Väldigt liten skulle jag säga i ren funktion om vi pratar vanliga alpinstavar med fast längd. Personligen gillar jag inte för lätta stavar, eftersom stavvikten används som balansvikt i åkningen. En del dyra kolfibervarianter är väldigt lätta och då tycker jag att det blir för lite massa att jobba med i omedvetna balansjusteringar.
När det gäller aluminium väljer man mellan mjukare och återböjbara modeller (som böjer sig lättare men som också går att böja tillbaka), eller styvare legeringar som inte böjer sig lika lätt, men som går av när man försöker böja tillbaka. Vad som är bäst är en smaksak. Det är i alla fall mer störigt när ett par stavar går av när man är på berget än att den böjer sig.
Jag tycker att ett par hållbara, styva, men inte alltför lätta fiberstavar är bäst. De böjer sig aldrig och håller väldigt mycket bättre än ett par billiga aluminium. Om dom väl går av så gör dom det oftast genom att spricka och då går det att använda dom hjälpligt ändå under resten av dagen.
Handtaget är också viktigt. Jag kör aldrig med remmarna så jag föredrar stavar som ligger kvar i en avslappnad hand utan insats, dvs speciellt överdelen på handtaget får gärna vara lite större.
Om vi istället pratar teleskopstavar för turändamål är det en helt annan femma. Då vill man ha ett bra material och gärna en låg vikt samtidigt som låsfunktioner ska vara smidiga att justera och låsa rejält. Handtaget användas ofta till att ändra gåläge och hälhöjare på turbindningar, vilket ställer krav på att det helst ska vara någon form av "utility grip" och inte bara ett handtag. Här är det betydligt större skillnad både i pris och i egenskaper mellan bra och dåligt och man bör testa runt lite innan man slår till.