Jag håller med, det blir för mycket snack. Det är precis som
när jag och en polare byggde en fältbastu på
Eigers nordvägg häromveckan (Man tar två goretexbrallor
med bajslucka och zippar ihop dom till en enda stor
bralla, sen boffar man på som om domedagen var nära,
skvätter vatten på fimpen och njuter i den täta
dimman). Men min polare kunde inte koncentrera sig på den
Zenliknande bastu-upplevelsen utan skulle
tvunget berätta nån sjuk historia om hur han och nån
heliguidesnubbe som hette Unterberger blåste Patrik
Leje i klädpoker nån gång på nittiotalet. Tydligen hade Leje
och hans homie Mikael Shribadungin haft likadana
leopardstring och blivit sjukt snea eftersom Underberger hade
dubbla underställ från Marmot. Något som
förstås var fusk i deras ögon. Jag tröttnade på min kompis
malande och firade ner till dalen för några snabba
shots på Arvenstübe. Världen är liten för när jag står där och
svingar stegjärn (Lika delar Underberg och
Ricard) så dyker gamle bergsgeten Ueli Bhüler upp, mer än
lovligt snedtänd. Ueli berättar
osammanhängande att han lyckats korsa Blå lotus (Nymphaea
caerulea) med L-tyrosine/B6 då han glömt
båda ingridienserna i ett gammalt skidfodral i takboxen på sin
VW Caravelle. Tydligen hade den fuktiga luften
i kombination med den gassande alpsolen och ett par
kvarglömda strumpor som också fanns i skidfodralet
framtvingat en kemisk reaktion som Ueli var mer än lovligt
nöjd med. Jag tackade vänligt men bestämt nej
till en natt i takboxen med Bhüler och två Schweiziska kopior
av systrarna Fröstad och tog sista tåget upp till
Eismeer. Sedan freebasade jag hela vägen upp till vår
säsongarkvart där min polare förstås somnat med
snorren fastzippad i hängslebyxornas gylf och senaste numret
av Brant uppslagen på thermoslocket. Tror fan
att det måste modereras!