chrtur
Aktiv medlem
RP Tungt och hett vatten i Rjukan
God afton gnutter och jenter,
När issäsongen började att lida mot sitt slut, eller jag vet ej om den riktigt startade iår, så lyckades jag äntligen få till en långhelg till Rjukan. Jag hade hört både ris och ros om stället och många rekommenderade att åka kring månaden mars, vilket skulle innebära längre dagar och behagligare temperaturer.
Alltså satt jag en torsdagseftermiddag på flyget till det dyraste landet i Europa för att möta upp med Fredrik och Magnus utanför Oslos centralstation. Vi hade en väldigt internationell plan, jag kom med flyget från Milano, Fredrik direkt från England och Magnus med sina fina nya bil från Sveriges huvudstad full med billig svensk husmanskost. Att vår fjärde man stannade hemma med en undanflykt av en blånagel låter jag vara osagt om vad jag tycker om det.
Inte nog med att Norge är det dyraste landet i världen så följer ju alla slavisk hastighetsbegränsningarna! Vilken bilresa det blev i mörkret, eller rättare sagt ett enda stort mörker, för att kring midnatt komma fram till stugan.
Men i ottan var vi uppe och jag väntade med spänning att se hur området var, och den första skylten som mötte mig var (har ännu inte förstått betydelsen av den)
Lite trevligt var dock anmarschen eftersom området har ju sin speciella krigshistoria och jag tänkte självklart om något mindre slag hade utförts just precis där jag satt mina fötter för dagen.
Som en perfekt start för dagen så hade specialisterna tänkt ut det perfekta fallet, Sabotorfossen, och jag undrar än idag om det är kopplat till någon krigshändelse? Som jag förstod det så är detta en av klassikerna man bara måste ha klättrat. Även den övre delen av den är den som pryder föraren över området. Trevligt tänkte jag och även en bra uppvärming för att se hur graderna var i området.
Fallet var tre replängder långt och jag fick göra avslutet upp till toppen. Cruxet var nog den andra repan för att krypa under taggtråd och metalldelar och ett fall på fell ställe skulle nog kunna göra hemska saker. Men fallet var i utmärkt förhållande och efter vi rappelerade ned så hoppade vi på nästa projekt.
Fallet kunde göras genom två varianter, en höger eller alternativt vänster, och i slutändan gjorde vi båda två. Att vi skulle hinna med att göra lite 'posers' kort var som sagt en självklarhet...
Vi även ett kort på en av Rjukans mest fotograferade skrothög kan jag nog påstå med gott samvete?
Men jag vill dock lyfta en varningens finger att efter snöfall så bör man vara uppmärksam litegrann på var man klättrar. På motsatta sidan under vår klättring kom hela snölagret ned och klättrarna som befann sig där måste nog haft en liten andlig upplevse i några sekunder.
Som avslutning för dagen så satte vi fart tillbaka till bron och bestämde oss för att klättrar upp för fallet på den vänstra sidan. Notera är att tydligen så släpper de till vatten på den då och då och det var en engelsman som blev nedspolad på den. Vi gjorde en vänstervariant av den och än en gång så hoppas jag att vi inte ställde till det förmycket för Er (Allimac).
Kvällen kom och vi tog oss tillbaka till stugan där fyra andra klättrare mötte upp efter en misslyckad tur norröver på grund av varma temperaturer. Men under kvällen så fick jag mer information om vad Norge har att erbjuda kring Hemsedal och Leerdal området. Där börjar vi prata om isklättring och här kommer mitt första intryck av Rjukan. Området är väldigt lätttillgängligt och erbjudare kortare klättringar men inga längre turer överlag. Alltså man hinner med att ticka av många fall på en dag tillsammans med att det är väldigt lite trafik av klättrare i området.
