Drat! Mitt senaste inlägg gick inte in pga att jag loggades ut, så vi gör ett omtag.
MM m fl:
Markerad stavisättning används som ett delmoment vid sväng med högavlastning men också vid sväng med lågavlastning (puckelåkning t ex). I svängteknikerna som bygger på vertikalarbete (upp-nerrörelse får en markerad stavisättning en rätt betydande roll.
Att ge tusan i stavisättning när man Carvar är väl en smaksak. Det som däremot är viktigt, och dessutom oförändrat sen förr, är positionen på armar axlar och överkropp. Svagt böjda armar, händerna något under axelhöjd, hela tiden synliga, i position som om man läser en uppslagen dagstidning. En avspänd position, med god rörelseberedskap.
Här kan man nu välja om man slår ner staven eller inte. Vid carving i flack terräng är det som bekant inte säskilt nödvändigt, men när man hamnar i tidigare nämnd svår, yxig, isig, brant till riktigt jävvla snorbrant brantåkning, då är man beredd. Och som sagt, rörelseberedskapen är mycket god.
Man SER direkt om åkare är skolade i detta. Raceåkarna t ex har det här inövat i ryggmärgen. Kika på t ex Anja i slo-mo. Minimala rörelser i armar och axlar och överkropp, ben och höfter arbetar maximalt.
Man ser dierkt också på åkare som inte har det här. Armar och stavar far omkring lite hur som helst, hängade armar, händer som blir kvar bakom kroppen vid sväng m m, d v s den vanliga självlärda Euro-turiststilen. Inget säger dock att dom här åkarna inte har lika kul för det!
HitMe:
Förklara gärna "hopplöst statisk position". Enligt mitt sett att sed et skall just överkroppen vara kanske inte statisk, men stilla, avspänd och i en balanserad position. Oavsett tempo.
Min devis är att alla tekniker är aktuella och bör/kan utnyttjas ...förutom dubbelstavisättnigen kanske då.
Eder Ace DG
