Jag är tveksam, till och med väldigt tveksam.
Vilken är målgruppen? Med tanke på hur flackt det verkar vara så måste det ju vara barnfamiljer med föräldrar som saknar skiderfarenhet.
Hade föräldrarna haft skiderfarenhet så hade de ju valt ett ställe där de kan ta några utmanande åk när de blir fria från barnen. Till exempel när/om barnen har skidskola.
Pistkartan är ytterligare ett mysterium. Som jag ser det så är det bäst att ha långa liftar från botten till topp. Vid blåsiga dagar med dålig sikt kan det dock vara bra att ha möjligheten att hoppa av vid trädgränsen.
Om sluttningen är väldigt varierande, exempelvis om en svart brant följs av blå backe, kan det vara bra med en lift som bara täcker det blå området. Liften i fråga underlättar då för mindre avancerade åkare som skulle ha problem med att ta sig ner för det svarta segmentet.
Men på Idre Himmelfjäll är i princip allt blågrönt så några sådana förklaringar finns inte.
Jag hade föredragit 2-3 bottenstationer med stolliftar som tar en till trädgränsen och från trädgränsen en släplift eller två upp till toppen. Sedan några strategiskt utplacerade släpliftar alt. rullband som täcker exempelvis en pingvinbacke för de som åker första dagarna någonsin och till exempel en lift enbart för parken.
Jag har ingen som helst kostnadsuppfattning, men mitt intryck är att de verkar ha gott om pengar.
