theoJ sa:
av ren nyfikenhet , så vill jag gärna höra vad hyllegren eller jekub har att säga om varför de inte verkar gilla utvecklingen av trick osv?
Och det ska du få. Jag är orolig för skidåkning, mycket orolig. Sporten har växt sjukt snabbt och sponsorer bara skjutsar in pengar för att få vara med och dela på kakan. Detta hände i en annan sport för flera år sen, nämligen inlines. Kommer någon ihåg bröderna Yasutoko? De fullkomligt dominerade vertscenen med olika dubblar, 1260s, till och med tripplar. Sporten var gigantisk! Och sedan hände något, folk brydde sig liksom inte längre, sponsorerna lämnade, inlines försvann till och med från x-games.
Och vi skidåkare ligger extra risigt till, för vi har redan vart där, vi har redan pushat gränserna, vi har gjort trippla volter, vi har snurrat som galningar och vi har till och med åkt baklänges förr i världen. Det började på lek, de var också rebeller, pannband i backen,festade lös varje dag osv, folk skakade på huvudet men var ändå mäkta imponerade. Men tävlingsandan fanns där, vissa ville utvecklas och de började drför satsa mer, vrida upp nivån ett par snäpp och någonstans där försvann också intresset för sporten. De var inte längre festande rebeller, de var vanliga idrottsmän, inget häftigare än alpinåkare(let's face it, störtlopp är stört mycket farligare, manligare och coolare än puckel). Och om ni tror att vi inte skulle kunna gå i den fällan, bara för att vi tar tag i skidorna i luften och landar stomp med armarna intill kroppen istället för stomp med armarna i luften, då är det minsann ni som är trångsynta och inte jag!
Skidåkningen har inte hittat sin själ, vi har lånat lite från snowboard och lånat lite här och lite där. Men vi har liksom ingen egen identitet. Det enda vi skidåkare gör är att apa efter andra(jag inkluderat), vi måste börja tänka mer individuellt och mer utanför ramarna och där någonstans hitta vilka vi är.
Hur många parkåkande skidåkare finns det idag som kan försöja sig på sporten? Jag kan inte komma på en enda, även om personer som Mike Hornbeck, Max Hill och Adam Delorme åker oändligt mycket mer kreativt och fantasifullt än många av de stora namnen (Dumont, Jon, Brown, Henshaw) som har tjänat grova pengar på sin skidåkning. Själv är jag helt övertygad om att fler inspireras av Hornbeck och Delorme än Russ Henshaw och jag förstår inte varför de inte kan leva på sin sak när de är bäst på vad de gör?
Nu halkade jag iväg på något slags sidospår här, men tillbaka till trippelvolter och tävlingsskidåkare. Skidor får helt enkelt inte bli en sport! Så fort vi blir en sport så blir vi inte intressanta längre, så fort snurrarna blir för tekniska för en vanlig person att förstå så har vi skitit i det blå skåpet. Självklart måste det finnas skidåkare som utvecklar sporten, vi kan ju inte bara flumma runt, men problemet är att andelen är alldeles för stor. Vi behöver bli mer gangster, mer rocknroll, mer hippie, mer punk mer allt! Hur klyschigt det än låter så är skidåkning faktiskt ett sätt att leva, och inte en sport!
Jag tänkte avsluta med att citera maximilliam smith(som eventuellt kan ha snott det här citatet från hjalmar söderling, som eventuellt kan ha snott det från jakob lundberg), som en gång sa: "Skidåkning är konst, och man kan inte tävla i konst"
