersom jag tänkte köra något DM/GM i år så vill jag fokusera på kantgrepp och ett bra släpp genom sväng. Jag tror att jag behöver få till en bättre hyftvinkel.

Hur gör jag det? Hur gör jag det i tillsammans med att att gå med ytterarmen långt fram (känns motsägelsefullt)?

Tankar och tips motas. Det är mest GS/friåknings-perspektiv jag har. När det gäller SL i bana får det fortsätta att vara ren överlevnad för att ta sig i mål.
 
Få isär fötterna vid carving.
NU är vi inne på lite roliga saker igen.
Rent rörelsemässigt så startar man nästa sväng med en sträckning av blivande ytterben, vilket då gör att man avlastar skidorna.
Sen söker man tidigt stöd med ytterskidan.
Det här tillsammans gör att man i ingång av sväng är relativt rak i kroppen och vill man öka vinkeln på skidan under resans gång så måste man få till en böjning av ytterben genom svängen, det gör att du kommer kunna få mer höftkantning och sen oxå knäkantning.
Om man nu oxå ska få till det här i bana så måste man nog blanda in lite metod. En del är ju att få till stödet i rätt tid i förhållande till vars käppen är placerad, en annan är att inte foka på att göra det på rent skär.
Jag brukar försöka tänka på var jag tittar och att jag ska få ut skidorna från kroppen, för att det ska bli någon effekt så måste jag vara relativt låg i min position.
För att få med höften och inte ställa mig på innerskidan så måste jag jobba med ytterbenet genom hela svängen, och sen stå ut svängen lite längre för att komma rätt mot nästa port.

Håller med om SL, bara överleva :)
 
Få isär fötterna vid carving.
Läst tråden med stort intresse och imponeras av den samlade kunskapen. Även om jag inte kan hälften så mycket som de mest insatta i vare sig teori eller praktik dristar jag mig ändå att skriva några rader i påstående-form. Läs det gärna som frågor och säg gärna emot!

Jag har övat mycket på just ingång av sväng de senaste åren och testat allt från bekväm-carving till Ligety-ingångar (efter förmåga).

Mina reflektioner:

Att ställa in skidorna som Ligety & Co är mycket svårt. Det som Hendryx beskriver som typ "sikta och skjut" blir för mig ofta "sikta, skjut & missa". Att komma med full fart med skidorna på tvären och nypa fast dem på blankis är inte enkelt för en vanlig turiståkare. Tror dessutom att det inte är samma sak att göra det med en carver med radie 17 som med två stockar med radie 35. Carving-skidor blir lätt sprättiga när man skall nypa fast dem.

Om man tittar på video-klipp ovan i tråden med Poutiainen och Ski School-gubben så har de väldigt mycket rotation innan de riktigt nyper fast. Inte som Ligety-klippen förstås, men det är inte mycket snösprut innan skidan passerat fallinjen.

Tittar man på Hendryx-Cash-videon så är det mycket mer skär och mindre rotation innan skidorna passerat fallinjen.

För mig fungerar det sistnämnda överlägset bäst. Om jag bara känner att jag lyckats nypa fast skidan ordentligt och har bra tryck i benen redan innan jag passerar fallinjen så är jag helt säker på att svängen kommer att sluta lyckligt. Då kommer skidorna att gå som naglade på räls hur isigt det än är. Bästa sättet att inte sladda är att aldrig låta skidorna börja sladda :)

Så för mig känns det som att min skönaste svängar sitter som bäst när jag gör en lågavlastning och rätar benet för gamla innerskidan/nya ytterskidan och kastar mig rakt ut i backen och visar belagen för dem som står ovanför mig i backen. Det är ju lite av en Kamikatze-manöver där man verkligen får hoppas att skidorna svänger, men belöningen är stor när det sitter.

(En annan åkteknisk observation: Har det inte gått till överdrift och blivit ett självändamål att nudda händerna/armarna i pisten? Påminner mig starkt om "head-dip" i vindsurfing på 80-talet för att visa hur djupt man kunde hänga. Ingen vindsurfing-freestylare av idag som bryr sig om det "tricket".)
 
Få isär fötterna vid carving.
PG, håller med om att nudda händerna i backen. Det används i Race sammanhang för att dom når oerhört höga kantvinklar, och om dom kör lite för höga vinklar behöver dom stöd av handen för att inte rutscha ut ur banan. När sämre åkare försöker nå snön pga av coolhetsfakton eller whatever så blir det gärna fel.

Anders, Det finns ju många sätt att starta nästa sväng. Sträcka blivande ytterben är ett sätt. Andra sätt är tex att slappna av med ytterbenet, skapa extra kantvinkel på yttern och sedan lågavlasta, eller tom trycka till med yttern (old school).
 
