chrtur
Aktiv medlem
TR Le Fil a Plomb III 4+ 700 m - Chamonix
High five dudeeee.....! (Det var det coolaste jag kunde komma på newschool....)
Denna gången fick jag ta fram något från våren eftersom ännu en rapport från Tete d'Aval kan nog bli lite väl tjatigt. Men nu har jag dock en otroligt fin epic-historia att berätta när jag kommer att sitta som en gammal gubbe och muttra åt alla nya förmågor. Den innehåller spöregn på de sista replängderna och vi friklättrade femmor med vatten forsande utmed bergsväggen.....
Men nu spolar vi tillbaka bandet till perioden efter påsk och jag stod en helg utan en partner för att göra ett återbesök till Chamonix, vårt första besök blev ju som sagt inte så lyckat, och nu hade jag faktiskt bokat biljetter för två. Tanken for dock till Julia som jag hade klättrat med i Dolomiterna förra året, om Ni minns det lilla reportaget, och hennes erfarenhetslista hade verkligen utökats. På hennes meritlista finns numera en helikopterräddning på en av linjerna på Eigers klipplinjer till höger om dess nordvägg, vad jag tycker om denna låter jag vara osagt.
Men nöden har väl ingen lag som det heter eftersom svenska kontakter i Chamonix är väldigt svåra att skaffa sig.... Det verkar vara någon slags hemlig klubb som rör sig kring dessa trakter.... Vad vet jag? Men om man nu bor där utan att bedriva någon alpin verksamhet så tycker jag att man fått stället på bakfoten, jag skulle personligen bedriva en väldigt omfattande verksamhet där i bergen och bara ticka av tur för tur.
Biljetterna var bokade till en lördag, och kvällen innan hämtade jag upp Julia vid tågstationen. Vi gjorde som vanligt en lite tjuvcamping bakom liftstationen vid Les Praz, och vid morgonkvisten fick vi några skumma blickar av några fransoser som var ute på morgonpromenad med hunden.
Innan liften försökte vi dock få tag på en kaffe i metropolen Chamonix, vilket inte var det lättaste må jag säga? Är ingen uppe på morgonen i alpinismens huvudstad? Fast vi lyckades till slut få oss en kopp i ett trevligt cafe på huvudgatan, där de även har massor med bakelser, men jag satte dock allt i halsen när notan kom!
Fast allt glömdes bort kvickt när vi stigit av liften och börjat vandra mot dagens mål, Le Fil a Plomb upp till Col du Plan (den vänstra sidan av Aig. Midi nordsida), och linjen följer de röda markeringarna.
Denna gången så hade Julia äntligen förstått galoppen och skaffat sig en ordentlig fin ryggsäck tillsammans med sin egen maskot, som varit med om mycket, och vi vandrade upp utmed den första delen som var en stor snökanal. Självklart innehöll den en bergschrud, men vi passerade den väldigt enkelt på vänstra sidan.
Efter drygt 150 meters snöpulsande så kom vi äntligen fram till isdelen och jag satte igång och hackade mig uppför i perfekta förhållanden.
Till saken hör att vi var helt ensamma på linjen och vi såg totalt tre andra grupper på morgonen med andra mål för dagen. Inga spår fanns mot vår linje heller, och då är det verkligen kul att klättra, eftersom man verkligen får bestämma själv hur man tar sig uppåt. Om det är fler på linjen så är det lätt hänt att man tar lite rygg omedvetet. Den som säger något annat blåljuger så även gud vrider sig i sömnen.
Nyckelrepan kommer faktiskt ganska tidigt på linjen och den var väl inte helt optimal, där starten verkligen bjöd på några skumma sekvenser som jag aldrig gjort tidigare. En mix traverse med isen på helt fel ställe samtidigt som den var helt tunn (lite lätt viberande), men uppför tog jag mig till standen. Julia kom även upp, lite trött, men med ett stort leende på läpparna.
Därefter fortsatte linjen i lite mixade förhållanden, men med väldigt goda säkringsförhållanden.
Utsikten var det inte heller något fel på och vi kunde även skymta toppen av liftstationen till Midi.
Fast jag började dock bli lite orolig, då vi var väldigt långsamma, samtidigt som molnen började att torna upp i krokarna. När berget talar så lyssnar man bara har jag för mig att någon klipsk person har sagt, och tanken for direkt till en italienare som fastnade 100 m från utsteget till Malloray under hösten. De spenderade hela natten där och han förfrös ett flertal fingrar, hängandes i bara sina isyxor som säkring.
