Enda gången jag upplevt Kuro som jobbiga är på långa, isiga skråtransporter tillbaka till civilisationen. Bredden gör att de blir tunga att hålla på kant så länge på det underlaget. Men jag tar ändå dem före mina gamla Nancy eller parkskidorna till allt som inte är maskinellt utplattad snö.
(Att carva manchester på Kurona är förresten förvånansvärt kul, så länge det är just manchester. Pucklar, not so much.)
Sen vet inte jag hur mycket det spelar in att mina är 175:orna.. om det gör dem lättare att härja runt med eller så.
Men de är klart hanterbara för 60 kilo inte jättevältränad tjej i alla fall.
Det enda som kan få mig att snegla på andra, lite smalare skidor är att jag inte säsongar längre och inte har möjlighet att åka till typiska puderhålor särskilt ofta. Jag behöver något mer allround helt enkelt.
Men TS har ju redan Katanan som är mer av en "blandade förhållanden"-skida så det är inte så relevant i det här fallet.
Jag har aldrig kört på några andra rockerskidor i samma breddlek som Kuro, så jag kan egentligen inte säg om den är lekfull eller inte för sin storlek. Första ordet jag skulle använda är nog trygg - vetskapen om att ingenting (nästan) kan få dem att sjunka får mig att våga stå på. De är hårda och fladdrar inte mycket. Lekfull? Konstiga kortsvängar och allmän fulåkning funkar iaf. Men jag kan som sagt inte jämföra med något annat.
Min teori är att flytet gör mig modigare, vilket gör att allting, både lekåkning och stå på, känns enklare. En bra självförtroendeskida även om den inte ses som typiskt lekig. Då är det väl snarare skidor som BentChetler, Rocker2, S7, Royale, Hellbent, JJ.. som brukar dyka upp i diskussionerna..?
(Ursäkta rörigt svar)
