Göran har infört lite galenskap och äventyr i vardags-Sverige. Bevisat
att man kan göra vad man vill om man verkligen satsar. Att andra
också har varit på Nordpolen är inte det viktiga utan att just Göran
eller varför inte just du också skulle kunna ta dig dit. Trenden med
klättring, forspaddlingar, MTB, multisport etc hade nog inte varit lika
stor om inte Göran med vänner hade visat vägen genom att bli känd
och uppskattad för sina, som man ibland tyckte helgalna, men ändå
så härligt uppfriskande sanslösa expeditioner. Att Göran dessutom
betonade säkerhet, miljövård etc gjorde honom definitivt till en sann
förebild. Att han nu förolyckas under en ganska enkel och förmodligen
härlig höstutflykt kan kännas så meningslöst. Dock tror jag nog att det
för det mesta är så. Döden kan vi lura när vi är som mest skärpta, när
vi vet om att den finns runt hörnet men oftast slår den till just när allt
är som bäst. Hur många har inte ställt sig frågan när man förlorat nån
i sin närhet, varför nu när han bara cykla till affären o köpa mjölk,
varför inte när han eller hon gjorde nåt riktigt farligt. Världen har blivit
en äventyrare, en frisk fläkt fattigare men framförallt har Görans nära
o kära förlorat något större än så. Mina tankar går till dem.
Vila i frid