Jag är antagligen en sådan där Svensson som inte kan åka alls enligt vissa här. Köper nästan aldrig ny utrustning heller dessutom. Har åkt 1-2 ibland 3 veckor per år i drygt 20 års tid. Började som liten knatte att åka med familjen och senare mest ihop med kompisar. Mest för att det är roligt, ger en naturupplevelse och sen dessutom lite träning om man ser till att jobba lite när man är i backen.
Först för två år sedan skaffade jag mig för första gången en modern carvingskida. Åkte länge på ett par skidor som köptes lagom året innan carving slog igenom på riktigt. De hade dock lite midja men skulle man åka på rena skär hela vägen ner så hade det nog krävts en betydligt bredare backe än vad som tillhör vanligheterna.
Normalt sett så tyckte jag det roligaste var att åka korta svängar hela vägen ner. Max en pistmaskinsbredd. Försöka hålla samma frekvens på svängarna och samma hastighet oavsett lutning var roligt och kändes som en utmaning. Var bara att trycka till mer i varje sväng om det blev brantare. Känns dessutom bra benen också. Man har ju tiden i liften upp på sig att vila.
Det med att hastigheten har ökat i backarna tycker jag mig känna igen. Ofta kan när jag åkte där, relativt rakt ner fast med korta svängar hela tiden, kunde det komma folk som tom körde om mig som gjorde stora skär tvärs över halva backen. Såg visserligen frestande ut byta skidor för att kunna få göra lika dant. Men det blev liksom aldrig av.
Dock blev det hela ohållbart härom vintern när de kompisar som jag upplevt som inte riktigt lika duktiga (allternativt ännu sämre) skidåkare helt klart körde ifrån mig fartmässigt när det var lite flackare. Jag fick stå på nästan rakt ner för övervinna luftmotståndet och hålla samma fart som dem, samtidigt som de gjorde snygga skär hela vägen ner.
Jag beslutade mig helt sonika att prova detta med carving. Att jag dröjt så med att prova kan också bero på att jag är lite för snål och därmed ville skjuta upp nytt skidinköp in i det längsta. Jag hyrde mig ett par skidor under resten av veckan och la även endel dyra slantar på några halvdagar privatlektioner. Tyckte det gick fort att lära sig tekniken hyfsat. Inte för att jag vet hur bra jag egentligen är men det blir iaf två snygga spår som slingrar sig nedåt helt parallellt med varandra efter mig. Borde tyda på minimalt med snösprut känns det som om.
Ett par veckor senare var jag uppe och åkte igen och började då de första två dagarna med att prova olika skidor. Knepigt det där. Efter två dagars testande med jag vet inte hur många olika skidor så var de jag fastnade för bland de dyraste... ;-) Och mina gamla klumpiga 195cm-skidor vill jag inte ens tänka på längre.
Nu till det intressanta. Året efter hade vi åkt till Alperna för att kompisarna vill prova på att åka "offpist på riktigt" som de sa. Själv hade jag tidigare mest genom åren tillbringat tiden på skidorna åkandes i pisten (även på diverse orter i Alperna). Perfekt väder hade vi, sol, vindstilla och en sketsnygg skidguide

Det roliga var att kompisarna som började åka skidor på senare dagar (carving fanns när de började) hade väldiga problem ibland när det blev lite väl löst/brant eller en kombination av dessa. Själv upplevde jag inga större problem. Följde man bara de tips och råd som skidguiden hade så var det mest bara sjukt kul! Denna vinter blir det förhoppningsvis minst en månads skidåkning i alperna.
Så sammanfattningsvis vill jag säga att mycket beror på hur mycket tid och pengar man vill lägga ner. Majoriteten åker kanske i snitt en vecka per år. Så har jag själv gjort och var fullt nöjd med det, men nu när jag är i en helt annan ekonomisk situation och är ledig halva året så har jag börjat satsa lite mer så tycker jag naturligtvis det är sjukt roligt.
OCH till sist. Bara för att någon inte kör carving perfekt så tycker jag nog inte man skall säga att de är helt odugliga på att åka skidor. Min far tex, gubbe på 60+, carvar nästan inte alls men å andra sidan ser du ingen skillnad på hur han åker om det är nypistat eller om backen är totalt uppkörd. Det flyter på i samma, relativt snabba, tempo nedåt på ett kontrollerat och säkert sätt oavsett underlag. För som han säger när jag klagar på en backe ibland. "dåliga backar? Då skulle du varit med förr. Då var backarna som bäst så som de är nu när de är som sämst".
Oj det blev ett långt första inlägg men har man en haltimma över så har man...