Precis som jag befarade så kom molnen in väldigt fort och plötsligt så klättrade vi i dimma. Vi bestämde oss dock för att forsätta eftersom utsteget var inom räckhåll och att det inte var alltför svårnavigerat. Vi hade lite luckor då och då som underlättade och tillslut så var vi äntligen uppe.
Men ingen rast eller ro, nu var bara traversen kvar att göra, för att spendera natten i Cosmique hyttan som vi hade bestämt. Egentligen hade vi inte något annat val eftersom vi aldrig skulle hinna med att ta sista liften ned som det såg ut nu.
Vi hade 10-15 meters sikt och för oss båda var det första gången vi skulle göra Col du Plan traversen och vi navigerade oss framåt sakta men säkert utmed kammen. Vi lyckades navigera oss fram till en punkt där vi blev väldigt osäkra på hur det gick vidare i vetskap att det var många höjdmeter ned till backen. Men vi påträffade dock några firningspunkter och beslöt oss att fira av på syddelen, vilket skulle underlätta navigeringen tillbaka. Ja, det underlättade allt, men alla meter vi firade av oss så fick vi klättra upp igen på snön. Vi lyckades även med konststycket att fira förbi ett ankare och prusikar fick användas flitigt. Allt som allt så tog det oss drygt två och en halv timme att komma fram till hyttan där vi mottogs med en otroligt god varm chockladkopp, bästa saken på dagen må jag säga!
Dagen efter så tog jag ett kort för att förstå mig på vad vi hittade på dagen innan efter utsteget, nummer ett är utsteget och någonstans vid nummer två så firade vi ned oss, för att senare åter ta oss upp på kammen. Måste nog göra den som en dagstur i framtiden för att förstå mig på den.
Många som har bummat i Chamonix i vinter har ju klagat så mycket på snöförhållanden, men vilken alpinsäsong det varit där, och vilken ticklista jag skulle ha skapat om jag hade varit där! Men Chamonix lockar ju som sagt inte så mycket om man jämför med det andra sidan
- Christian
Ps. Någon alpinräv som kan hjälpa mig med att identifiera ? toppen i följande bild http://album.spinphys.org/fuori/pan01.jpg
Denna gången fick jag ta fram något från våren eftersom ännu en rapport från Tete d'Aval kan nog bli lite väl tjatigt. Men nu har jag dock en otroligt fin epic-historia att berätta när jag kommer att sitta som en gammal gubbe och muttra åt alla nya förmågor. Den innehåller spöregn på de sista replängderna och vi friklättrade femmor med vatten forsande utmed bergsväggen.....
Men nu spolar vi tillbaka bandet till perioden efter påsk och jag stod en helg utan en partner för att göra ett återbesök till Chamonix, vårt första besök blev ju som sagt inte så lyckat, och nu hade jag faktiskt bokat biljetter för två. Tanken for dock till Julia som jag hade klättrat med i Dolomiterna förra året, om Ni minns det lilla reportaget, och hennes erfarenhetslista hade verkligen utökats. På hennes meritlista finns numera en helikopterräddning på en av linjerna på Eigers klipplinjer till höger om dess nordvägg, vad jag tycker om denna låter jag vara osagt.
Men nöden har väl ingen lag som det heter eftersom svenska kontakter i Chamonix är väldigt svåra att skaffa sig.... Det verkar vara någon slags hemlig klubb som rör sig kring dessa trakter.... Vad vet jag? Men om man nu bor där utan att bedriva någon alpin verksamhet så tycker jag att man fått stället på bakfoten, jag skulle personligen bedriva en väldigt omfattande verksamhet där i bergen och bara ticka av tur för tur.
Biljetterna var bokade till en lördag, och kvällen innan hämtade jag upp Julia vid tågstationen. Vi gjorde som vanligt en lite tjuvcamping bakom liftstationen vid Les Praz, och vid morgonkvisten fick vi några skumma blickar av några fransoser som var ute på morgonpromenad med hunden.
Innan liften försökte vi dock få tag på en kaffe i metropolen Chamonix, vilket inte var det lättaste må jag säga? Är ingen uppe på morgonen i alpinismens huvudstad? Fast vi lyckades till slut få oss en kopp i ett trevligt cafe på huvudgatan, där de även har massor med bakelser, men jag satte dock allt i halsen när notan kom!