Få isär fötterna vid carving.
Jamt; effekten av att lätta på innern blir densamma men det som är lite problematiskt är att komma till plana skidor så fort som möjligt, det går mycket fortare om du startar med en sträckning.

Någon gång så måste du ha mer eller mindre plana skidor för att kunna vrida dem och sen vill du ju få över belastning på ny ytterskida.
Pröva att stå på kant med skidorna tvärs backen och fundera på hur du ska röra dig för att plana ut skidorna, sen kan vi ju använda olika metoder för att göra det, men rörelsen kommer att vara en lätt sträckning av blivande ytterskida, och det du vill åstadkomma är att flytta TP neråt i backen, vill du göra det med en lågavlastning så måste timingen mellan hö/vä sida stämma

När vi pratar lågavlastning så är det ju en väg även om sträckningen av blivande ytterskida är med där oxå, handlar mer om att röra TP i sidled och inte upp/ner.
Sen måste vi ju vara med att röra på båda benen annars så kommer det att bli omöjligt
 
Få isär fötterna vid carving.
Enligt min syn finns det nästan inga absoluter i skidåkning. Nästan allt går att göra på olika sätt med olika för och nackdelar. Om man bara lär sig att sträcka på gamla innerbenet kommer man vara mycket begränsad i sin åkning. Som ett exempel, anta att du ligger i en djup sväng med 4G (inte ovanligt i WC), låret på inre benet pekar rakt framåt så att pjäxan är framför masscentrum. Hur ska du då kunna sträcka på inner benet för att avlasta yttern? 4 gånger kroppsvikten i bakvikt?

I själv verket räcker det att på nåt sätt skapa en obalans så att förhållandet mellan tyngdpunkten och krafterna på skidorna får kroppen att gå in i nästa sväng, nån sorts kombination av att spänna innern, slappna av yttern, kantning, rörelser med överkropp och armar, etc. Du behöver inte lyfta hela kroppen med innern. Det är stor skillnad att slappna av lite med yttern och lyfta hela kroppen med innern.

Om man kan avsluta en sväng med all vikt på yttern, all vikt på innern eller ungefär lika mycket på bägge så har man en bra grund att bygga vidare på.
 
Få isär fötterna vid carving.
Har läst den här tråden och undrade över tänket när man går från en sväng till nästa. Man ser att skidlärare i norden ofta går rätt djupt ner i sväng (och håller i den lääänge) för att sedan stå relativt rakt i övergången till nästa sväng. Att det underlättar att komma över till nästa sväng förstår jag, och att det är pedagogiskt mycket bra är jag också med på. Men jag har samtidigt blivit hårt drillad i att hålla en låg och stabil position mellan svängarna så att jag ska kunna hålla bra snökontakt och kunna parera slag. Fysiskt krävande är det men det ger bra kontroll i dåligt före.
Så då undrar jag lite hur tänket är bland skidlärarna i norden runt avlastningen mellan svängarna?
 
Få isär fötterna vid carving.
Jag är ingen skidlärare så min syn är 95% från ett racingperspektiv. Då vill man ha så lite kontakt med snön som möjligt i svängväxlingen. När mina skidor är plana vill jag bara att dom ska flyta på ytan, inte bära upp kroppen. Det gäller såklart inte i fartgrenarna och i glidsektioner. Hur högt upp man går mellan svängarna beror på hur bråttom man har in i nästa sväng, men dom flesta svängarna är ganska låga i växlingen.

Såg du min post som var samtidigt som din ovan?
 
Få isär fötterna vid carving.
Nej, den posten såg jag inte! Var lite på det jag tänkte faktiskt... Den coachning/tips jag får är av raceåkare och den skiljer sig en del från skidlärarnas, mycket mer fokus på stabilitet och kontroll över skidorna än på att kontrollera fart. Och så utgår de från att man är vältränad och orkar åka aktivt.
Jag uttryckte mig lite slarvigt angående snökontakten, givetvis vill man inte ha hårt tryck i övergången. Men kontroll av snökontakten vill man ju ha, och med böjda ben i en låg position så är det lättare plus att det är lättare att bestämma hur fort du ska över i nästa sväng.
Anledningen till frågan tidigare är att jag ser en ganska stor skillnad i approachen som skidlärare har till åkningen jämfört med raceåkarna. Och jag säger inte att det är fel heller, det är trots allt ganska olika målsättningar med åkningen. Så det hade varit intressant att höra hur tänket går :)
 
Få isär fötterna vid carving.
Jamt69 sa:
Enligt min syn finns det nästan inga absoluter i skidåkning. Nästan allt går att göra på olika sätt med olika för och nackdelar. Om man bara lär sig att sträcka på gamla innerbenet kommer man vara mycket begränsad i sin åkning. Som ett exempel, anta att du ligger i en djup sväng med 4G (inte ovanligt i WC), låret på inre benet pekar rakt framåt så att pjäxan är framför masscentrum. Hur ska du då kunna sträcka på inner benet för att avlasta yttern? 4 gånger kroppsvikten i bakvikt?