Under kvällen så planerades det för ännu en dag och efter lite tisslandes och tassande så fick jag i uppdrag med David att ta oss an Lipton. Tydligen skulle den vara i utmärkt skick och var en given tick i listan. Tydligen många som åker till Rjukan år efter år och inte tajmar in det. Men själv blev jag lite fundersam till om jag hade tillräckligt kraft för den, eftersom jag här i mina trakter verkligen har respekt och inte kraften att ta mig uppför sexor. Fast ibland så tar djävulen överhand och dagen därpå var vi påväg.
Synen jag fick var helt otroligt, vilket tjusigt fall!
Eftersom David redan hade klättrat fallet och gjort första och sista repan så kom vi överens om att nu skulle ordningen bli omvänd. Jag fick i uppdrag att göra första och tredje repan och David den andra. Starten var som sagt helt otroligt och erbjöd några mixade meter för att låsa upp sig på tunn is, innan man fick upp stegjärnen.
Efter denna delen så kom man in en stor kamin med denna gulaktiga isen och en verikal del med ett avslut under ett stort fastkilat block.
Efter denna längden så forsätter man ut under taket för att ta sig ut på en frihängande sektion, där inga säkringar är att rekommendera, och tar sig vidare upp. Jag måste säga att man får verkligen göra några otroligt roliga sekvenser där och man har som sagt ingenting under sig. Inte det bästa stället att ta kort.
Efter det forsätter nästa replängd uppför den fristående pelare och man är uppe
Vilken dag och resa tänkte jag för mig själv när vi var påväg att lämna området och tog som sagt ett trevligt avslutningskort av en annan klassiker som bör göras. Men det var upptaget av ett gäng danskar i farten
Resterande av dagen spenderades i Krokan som är ett sportisklätterställe och där kan man verkligen leka runt med yxorna och stegjärnen. Fast personligen så föredrar jag längre bergsväggar och fler replängder. Fast vi testade att topprepa Fission (mitt första försök till att drytoola i akrobatisk stil) med otroliga roliga resultat.
En av kommentarerna från David: Inte visste jag att jag kunde låsa upp mig med en arm och sedan dra mig upp utan större ansträngning, fast mina ben har helt domnat av...
- Christian
När issäsongen började att lida mot sitt slut, eller jag vet ej om den riktigt startade iår, så lyckades jag äntligen få till en långhelg till Rjukan. Jag hade hört både ris och ros om stället och många rekommenderade att åka kring månaden mars, vilket skulle innebära längre dagar och behagligare temperaturer.
Alltså satt jag en torsdagseftermiddag på flyget till det dyraste landet i Europa för att möta upp med Fredrik och Magnus utanför Oslos centralstation. Vi hade en väldigt internationell plan, jag kom med flyget från Milano, Fredrik direkt från England och Magnus med sina fina nya bil från Sveriges huvudstad full med billig svensk husmanskost. Att vår fjärde man stannade hemma med en undanflykt av en blånagel låter jag vara osagt om vad jag tycker om det.
Inte nog med att Norge är det dyraste landet i världen så följer ju alla slavisk hastighetsbegränsningarna! Vilken bilresa det blev i mörkret, eller rättare sagt ett enda stort mörker, för att kring midnatt komma fram till stugan.
Men i ottan var vi uppe och jag väntade med spänning att se hur området var, och den första skylten som mötte mig var (har ännu inte förstått betydelsen av den)
Lite trevligt var dock anmarschen eftersom området har ju sin speciella krigshistoria och jag tänkte självklart om något mindre slag hade utförts just precis där jag satt mina fötter för dagen.
Som en perfekt start för dagen så hade specialisterna tänkt ut det perfekta fallet, Sabotorfossen, och jag undrar än idag om det är kopplat till någon krigshändelse? Som jag förstod det så är detta en av klassikerna man bara måste ha klättrat. Även den övre delen av den är den som pryder föraren över området. Trevligt tänkte jag och även en bra uppvärming för att se hur graderna var i området.
