Som du alldeles säkert förstår så är det inte helt lätt att rekommendera skidor till en som man inte känner till kapaciteten på.
För att bena upp det hela lite grann så finns det även nu för tiden olika grupperingar på skidor.
För enkelhetens skull håller jag mig till mitt numera favoritmärke Fischer och beskriver mest de modeller avsedda för pist. De här råden och beskrivningarna kan också gälla generellt för en mängd olika fabrikat.
Det allra viktigaste är att prova själv, antingen på de speciella provardagar som anordnas eller också låna av kompisar.
*Tävlingsskidor -slalom, -storslalom, -superG, -störtlopp.
Här finns de moderna kraftigt skurna storslaomskidorna ca:93-62-81 (på gränsen till carving) tillsammans med en del mera traditionellt skurna slalomskidor ca: 85-63-76.
Förutom skärningen gör uppbyggnaden att flex, vridstyvhet, dämpning etc anpassas till de olika tävlingsgrenarna. Dessa är avsedda för de allra bästa åkarna i WC etc.
Vi skall notera att de tävlingsskidor som säljs på den öppna marknaden skiljer sig väsentligt från de modeller som säljs ute i affärerna till . Främst när det gäller hårdhet, vridstyvhet o dämpning som är mera nedtonade på dessa konsumentprodukter.
Detta gör att de tom kan upplevas som livlösa, svårsvängda och svåra att få in i en skärande sväng. Men att ha tillgång till denna typ av skidor i en avlyst o folktom nerfart där man kan låta farten öka för att utnyttja skidan och ligga i sväng efter sväng, det är härligt.
Med anledning av den relativt smala midjan är de lite besvärliga för all-mountain, dvs utanför preparerade pister, eftersom de har en tendens att gräva ner sig pga för högt marktryck.
*Friåkningstävlingsskidor -här hittar du de lite mildare varianterna av ovanstående modeller, dvs de som bättre anpassas till vanligt folk så att säga. En lite snällare skärning är här ca 89-61-78 och skidans mekanik är bra anpassad till 85kg muskler med god teknik.
De är snälla och silkeslena på gammal rattlesnö men samtidigt väldigt bitska på vattnat fruset underlag.
Stålkanterna och belaget kan vara lite hårdare än på rena tävl.skid. för att hålla längre. Nackdelen med detta är att det blir svårare att optimera slipningen och belagprepareringen.
*Friåkningsskidor -här är den stora gruppen med relativt snälla skärningar ex: 89-61-78 till de ”jämnbreda” 85-66-76. Allt från kompetenta friåkningsskidor för pist och lite lössnö ner till rena turistmodeller, vilka jag lämnar därhän.
*All mountain -är bäst på mjuka underlag, lössnö och sladdande svängar pga den nästan raka midjan och den jämna flexen.
*Carvingskidor -med de extrema midjorna ca: 100-65-90, kanske ännu fetare i en del fall.
Finns för alla från avancerade till anfänger. Som jag ser det är dessa skidor en utvecklingsparentes som lämnar ifrån sig en del goda egenskaper till de mera traditionella skidorna.
Sammanfattning: Dina skärande svängar på de befintliga slalomskidorna kommer att bli 20-30% bättre på en modern storslalomskida i gruppen friåkningstävlingsskida.
Denna typ har en markerad midja, behaglig men inte mjuk flex och ett kantgrepp som klarar hårdfruset underlag.
Den okuvlige storlalompraktikern
/Arc
