Steepndeep
Medlem
Första provåkningen av Hendryx Skis
Jag har nu testat något så spännande som ett nytt svenskt skidmärke, Hendryx Skis. För alla som älskar alla typer av skidåkning men speciellt att kunna åka var som helst och utnyttja terrängen till det yttersta så rekommenderar jag er att läsa vidare. Testet gjordes i Funäsdalen (Tänndalen och Ramundberget) i halvård till hård preparerad pist, isig preparerad pist samt, senare efter ett dump, i djup men något tung lössnö (Tänndalen) samt puder i bäckravinen (Ramundberget).
Hendryx Skis hävdar på sin hemsida att man med dessa skidor kan åka mer som en vågsurfare, vara mera i symbios med terrängen än att, som med vanliga skidor, åka över den. Är detta bara snack eller....?
För en månad sedan var jag hemma hos Henrik och klämde på skidorna i vardagsrummet och måste säga att jag blev lite besviken. De ser ut som skidor, känns som skidor och verkar vara skidor. Inget nytt alls! Nåja, de är lättare och bredare än de flesta skidor jag sett men inget revolutionerande. Att jämföra med första gången jag såg Zag. Då kändes det att denna skida var ett nytt koncept, som sedan vid åkning inte fungerade speciellt bra. Nåväl, designen har Henrik lagt en hel del möda på och om det är snyggt eller inte är en smaksak. Själv köper jag inte skidor efter design utan efter hur de är att åka på men helt klart är att designen är annorlunda. I rumsbelysning är Rhino Chasern inte märkvärdig, Voodoo Child väldigt snygg medan Funkalstic är........ja va f. inte snygg. Så långt, inget märkvärdigt.
Nu ut i snön!!
Designen ändras i solljus så att Rhinon är jättesnygg, Voodoon sisådär och Funkalistic provade jag aldrig så den kan jag inte bedöma.
Kliver i Voodoo Child 192 och stakar bort mot liften. Håller nästan på att ramla då Henrik har vallat med lappgubbens tvärnit och skidan är så mjuk så att jag vid första stavtaget böjer skidan framför bindningen och håller på att näbba, i stället för att glida iväg. Så långt är skidan helt annorlunda, men bra?? Henrik har varnat för att skidorna går som spjut i pist men nu är det upp till bevis. Drar iväg i hård preparerad pist med ett par asbreda mjuka puderplagg och......kör skjortan av Huddinge Slalomklubbs race-åkare. Voodoo Child med svängradie på 19 meter ligger som ett spett i isig pist!! Den är stabil och ligger fast i sväng även i skiftande före, is, hård snö, packad snö etc. Jag lovar att jag skulle göra bra i från mig i Storslalom SM med dessa lagg. Detta är en sensation!! Skidorna är breda, lätta och mjuka, något som tidigare ansågs helt fel i isig pist. Faktum kvarstår dock, mina 198 cm Völkl G41 är klart sämre i pist.
Dagen efter har det dumpat, svenskt dump på 30 cm, och i lössnö är Voodoon årets offpist-lok. Man kan köra var som helst med total kontroll. Point-and-Shoot lagg har aldrig tidigar varit ett bättre epitet. De är hur stabila som helst, spetsarna skär aldrig fel, lägg svängen 10 cm från fjällbjörken utan att vara orolig för att knäcka revbenen. Kör rakt ned mellan tätt växande björkar och upptäck ett hinder. Kasta dig bakåt och böj bakändarna så tar du ned farten för att sedan kasta dig åt sidan och aldrig vara orolig för att spetsarna skär NED eller fel. Eftersom som skidan är mjuk lyfter och styr spetsarna precis dit du vill. Utnyttja terrängens hinder och lägg svängar var du vill. Suveränt!
Okay, nu gäller det att jämföra med andra lagg. Jag har kört Ross Bandit XXX, Völkl G4, Ak Launcher, Atomic Big Daddy, Nordica Beast i Squaw Valley och Jackson Hole och jag kan garantera att ingen har varit i närheten av Hendryx.
Vad är det då som gör skillnaden?
Breda skidor skall man naturligtvis ha i puder men hur var det nu med pist samt mjuka skidor i allmänhet? Att skidan är mjuk gör att spetsarna aldrig skär ned och att du kan lita på skidan i all offpist terräng. I pist så gör mjukheten förmodligen att den i sväng böjer sig precis efter den sidoskärning som är tänkt, just när du sätter upp den på kant. Den sitter som berget på is och du kan lägga ned som en snowboardåkare på racebräda i svängarna. Ytterligare förvånande är att skidan, trots mjukhet och lätthet, aldrig upplevs som fladdrig eller nervös.
Provade sedan Rhino Chasern (182) och den var, något förvånande, ännu livligare i lössnön men fortfarande knivskarp i hård pist.
Några nackdelar då? Inga som jag kan komma på, låt vara att jag inte prövat dem i stora svängar och hög fart typ Chamonic eller LaGrave men de borde gå bra även där. Man kanske inte skall utmana Hermann Maier men det är å andra sidan få svenskar som kan det över huvud taget.
