Illamående skidåkning

[aanton1]

Hej, senast jag var och åkte i alperna under en grå och molnig dag drabbades jag av väldigt illamående under åken.
Behövde stanna och pausa mellan åken, kände dock ingenting i liften.
Någon som haft liknande upplevelse och vad kan det bero på?
Samt lösning på problemet?
P.s. Var inte magsjuk eller någonting annat..
Med vänlig hälsning

 

[Gazza1]

Låter som ett akut fall av slöus abnormalis. Förekommer frekvent bland stillasittande individer som plötsligt åkt till hög höjd och tvingar kroppen till fysisk aktivitet som man ovan vid.

Symptom av denna åkomma förstärks efter sena afterski kvällar med dålig sömn och vätskebrist.

Känns inte detta igen alls så sök vidare :D

 

[vctr]

Troligen var det höjdsjuka/acute mountain sickness. Drabbar även den bäste.

 

[Leder]

Hur grå och dimmig dag? Är det riktigt grått och dimmigt kan man drabbas av åksjuka/sjösjuka. Svårt med referenspunkter för ögonen som överensstämmer med sina rörelser.

 

[erik_lagg]

Hur grå och dimmig dag? Är det riktigt grått och dimmigt kan man drabbas av åksjuka/sjösjuka. Svårt med referenspunkter för ögonen som överensstämmer med sina rörelser.

Exakt. En del blir illamående av flatljus.

 

[aanton1]

Hur grå och dimmig dag? Är det riktigt grått och dimmigt kan man drabbas av åksjuka/sjösjuka. Svårt med referenspunkter för ögonen som överensstämmer med sina rörelser.

Väldigt, hade svårt att se referenser och skuggor i snön den dagen.
Även min mörka lins kanske inte gjorde saken bättre?

 

[KaitsuH]

Låter som ett akut fall av slöus abnormalis. Förekommer frekvent bland stillasittande individer som plötsligt åkt till hög höjd och tvingar kroppen till fysisk aktivitet som man ovan vid.

Symptom av denna åkomma förstärks efter sena afterski kvällar med dålig sömn och vätskebrist.

Känns inte detta igen alls så sök vidare :D

Absolut! 3-4 veckor varje år på Alperna, och just den här samma syndromen!

 

[MnO]

Min exflickvän hade stora problem med åksjuka när det var flatljus. Dock till skillnad från TS främst i liften, men det kanske är samma grund till problemet. Jag kan själv känna att det snurrar till ibland när det är riktigt flat out när man tex gör en stoppsladd och inte riktigt vet var marken och lutningen tar vägen, men jag har aldrig känt av något illamående.

 

[Pistgubbe]

Jag och en av mina söner har samma problem. Vi blir extremt åksjuka vid dålig sikt. Är det riktigt dålig sikt kan jag åka några hundra meter i taget. Den andre sonen och hustrun har aldrig haft liknande problem. Det lite lustiga är att sonen som aldrig blir åksjuk vid skidåkning är den som är överlägset åksjukast av oss i bil.

Precis momentet som MnO beskriver är överlägset värst; just när man stannar och inte vet om man står helt still eller inte.

 

[PeterGustafsson]

Har precis haft en dag precis som ovan beskrivet... stod fan och trillade i backen utan att få grepp om något, benen styrde inte och jag var helt tafatt (nu var en natts bilkörning innan kanske inte bästa laddningen men.. grymt med snö i Ischgl och man vad fan då är det bara upp på skidorna direkt. Det var riktigt Flat ljus så det var säkert stor orsak, men vad har ni för hemma kurer, eller annat. Vill inte stå här i 10dgr och inte kunna åka som jag vill. Alla tips är uppskattade!

 

[gubbfan]

Kan vara vattenbrist.
Men att bli yr i flatljus är inget ovanligt. Försök ta rygg på någon eller hellre åk där det finns träd eller nära pistmarkeringar.

 

[dagispigge]

När jag upplevde något liknande så misstänkte jag ovana vid höghöjden samt flatljuset och en dec pudret i pisten som gjorde att jag hade ingen aning om var jag var. Det gick över av sig självt till dagen efter.

 

[GoranC]

Skulle vilja säga att det enkom är avsaknaden av referenser. Åkte förra helgen i Trysil, uppe på Fageråsen fullständig Whiteot bland molnen och kraftig vind på det. Fick kasa sidledes nerför backen från Hesten ned mot Turistsentret fullständigt dissorienterad och visste inte om det gick upp eller ner om jag stod stilla eller inte. Yr och illamående i en backe som man vanligen bara åker ned för. Så avsaknaden av referenser för ögonen sätter hjärnan fullständigt ur spel så som om man vore aspackad. Men så fort jag kom ur molnen och referenser i landskapet syntes så försvann yrsel och hela fyllan
Och då har jag Oakley Pink Irridum Googles, men inte hjälpte det den gamle nästan hjälplöse mannen.

 

[PeterGustafsson]

Tack för alla tips och framförallt lugnande feedback. Referenspunkter, sömn, hög höjd och vätska tipsades om och jag tror en mix av det stämde för mig. Första känslan av berg och dalbana fanns redan nere i byn (med referspunkter) men accelererade när vi kom upp systemet med flatljus och utrustning på (bara att ta sig ner i dalen igen innan olyckan var framme), senare under veckan när samma förhållande med ljustet var tillbaka så var åkningen och balansen tillbaka, dock hade jag nog mer respekt än vanligt (gubbvarning). Min prioritering för återhämtning var sömn, vätska och mat. MAO sunt förnuft funkade för mig.