Som första-säsongare eller relativt ovan åkare med bara en skida då kan det vara okej att gå på en skida med så pass tajt radie. Att bara bränna pist just för att det är så fint när det är nypistat och liknande ofog som vissa pysslar med, det blir bra mycket mer givande än om man gör det med en skida med radie uppåt 30m.
Nu har du däremot ett par parkskidor (som kan vara lika risiga i pist som ett par riktigt bökiga puderlagg..) och du säger att puderlaggen skall gå i lössnö och uppkörd offpist. I lössnö kan du ha lite vad som helst, där vill de flesta bara ha ett bra flyt. Några vill sedan ha liten skärning för att kunna ösa, några vill ha mjukt och svängigt för att kunna leka/köra kortsväng. De fina dagarna spelar det mindre roll om du kör på JJ eller säg Völkl Kuro, du kommer flyta och du kommer ha skitkul... typ. De sämre dagarna däremot, då blir en lekfull, centrerad skida med mycket skärning inte alls lika enkel i hanteringen. Som Nojlas nämnde, istället för att braka på lekande lätt kommer skärningen börja diktera hur det skall åkas, vilket blir jobbigt.
Jag har kört JJ några få åk i lössnö som precis började bli uppåkt och det klarar den jättebra, bara att sikta och släppa på, inga som helst problem med flytet. Dock gillar jag inte den centrerade positionen och den korta skärningen, när det var hårdare saknade jag verkligen mina Lotus 120, som nästan är def. av trygghet...
Dock måste man inte ha svängradie på 30+ för att få en gångbar storabergsskida. Rossi S7 är ett utmärkt exempel på en skida med rolig och kort svängradie som funkar riktigt bra i varierade förhållanden. Framgången beror givetvis på formen, och som Hasse och Nojlas varit inne på tidigare, utformningen (inte bara skärningen) är allt på en bra skida!