Fast allt glömdes bort kvickt när vi stigit av liften och börjat vandra mot dagens mål, Le Fil a Plomb upp till Col du Plan (den vänstra sidan av Aig. Midi nordsida), och linjen följer de röda markeringarna.
Denna gången så hade Julia äntligen förstått galoppen och skaffat sig en ordentlig fin ryggsäck tillsammans med sin egen maskot, som varit med om mycket, och vi vandrade upp utmed den första delen som var en stor snökanal. Självklart innehöll den en bergschrud, men vi passerade den väldigt enkelt på vänstra sidan.
Efter drygt 150 meters snöpulsande så kom vi äntligen fram till isdelen och jag satte igång och hackade mig uppför i perfekta förhållanden.
Till saken hör att vi var helt ensamma på linjen och vi såg totalt tre andra grupper på morgonen med andra mål för dagen. Inga spår fanns mot vår linje heller, och då är det verkligen kul att klättra, eftersom man verkligen får bestämma själv hur man tar sig uppåt. Om det är fler på linjen så är det lätt hänt att man tar lite rygg omedvetet. Den som säger något annat blåljuger så även gud vrider sig i sömnen.
Nyckelrepan kommer faktiskt ganska tidigt på linjen och den var väl inte helt optimal, där starten verkligen bjöd på några skumma sekvenser som jag aldrig gjort tidigare. En mix traverse med isen på helt fel ställe samtidigt som den var helt tunn (lite lätt viberande), men uppför tog jag mig till standen. Julia kom även upp, lite trött, men med ett stort leende på läpparna.
Därefter fortsatte linjen i lite mixade förhållanden, men med väldigt goda säkringsförhållanden.
Utsikten var det inte heller något fel på och vi kunde även skymta toppen av liftstationen till Midi.
Fast jag började dock bli lite orolig, då vi var väldigt långsamma, samtidigt som molnen började att torna upp i krokarna. När berget talar så lyssnar man bara har jag för mig att någon klipsk person har sagt, och tanken for direkt till en italienare som fastnade 100 m från utsteget till Malloray under hösten. De spenderade hela natten där och han förfrös ett flertal fingrar, hängandes i bara sina isyxor som säkring.
Precis som jag befarade så kom molnen in väldigt fort och plötsligt så klättrade vi i dimma. Vi bestämde oss dock för att forsätta eftersom utsteget var inom räckhåll och att det inte var alltför svårnavigerat. Vi hade lite luckor då och då som underlättade och tillslut så var vi äntligen uppe.
Men ingen rast eller ro, nu var bara traversen kvar att göra, för att spendera natten i Cosmique hyttan som vi hade bestämt. Egentligen hade vi inte något annat val eftersom vi aldrig skulle hinna med att ta sista liften ned som det såg ut nu.
Vi hade 10-15 meters sikt och för oss båda var det första gången vi skulle göra Col du Plan traversen och vi navigerade oss framåt sakta men säkert utmed kammen. Vi lyckades navigera oss fram till en punkt där vi blev väldigt osäkra på hur det gick vidare i vetskap att det var många höjdmeter ned till backen. Men vi påträffade dock några firningspunkter och beslöt oss att fira av på syddelen, vilket skulle underlätta navigeringen tillbaka. Ja, det underlättade allt, men alla meter vi firade av oss så fick vi klättra upp igen på snön. Vi lyckades även med konststycket att fira förbi ett ankare och prusikar fick användas flitigt. Allt som allt så tog det oss drygt två och en halv timme att komma fram till hyttan där vi mottogs med en otroligt god varm chockladkopp, bästa saken på dagen må jag säga!
Dagen efter så tog jag ett kort för att förstå mig på vad vi hittade på dagen innan efter utsteget, nummer ett är utsteget och någonstans vid nummer två så firade vi ned oss, för att senare åter ta oss upp på kammen. Måste nog göra den som en dagstur i framtiden för att förstå mig på den.
Många som har bummat i Chamonix i vinter har ju klagat så mycket på snöförhållanden, men vilken alpinsäsong det varit där, och vilken ticklista jag skulle ha skapat om jag hade varit där! Men Chamonix lockar ju som sagt inte så mycket om man jämför med det andra sidan
- Christian
Ps. Någon alpinräv som kan hjälpa mig med att identifiera ? toppen i följande bild http://album.spinphys.org/fuori/pan01.jpg
Å andra sidan hade ni väl inte så mycket val vid det tillfället...
