chrtur
Aktiv medlem
TR Tete d'Aval S Vallée de l'Arc (Vanoise)
Ciao på all Frejraiders,
Nu skall vi se vad som händer denna gången och istället för att sitta och gnälla överallt (jo jag är väl en gammal gubbe jag med tror jag, fast inte i själen kan jag dock medge) så ut i solen en sväng med Er alla! Vi har idag 30 grader och sol här i Turin och igår så var jag och klättrade lite plast på kvällen i 25 grader kring 11 snåret, tror jag tappade minst två kilo i vikt bara sådär.
Men alla Ni som bummar på andra sidan, den franska, om Turin kring trakterna av Briancon, klättrar ingen av Er? Det saknas ju inte några större möjligheter som jag ser det?
Lördag morgon och vi åkte iväg kring 06.00 snåret i två fulllastade bilar och målet för dagen var som sagt sydsidan av Tete d'Aval. Vi var tre replag och det var dags för vår upptaktsstart för sommaren och alpinkursen. I vanlig ordning så stannade vi just innan gränsen för att få oss en riktigt kaffe, ja fransoserna är ju inte så kända för det, och vägstandarden upp till berget var inte heller så mycket att hurra för. Men vilken vy vi fick
Dock fick vi göra en kortare promenad till starten och det tog oss cirka en timme innan vi var framme. Utmed vägen hittade vi två vattenkällor vilket var behövligt med dagens temperaturer, och sista var vatten som rann direkt ned från berget.
Att färgen på kalkstenen är väldigt speciell tycker jag inte går att ta miste om?
När vi äntligen var framme så delade vi in oss i tre grupper och min kamrat för dagen blev Stefano. Ttillsammans med Marco och Guido attackerade vi Pilier Rouge Hebdo (vårt första besök)medans Micky och Mao gjorde en variant till den på vår högra sidan för att sedan mötas upp vid den övre delen.
Starten var ganska skitig och alla vara lite som Bambi på hal is i början, då vi som sagt är vana granit och gneiss med fina sprickor överallt.
Tredje replängden för oss fyra bjöd på en fin traverse och Mao tog ett foto av oss medans jag även tog ett foto av Marco
När det var våran tur så var det Stefanos tur att ta lead och han gjorde det perfekt, utom sista delen
. På något sätt missade han en bult och forsatte att klättra för att just i sista momentet kring avslutet komma ur balans. Man såg hur paniken kom ikapp och plötsligt låg han i luften och gjorde en lång pendel. Någon sekund senare och tio meter längre ned hängde han och tackade så mycket för en säker säkringshand. Ingen större skada blev det förutom att en sidan av hans kropp var lite barskrapad.
Efter traversen fortsatte vi med ytterligare två väldigt fina replängder och nu började vi också lite varma i kläderna.
Medans jag väntade på min tur för så tog jag några foton av Micky som hade kommit upp hos oss med ett stor smile och det enda han sade var: Vafanculo e sempre dura! Jag lyckades även ta ett kort på Mao medans kaminen klättrades och tog en kort paus för lite japanska takter
Efter några replängder till så tog vattnet slut, de andra slöt upp med oss och krafterna började att sina på olika håll. Speciellt Stefano började att tryta och överlät allt klättrande som försteman till mig vilket jag gladeligen tog emot. Efter nyckelrepan så kan man säga att Stefano var helt slut och efter det så blev det mycket start och stop klättring för hans del. Men upp tog han sig tillsammans med alla andra.
Vi lyckades till och med att toppa ut på toppen av turen till allas förvåning och den som nog var gladast var Stefano för dagen.
I vanlig ordning så tittade vi på den underbara utsikten och eftermiddagsmolnen började att ta form. Vi började att rappellera ned utmed berget, och en timme senare var vi alla nere, efter att ha använt lite finurliga system tillsammans.
Dagens tappra själar var som sagt vi sex och alla var överens att Tete d'Aval är väl värt sitt besök!
Att vi sedan på kvällen slöt upp med resterande vid campingen och grillade gott med många flaskor öl och vin gjorde gräddet på moset, där vi alla diskuterade dagens bravader. Att vi sedan försökte klättra lite dagen efter låter vi osagt men mitt enkla försök slutade med en tio meters luftfärd där vi försökte bräcka varandra i grader.
Om vädret tillåter i helgen så är det nog inte osannolikt att vi åter gör ett besök där för att göra en av de längre turerna.
För guideböcker så rekommenderas Oisans Nouveau Oisans Sauvage Livre Est (J. M. Cambon).
