Freeridesommar i Engelberg

Vad man som skidtokig kan göra om man har en av Alpernas bästa skidorter i närheten men snön har smält och det är sommar.

Det är början av juli i Engelberg – freerideparadiset i Schweiz, det är lite småkyligt men morgonsolen som tittar ner mellan de snöklädda tretusenmeterstopparna i öst värmer på lite. På huvudgatan i byn är spridda skaror av alpinister, vandrare, japanska turister och brädåkare på väg mot olika delar i Engelbergområdet. Jag och mina kompisar glider på vår cyklar genom byn med siktet ställt på bergen.

Sommar i Engelberg
Sommar i Engelberg

Vårt lilla gäng som skall upp leka idag består av Eric, schweizare uppväxt på ostfondue och kallt puder, Jon, amerikan som inte fattat att man faktiskt kan svänga på ett par Seth Pistols samt undertecknad. Vi kör på Kona, GT och Specialized alla hojjar heldämpade och med feta däck. Vi åkare spenderar mycket tid i Engelberg på vintrarna och åker helst Laub, Galtiberg, glaciären och de andra offpistreporna men nu är det sommar och breda freerideskidor, tracievers, sondar och spadar har vi bytt till stadiga freeridecyklar, ben- och armbågsskydd. Vi är absolut inga proffs men vi bor i Schweiz, gillar bergen och adrenalin så vi kör så ofta vi kan.

Vi börjar turen med att cykla upp i Surnendalen i riktning mot Surnenpasset, först passerar vi golfbanan sedan drar vi ett gäng kossor och strax därefter passera vi gräsfältet där glidskärmarna landar. Hela tiden är vi är helt omgivna av gröna ängar och massiva klippväggar från vilka fallskärmsgalningar ibland hoppar.

Vi klättrar svettandes i förmiddagssolen långsamt upp 400 höjdmeter till vårt första etappmål, den lilla kabinbanan som tar oss upp till Äbnet som gör att vi vinner ytterligare 350 höjdmeter och massor av tid. Vi hänger våra hojjar på krokar utanpå kabinen, hoppar in och lyfter på en liten telefonlur och ber liftskötaren uppe på toppstationen att starta kabinen. Väl uppe traverserar vi snett uppåt ytterligare ca 3 km för att komma rätt in på vår downhillrepa på 800 höjdmeter.

Första delen är en tekniskt klurig singletrail som slingrar sig ner över en brant äng, både balanssinnet och skivbromsarna får jobba sig varma. Erics balanssinne blir lite överhettat och jag ser honom krascha i slowmotion och rulla ner för grässlänten, inget värre än en blå arm – upp igen. Efter gräsbranten ändrar trailen karaktär från gräs till grusunderlag och mindre lutning gör att vi kan stå på mer så hastigheten ökar radikalt. På den här delen gäller det att ha koll varje sekund för en meter till höger om oss är en grym brant som slutar 100 meter ner i en flodravin som är fylld av klippblock och det enda som kanske skulle fånga upp en flygande cyklist vid en krasch är ett taggtrådsstängsel (!).

Inget att klaga över - upp igen
Inget att klaga över – upp igen

På den här delen tappar jag balansen när jag skall försöka köra om Jon, jag lyckas göra en räddning i sista sekund. I räddning lyckas jag med ena pedalen skära upp ett 5-10 cm långt centimeterndjupt sår i benet precis där bensskyddet slutar. Jag brukar alltid ha med mig ett första hjälpen-kit men har naturligtvis glömt det just idag så inget att klaga över – upp igen.

Från mäktiga Titlisglaciären ovanför oss, där vi hade många riktigt bra puderdagar i vinter, störtar vattenfall ner för klippväggarna och bildar ett par meter breda alpbäckar som vi forcerar med sprutande hjul. Dämparna får jobba när vi i 40-50 knyck tar oss över stenar och mindre klippblock som laviner och smältvatten transporterat ner.
Snart når vi trädgränsen och stigen blir bredare och samtidigt slingrigare inne i skogen och bakom varje krök väntar nya överraskningar som ett gäng vandrare eller hojkollegor eller en supersmal spång över en flodfåra. Vi ligger och kör race med däcken ibland bara fåtal centimeter från varandra och plötsligt är vi ner i dalen igen och rullar på asfalten ner till byn för en stadig lunch i solen.

Efter den obligatoriska bratwursten med pommes hoppar vi på cyklarna och kör skogsåkning från byn 500 höjdmeter ner till den lilla tågstationen Grafenort. Därifrån går tåget upp till Engelberg en gång i timmen och tar ungefär 20 minuter. Vi kör ytterligare ett åk till Grafenort men börjar bli ganska slaka så när Eric föreslår en after bike-bärs är det ingen som protestera utan vi hoppar snabbt ur hjälmar och skydd och traskar mot Eden.

När vi sitter på uteserveringen och delar på en kanna bärs och kollar upp på Titlis så tänker jag att det här var nästan som en riktigt bra puderdag i februari – fast bara nästan.

Info Engelberg

* Liftar, man betalar enkelbiljetter till liftarna och de flesta liftarna tillåter att man tar med sig sin heldämpade brukar kosta 5-10 CHF.

* Downhill, från Jochpass ner till Trübsee finns en preparerad downhilltrail om 400 fallhöjdsmeter, stängd vid regnigt väder. För info: www.titlis.ch

* Varning, kossor! De finns överallt och helst mitt på den bästa stigen där du kommer brännande i full fräs. Ta det försiktigt kor är hårdare än barn.

* Lunch, knapra energibars eller ät på en av flertalet bondgårdar som ligger på upp till 2000 meters höjd de finns lite överallt och de brukar servera enklare käk som korv, ost och milkshake från egna kossor.

* Uthyrning och cykelmek, Biken ’n Roll lagar sönderkörda hojar och hyr ut riktigt bra heldämpade cyklar. Killarna som jobbar i affären är riktigt sköna och sitter inne med massa tips om var att åka. De kör även kurser i fartteknik och har guidade mtb-turer i området. Stängt på onsdagar. Tel: 0041-41 638 02 55. Adress: Dorfstrasse
31 – 6390 Engelberg. Web: www.bikenroll.ch

* Kartor, speciella mountainbikekartor med förslag på turer ger Schweiziska mountainbikemagasinet Move ut. Kan köpas på nätet eller i Engelberg. Web: www.move.ch

* Kartor, vandringskartor funkar även bra som underlag men fråga först någon local om det funkar att cykla på stället du valt så du slipper slippa bära. Kartorna finns överallt i byn.

* Bar, klassikern Yucatan är en skön samlingsplats efter dagens åk där man sitter och skryter med klättrare och snowboardåkare i eftermiddagssolen.

* Bar, på Eden kan det vara ganska bra drag även mitt i veckan, om man orkar efter en grym downhilldag. Frågar ni snällt får ni låna deras Playstation 2 som de har bakom baren.

* Boende, finns riktigt bra kap att göra på sommaren men räkna med att ha en indisk eller japansk turistfamilj som granne.

* Skidåkning, kolla innan du åker om det är värt att ta med laggen. Beroende på väder, tävlingar, camps etc så kan du kombinera mountainbike med en parksession. Summer Camps i Engelberg: www.iceripper.com

Resa, flyg till Zürich ta tåget till Luzern (ca 1h) och byt till Engelbergtåget (50 min). Flygbolag: www.sas.se och www.swiss.com

Text: Martin Bystedt
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.