Fallet var tre replängder långt och jag fick göra avslutet upp till toppen. Cruxet var nog den andra repan för att krypa under taggtråd och metalldelar och ett fall på fell ställe skulle nog kunna göra hemska saker. Men fallet var i utmärkt förhållande och efter vi rappelerade ned så hoppade vi på nästa projekt.
Fallet kunde göras genom två varianter, en höger eller alternativt vänster, och i slutändan gjorde vi båda två. Att vi skulle hinna med att göra lite 'posers' kort var som sagt en självklarhet...
Vi även ett kort på en av Rjukans mest fotograferade skrothög kan jag nog påstå med gott samvete?
Men jag vill dock lyfta en varningens finger att efter snöfall så bör man vara uppmärksam litegrann på var man klättrar. På motsatta sidan under vår klättring kom hela snölagret ned och klättrarna som befann sig där måste nog haft en liten andlig upplevse i några sekunder.
Som avslutning för dagen så satte vi fart tillbaka till bron och bestämde oss för att klättrar upp för fallet på den vänstra sidan. Notera är att tydligen så släpper de till vatten på den då och då och det var en engelsman som blev nedspolad på den. Vi gjorde en vänstervariant av den och än en gång så hoppas jag att vi inte ställde till det förmycket för Er (Allimac).
Kvällen kom och vi tog oss tillbaka till stugan där fyra andra klättrare mötte upp efter en misslyckad tur norröver på grund av varma temperaturer. Men under kvällen så fick jag mer information om vad Norge har att erbjuda kring Hemsedal och Leerdal området. Där börjar vi prata om isklättring och här kommer mitt första intryck av Rjukan. Området är väldigt lätttillgängligt och erbjudare kortare klättringar men inga längre turer överlag. Alltså man hinner med att ticka av många fall på en dag tillsammans med att det är väldigt lite trafik av klättrare i området.
Under kvällen så planerades det för ännu en dag och efter lite tisslandes och tassande så fick jag i uppdrag med David att ta oss an Lipton. Tydligen skulle den vara i utmärkt skick och var en given tick i listan. Tydligen många som åker till Rjukan år efter år och inte tajmar in det. Men själv blev jag lite fundersam till om jag hade tillräckligt kraft för den, eftersom jag här i mina trakter verkligen har respekt och inte kraften att ta mig uppför sexor. Fast ibland så tar djävulen överhand och dagen därpå var vi påväg.
Synen jag fick var helt otroligt, vilket tjusigt fall!
Eftersom David redan hade klättrat fallet och gjort första och sista repan så kom vi överens om att nu skulle ordningen bli omvänd. Jag fick i uppdrag att göra första och tredje repan och David den andra. Starten var som sagt helt otroligt och erbjöd några mixade meter för att låsa upp sig på tunn is, innan man fick upp stegjärnen.
Efter denna delen så kom man in en stor kamin med denna gulaktiga isen och en verikal del med ett avslut under ett stort fastkilat block.
Efter denna längden så forsätter man ut under taket för att ta sig ut på en frihängande sektion, där inga säkringar är att rekommendera, och tar sig vidare upp. Jag måste säga att man får verkligen göra några otroligt roliga sekvenser där och man har som sagt ingenting under sig. Inte det bästa stället att ta kort.
Efter det forsätter nästa replängd uppför den fristående pelare och man är uppe
Vilken dag och resa tänkte jag för mig själv när vi var påväg att lämna området och tog som sagt ett trevligt avslutningskort av en annan klassiker som bör göras. Men det var upptaget av ett gäng danskar i farten
Resterande av dagen spenderades i Krokan som är ett sportisklätterställe och där kan man verkligen leka runt med yxorna och stegjärnen. Fast personligen så föredrar jag längre bergsväggar och fler replängder. Fast vi testade att topprepa Fission (mitt första försök till att drytoola i akrobatisk stil) med otroliga roliga resultat.
En av kommentarerna från David: Inte visste jag att jag kunde låsa upp mig med en arm och sedan dra mig upp utan större ansträngning, fast mina ben har helt domnat av...
- Christian