Ha det så gott och ci vediamo, Christian
Nu skall vi se vad som händer denna gången och istället för att sitta och gnälla överallt (jo jag är väl en gammal gubbe jag med tror jag, fast inte i själen kan jag dock medge) så ut i solen en sväng med Er alla! Vi har idag 30 grader och sol här i Turin och igår så var jag och klättrade lite plast på kvällen i 25 grader kring 11 snåret, tror jag tappade minst två kilo i vikt bara sådär.
Men alla Ni som bummar på andra sidan, den franska, om Turin kring trakterna av Briancon, klättrar ingen av Er? Det saknas ju inte några större möjligheter som jag ser det?
Lördag morgon och vi åkte iväg kring 06.00 snåret i två fulllastade bilar och målet för dagen var som sagt sydsidan av Tete d'Aval. Vi var tre replag och det var dags för vår upptaktsstart för sommaren och alpinkursen. I vanlig ordning så stannade vi just innan gränsen för att få oss en riktigt kaffe, ja fransoserna är ju inte så kända för det, och vägstandarden upp till berget var inte heller så mycket att hurra för. Men vilken vy vi fick
Dock fick vi göra en kortare promenad till starten och det tog oss cirka en timme innan vi var framme. Utmed vägen hittade vi två vattenkällor vilket var behövligt med dagens temperaturer, och sista var vatten som rann direkt ned från berget.
Att färgen på kalkstenen är väldigt speciell tycker jag inte går att ta miste om?
När vi äntligen var framme så delade vi in oss i tre grupper och min kamrat för dagen blev Stefano. Ttillsammans med Marco och Guido attackerade vi Pilier Rouge Hebdo (vårt första besök)medans Micky och Mao gjorde en variant till den på vår högra sidan för att sedan mötas upp vid den övre delen.
Starten var ganska skitig och alla vara lite som Bambi på hal is i början, då vi som sagt är vana granit och gneiss med fina sprickor överallt.
Tredje replängden för oss fyra bjöd på en fin traverse och Mao tog ett foto av oss medans jag även tog ett foto av Marco
När det var våran tur så var det Stefanos tur att ta lead och han gjorde det perfekt, utom sista delen
. På något sätt missade han en bult och forsatte att klättra för att just i sista momentet kring avslutet komma ur balans. Man såg hur paniken kom ikapp och plötsligt låg han i luften och gjorde en lång pendel. Någon sekund senare och tio meter längre ned hängde han och tackade så mycket för en säker säkringshand. Ingen större skada blev det förutom att en sidan av hans kropp var lite barskrapad.Efter traversen fortsatte vi med ytterligare två väldigt fina replängder och nu började vi också lite varma i kläderna.
Medans jag väntade på min tur för så tog jag några foton av Micky som hade kommit upp hos oss med ett stor smile och det enda han sade var: Vafanculo e sempre dura! Jag lyckades även ta ett kort på Mao medans kaminen klättrades och tog en kort paus för lite japanska takter
Efter några replängder till så tog vattnet slut, de andra slöt upp med oss och krafterna började att sina på olika håll. Speciellt Stefano började att tryta och överlät allt klättrande som försteman till mig vilket jag gladeligen tog emot. Efter nyckelrepan så kan man säga att Stefano var helt slut och efter det så blev det mycket start och stop klättring för hans del. Men upp tog han sig tillsammans med alla andra.
Vi lyckades till och med att toppa ut på toppen av turen till allas förvåning och den som nog var gladast var Stefano för dagen.
I vanlig ordning så tittade vi på den underbara utsikten och eftermiddagsmolnen började att ta form. Vi började att rappellera ned utmed berget, och en timme senare var vi alla nere, efter att ha använt lite finurliga system tillsammans.
Dagens tappra själar var som sagt vi sex och alla var överens att Tete d'Aval är väl värt sitt besök!
Att vi sedan på kvällen slöt upp med resterande vid campingen och grillade gott med många flaskor öl och vin gjorde gräddet på moset, där vi alla diskuterade dagens bravader. Att vi sedan försökte klättra lite dagen efter låter vi osagt men mitt enkla försök slutade med en tio meters luftfärd där vi försökte bräcka varandra i grader.
Om vädret tillåter i helgen så är det nog inte osannolikt att vi åter gör ett besök där för att göra en av de längre turerna.
För guideböcker så rekommenderas Oisans Nouveau Oisans Sauvage Livre Est (J. M. Cambon).
Ha det så gott och ci vediamo, Christian
Senast ändrad:
