Bäste Deem!
Det förefaller som du har valt ett par bindningar som enligt min uppfattning ligger i överkant för dig, med tanke på din kroppsvikt och övriga fysiska status. Men helt klart, det är en mycket bra bindning. Nåt att växa i...
Jag skulle föreslå att du börjar på ca 8- 8,5 och jobbar dig uppåt i små steg om ca 0,5. Så länge laggen stannar kvar på fötterna i dina manövrer så är ju allt ok, eller hur. Dra alltså INTE hejvilt upp dom till 12 bara för dom löste ut vid 9. SMÅ steg alltså!
Förspänningen (tack dannedieharder!) är känslig på dom här. VET du helt säkert hur man ställer den? Annars, fråga oss!
Vare sig fram eller bakdel har några tjusiga high-tech-länkar eller "rullanordningar". Utlösningen är beroende av friktionen mellan sko och bindning. Sand, lera, skit, dåliga sulor ökar utlösningskraften. För hård förspänning likaså.
Mina egna erfarenheter av bindningstypen är från Ross FKS 155 DIN 16, identisk med din P18 fast med lägre DIN-tal. Mitt intryck är att bindningen är typiskt racing-trög. Med det menar jag att den måste utsättas för stor kraft för att lösa ut. Det är ingen bindning för långsamma fall (vet tyvärr av egen erfarenhet).
Mitt eviga tips är alltså, kör alltid fort som f-n! Då åker du ur om det händer nåt.
Jag då? Mina Ross FKS 155 har jag hittills aldrig haft över 12, och då när man kör GS-banor på hård konstsnö. Vid friåkning i pist ca 10-11 beroende på form och underlag. Väger 93 kg. Men det är klart, man har ju alltid varit en mjukrygg och grönpiståkare, he he... i motsats till er hårdingar!
God afton och var rädd om knäna önskar,
Ace DG
PS. Lägger mig nästa alltid i dom här trådarna.