Sammanfattningsvis, glöm allt gammalt tänk om styva skidor som norm och byt till något nytt. Om du inte vill så har jag ett par Völkl G4 att sälja.
Hendryx Skis hävdar på sin hemsida att man med dessa skidor kan åka mer som en vågsurfare, vara mera i symbios med terrängen än att, som med vanliga skidor, åka över den. Är detta bara snack eller....?
För en månad sedan var jag hemma hos Henrik och klämde på skidorna i vardagsrummet och måste säga att jag blev lite besviken. De ser ut som skidor, känns som skidor och verkar vara skidor. Inget nytt alls! Nåja, de är lättare och bredare än de flesta skidor jag sett men inget revolutionerande. Att jämföra med första gången jag såg Zag. Då kändes det att denna skida var ett nytt koncept, som sedan vid åkning inte fungerade speciellt bra. Nåväl, designen har Henrik lagt en hel del möda på och om det är snyggt eller inte är en smaksak. Själv köper jag inte skidor efter design utan efter hur de är att åka på men helt klart är att designen är annorlunda. I rumsbelysning är Rhino Chasern inte märkvärdig, Voodoo Child väldigt snygg medan Funkalstic är........ja va f. inte snygg. Så långt, inget märkvärdigt.
Nu ut i snön!!
Designen ändras i solljus så att Rhinon är jättesnygg, Voodoon sisådär och Funkalistic provade jag aldrig så den kan jag inte bedöma.
Kliver i Voodoo Child 192 och stakar bort mot liften. Håller nästan på att ramla då Henrik har vallat med lappgubbens tvärnit och skidan är så mjuk så att jag vid första stavtaget böjer skidan framför bindningen och håller på att näbba, i stället för att glida iväg. Så långt är skidan helt annorlunda, men bra?? Henrik har varnat för att skidorna går som spjut i pist men nu är det upp till bevis. Drar iväg i hård preparerad pist med ett par asbreda mjuka puderplagg och......kör skjortan av Huddinge Slalomklubbs race-åkare. Voodoo Child med svängradie på 19 meter ligger som ett spett i isig pist!! Den är stabil och ligger fast i sväng även i skiftande före, is, hård snö, packad snö etc. Jag lovar att jag skulle göra bra i från mig i Storslalom SM med dessa lagg. Detta är en sensation!! Skidorna är breda, lätta och mjuka, något som tidigare ansågs helt fel i isig pist. Faktum kvarstår dock, mina 198 cm Völkl G41 är klart sämre i pist.
Dagen efter har det dumpat, svenskt dump på 30 cm, och i lössnö är Voodoon årets offpist-lok. Man kan köra var som helst med total kontroll. Point-and-Shoot lagg har aldrig tidigar varit ett bättre epitet. De är hur stabila som helst, spetsarna skär aldrig fel, lägg svängen 10 cm från fjällbjörken utan att vara orolig för att knäcka revbenen. Kör rakt ned mellan tätt växande björkar och upptäck ett hinder. Kasta dig bakåt och böj bakändarna så tar du ned farten för att sedan kasta dig åt sidan och aldrig vara orolig för att spetsarna skär NED eller fel. Eftersom som skidan är mjuk lyfter och styr spetsarna precis dit du vill. Utnyttja terrängens hinder och lägg svängar var du vill. Suveränt!
Okay, nu gäller det att jämföra med andra lagg. Jag har kört Ross Bandit XXX, Völkl G4, Ak Launcher, Atomic Big Daddy, Nordica Beast i Squaw Valley och Jackson Hole och jag kan garantera att ingen har varit i närheten av Hendryx.
Vad är det då som gör skillnaden?
Breda skidor skall man naturligtvis ha i puder men hur var det nu med pist samt mjuka skidor i allmänhet? Att skidan är mjuk gör att spetsarna aldrig skär ned och att du kan lita på skidan i all offpist terräng. I pist så gör mjukheten förmodligen att den i sväng böjer sig precis efter den sidoskärning som är tänkt, just när du sätter upp den på kant. Den sitter som berget på is och du kan lägga ned som en snowboardåkare på racebräda i svängarna. Ytterligare förvånande är att skidan, trots mjukhet och lätthet, aldrig upplevs som fladdrig eller nervös.
Provade sedan Rhino Chasern (182) och den var, något förvånande, ännu livligare i lössnön men fortfarande knivskarp i hård pist.
Några nackdelar då? Inga som jag kan komma på, låt vara att jag inte prövat dem i stora svängar och hög fart typ Chamonic eller LaGrave men de borde gå bra även där. Man kanske inte skall utmana Hermann Maier men det är å andra sidan få svenskar som kan det över huvud taget.
Sammanfattningsvis, glöm allt gammalt tänk om styva skidor som norm och byt till något nytt. Om du inte vill så har jag ett par Völkl G4 att sälja.