I själv verket räcker det att på nåt sätt skapa en obalans så att förhållandet mellan tyngdpunkten och krafterna på skidorna får kroppen att gå in i nästa sväng, nån sorts kombination av att spänna innern, slappna av yttern, kantning, rörelser med överkropp och armar, etc. Du behöver inte lyfta hela kroppen med innern. Det är stor skillnad att slappna av lite med yttern och lyfta hela kroppen med innern.

Om man kan avsluta en sväng med all vikt på yttern, all vikt på innern eller ungefär lika mycket på bägge så har man en bra grund att bygga vidare på.
Skidåkning är ju inte statiskt utan ett spel med/mot krafterna hela tiden och då kan man inte göra bara en sak utan det MÅSTE ALLTID vara en kombination av rörelser.
Det jag menar med "att starta svängen med en sträckning av blivande ytterben" är precis det, man startar där och sen beroende på vad som ska åstadkommas eller hur terrängen ser ut så blir nästa rörelse mer eller mindre att lätta på yttern. Det finns miljoner sätt att metodiskt få en åkare att göra det (kanske lite överdrivet) men det är inte detsamma som vilken rörelse det är.
 
Få isär fötterna vid carving.
fransosen sa:
Nej, den posten såg jag inte! Var lite på det jag tänkte faktiskt... Den coachning/tips jag får är av raceåkare och den skiljer sig en del från skidlärarnas, mycket mer fokus på stabilitet och kontroll över skidorna än på att kontrollera fart. Och så utgår de från att man är vältränad och orkar åka aktivt.
Jag uttryckte mig lite slarvigt angående snökontakten, givetvis vill man inte ha hårt tryck i övergången. Men kontroll av snökontakten vill man ju ha, och med böjda ben i en låg position så är det lättare plus att det är lättare att bestämma hur fort du ska över i nästa sväng.
Anledningen till frågan tidigare är att jag ser en ganska stor skillnad i approachen som skidlärare har till åkningen jämfört med raceåkarna. Och jag säger inte att det är fel heller, det är trots allt ganska olika målsättningar med åkningen. Så det hade varit intressant att höra hur tänket går :)
Fast jag håller inte med om att det är olika, metodiken är det ja men vi pratar samma krafter, samma rörelser och precis samma basfärdigheter.
Det som skiljer är målet, och det är faktiskt individuellt, och då måste man hela tiden anpassa sig utifrån det, och här hävdar jag att rutinerade, välutbildade skidlärare har kommit längre än den svenska tränarkåren.
Sen pratar man annorlunda inom tränarkåren men det har nog andra skäl. Fokus på kurserna är samma tekniska nomenklatur inom de olika spåren.
 
Senast ändrad:
Få isär fötterna vid carving.
Har en sak till, eller tre.
Om vi utgår från just sväng växlingen så vill vi:
- Flytta TP framåt, ner i backens fallinje och inte nödvändigtvis uppåt eller nedåt lodrätt, och en snävare väg än skidornas
- Ha tidigt stöd av ytterskidan, och i rätt riktning för att komma in mot ny sväng
- Snökontakt, men inte mycket mer och inte vara i luften
- Inte ha förbrukat någon led, alltså inte vara helt ihopknökad eller som en eldgaffel

Sen kan vi prata rörelser utifrån det, eller metodik för den delen oxå, men metodiken är svårare eftersom vi inte har en individ framför oss, rörelserna är generella.
 
Få isär fötterna vid carving.
Tackar för fördjupningen!
Men nånstans måste det ju finnas en betydlig skillnad. Man ser ju på långt avstånd om det är en skidlärare som kommer åkandes, framförallt på den "runda" åkningen och på svängväxlingarna. En raceåkare ser man tydligt också, de driver fart hela vägen nerför backen på ett karaktäristiskt vis.
Så det kanske är det jag undrar över egentligen, vad är det som gör den skillnaden och varför det är en så tydlig skillnad.
 
Få isär fötterna vid carving.
Den stora skillnaden där är fokus från en del av kursledarna :-) Det finns ett begrepp som används på tok för mycket och det är "Hela svängen" vilket innebär att man ska runda upp svängen = sånt j-vla trams, kanta av i tid och släpp på lite...
Visst måste man kunna visa det oxå med tanke på vilket klientet man har att jobba med men inte i den utsträckning som man gör idag.

