en hopplös känsla...

[David_GBG]

Först visste man ingenting... man visste bara att man skulle åka ner och ha en underbar vinter i franska alperna. När man så väl bestämde sig för Val dIsere började man så smått leta efter jobb och boende. Efter lite ringande och snack med andra hade man lite boende på gång. Allt började ordna upp sig... det såg rätt ljust ut får jag lov att säga. Men så började slagen komma i magen. Lägenheten fick max utnyttjas av 5 pers.. Om vi försökte bo fler skulle vi enligt förmedlaren minsann åka ut med huvudet före på gatan.. no refund! Okej.. 5 pers alltså.. men det var ju lite dyrt (19000/person). Nästa lägenhet som dök upp var mindre... 25 kvadrat! Men där fanns det 6 "sovmöjligheter"... Allt verkade helt okej... men vi fick ingen prisuppgift. Man gick och levde lite på hoppet... tänkte det att den kan ju omöjligt vara dyrare.. 25 kontra 35 kvadrat liksom... men så fel vi hade! Även om vi skulle bo 6 pers i den skulle det bli 1000:- dyrare per person än den 35 kvadrat stora lägenheten... Man trodde inte det var sant....
Nu har man, som rubriken på detta inlägg antyder, en hopplös känsla inom sig. Än har man väl dock inte sett slutet på detta elände misstänker jag... Man får jobba på här hemma och hoppas på att saker och ting löser sig ändå... Bleh! Jag vill ju bara surfa puder!!
//En trött David kl. 09:15 på jobbet...