Sen finns det problem som både tävlingsåkare (framförallt jr åkare) och skidlärare behöver jobba med och det är att skapa driv/dynamik i åkningen och att sladda/kanta av, det är väldigt mycket "park & ride" som gäller, i med kanten och hoppas att det svänger.
 
Få isär fötterna vid carving.
Anders_Nilson sa:
Jamt69 sa:
Enligt min syn finns det nästan inga absoluter i skidåkning. Nästan allt går att göra på olika sätt med olika för och nackdelar. Om man bara lär sig att sträcka på gamla innerbenet kommer man vara mycket begränsad i sin åkning. Som ett exempel, anta att du ligger i en djup sväng med 4G (inte ovanligt i WC), låret på inre benet pekar rakt framåt så att pjäxan är framför masscentrum. Hur ska du då kunna sträcka på inner benet för att avlasta yttern? 4 gånger kroppsvikten i bakvikt?

I själv verket räcker det att på nåt sätt skapa en obalans så att förhållandet mellan tyngdpunkten och krafterna på skidorna får kroppen att gå in i nästa sväng, nån sorts kombination av att spänna innern, slappna av yttern, kantning, rörelser med överkropp och armar, etc. Du behöver inte lyfta hela kroppen med innern. Det är stor skillnad att slappna av lite med yttern och lyfta hela kroppen med innern.

Om man kan avsluta en sväng med all vikt på yttern, all vikt på innern eller ungefär lika mycket på bägge så har man en bra grund att bygga vidare på.
Skidåkning är ju inte statiskt utan ett spel med/mot krafterna hela tiden och då kan man inte göra bara en sak utan det MÅSTE ALLTID vara en kombination av rörelser.
Det jag menar med "att starta svängen med en sträckning av blivande ytterben" är precis det, man startar där och sen beroende på vad som ska åstadkommas eller hur terrängen ser ut så blir nästa rörelse mer eller mindre att lätta på yttern. Det finns miljoner sätt att metodiskt få en åkare att göra det (kanske lite överdrivet) men det är inte detsamma som vilken rörelse det är.
Visst men jag försöker bara säga att det finns andra sätt än att sträcka på blivande yttern.

Anders_Nilson sa:
Det som skiljer är målet, och det är faktiskt individuellt, och då måste man hela tiden anpassa sig utifrån det, och här hävdar jag att rutinerade, välutbildade skidlärare har kommit längre än den svenska tränarkåren.
Slutmålet är alltid vad som står på klockan när man passerar mållinjen, men sedan kan man ju ha många delmål vad det gäller teknik och taktik.
Större delen av tränarkåren består ju av föräldrar som i bästa fall har gått några kurser. Sedan har du landslagstränare etc som själv har varit aktiva och i branchen i många år. Spannet blir ganska stort.
En skidlärare som gått skilärarlinjen och jobbat ett par år borde naturligtvis ha bra koll på saker och ting, men långt ifrån alla skidlärare befinner sig på den nivån.
 
Få isär fötterna vid carving.
Jag förstår och håller till viss del med dig.
Jag vill ju att man skiljer på rörelse och metod dvs VAD som händer och HUR man åstadkommer det.
Sen är det en enorm skillnad på vad man gör för att träna upp en förmåga och att tävla, där det ena inte är att förringa före det andra.
Man måste helt enkelt träna sina färdigheter för att kunna bli bättre och vinna, för att kunna träna rationellt så måste man förstå krafter, rörelserna och olika metoder för att träna dem, man blir helt enkelt bra på det man tränar.
Tränar man bara SL i slät och stenhård, balkad backe så blir man bra på det och inte på att åka när det är frånlut och rodelbana (bara för att ta ett ex från WC där tränarna "visste" hur de skulle sätta för att se till så SWE åkare INTE fixade att ta sig ner snabbt i två åk, "bara sätta lite på sniskan så åker de ut" :-))
 
Få isär fötterna vid carving.
Anders_Nilson sa:
och vill man öka vinkeln på skidan under resans gång så måste man få till en böjning av ytterben genom svängen, det gör att du kommer kunna få mer höftkantning och sen oxå knäkantning.

Håller med om SL, bara överleva :)
Hej Anders!

Kan du utveckla just detta lite. Jag förstår principen men har du bra övningstanke för att nå dit.

Vad menar du med att inte foka på rent skär? Vad ska jag foka på i stället?

"jobba med ytterbenet genom hela svängen" menar du en rörelse framåt av ytterbenet?

För övrigt så överlever jag bättre i SL nu. Kul faktiskt men oj så slitsamt för knäna.
 
Tillbaka
Topp