Kan vi prata om det här med lavinglorifiering?

[Corin]

Jag har svårt för laviner. Inte min grej liksom. Försöker undvika all kontakt med dem faktiskt.

I vissa filmer nyligen, allra senast den överhypade Fourth Phase, är det ett gäng laviner med. Att det går laviner under en vinter är kanske inte så konstigt. Det kanske är okej att ha med dem i filmerna för att visa på någon slags verklighet. Att de inte är skonade från risken liksom. Men istället verkar det vara en risk som är lite häftig att ta. En risk som gör det hela lite mer spännande. Det är inte på låtsas, det är the real shit, dom riskerar livet. Men på slutet är alla glada, uppskattar livet. För de är ju i allra högsta grad levande. Alla har inte lika tur.

När det kommer lavin efter lavin, och det inte nämns ett ord om dem, utan kameran bara hänger kvar på snömolnen. När det sker i en film hypad långt utanför de innersta kretsarna av skid och snowboardåkare, som kanske har koll på riskerna. Då blir det farligt. Då blir det jobbigt för alla oss som känner att livet begränsas och blir fattigare av laviner. Respektlöst.

Jag kan inte låta bli att tänka på JP och Andreas, Matilda, Erik, Jamie, Lindsey och alla de andra som gett sitt liv åt denna risk som glorifieras på bästa sändingstid.

Jag blir lite förgrymmad. Och ledsen.

 

[Edebo]

Medhåll. Och Tanner Halls "Ring the Alarm" var ännu värre + inget snack om att uppskatta livet.. Todde det blev ocoolt att glorifiera laviner för typ fem år sen, antar att jenkarna missade det memot.

Slänger ut en fråga till kollektiv reflektion/besvaran: Hur kan man från skidfilms-håll få fler att vilja gå en lavinkurs (/lära sig mer om säkerhet i bergsmiljö)?

 

[ella_swan94]

Okej att det går laviner där de åker ibland, okej att de tar med det, det är verkligheten. Men att de fortsätter åka och filma på ca samma plats, samma förhållanden, när det uppenbarligen är så farligt. Att de inte nämner lavinerna. Att de tar med ett kort klipp där de undersöker snön och inte mer. Att Travis Rice själv hamnar i en mardrömslavin som han inte riktigt borde klara sig så helskinnad från och att de lallar bort det med några naturbilder som för mig säger "naturen bestämmer, livet går vidare" och några ord om att vara sur på att ha hamnat där och skadat sig, men att ha fått en "gåva" att kunna uppskatta livet. Eller något liknande. Men nej, en lavin är inte en gåva. Livet går inte vidare för alla. Du ska inte vara sur för att du hamnade där, du ska vara lycklig att du hamnade där, på toppen av lavinen, levande. Du ska ägna livet åt att tolka dina beslut och förstå varför det som inte får hända hände, så du kan se till att samma sak inte händer igen. För dig eller någon annan. För det är inget coolt, det är ingen nödvändig del av sporten, det är inget att framställa som något bra. Det framställs i filmen som något som slutade lyckligt, inte som något som slutar katastrofalt för allt för många.

De borde ha med mer laviner, mer undersökningar av snön, mer smarta beslut. Så som verkligheten är. Men mindre laviner som de framställs, som ett coolt fenomen. Hur kan de göra så? Inser de inte faran? Har de inte påverkats av alla som blivit tagna av snön för alltid och sina egna lekar med döden? Är de bara för besatta av att göra en cool film?

De nämner även att det är otroligt viktigt för dem att fullfölja deras planer och idéer. Det får mig att tänka på bergsbestigarregeln att en expedition som man kommit tillbaka från är lyckad, oavsett om du nått toppen eller inte. Att komma hem hyffsat hel borde vara det viktigaste även i denna sport. Och att ha det kul. I the Fourth Phase ser jag för lite av båda, och för mycket besatthet av att göra den sjukaste filmen med de sjukaste åken. Jag blev inte särskilt åksugen av denna filmen, mest rädd. För hur långt det ska behöva gå.

(Vore även trevligt om de värnade lite mer om miljön de visar som så vacker. De noterar hur det blir mindre och mindre snö, men åker helikopter som dårar ändå. Ge klimatförändringar och miljötänk mer plats tack!)

Jag uppfattar ofta att folk som inte själva åker friåkning och liknande tror att extremskid- och snowboardåkare inte är rädda för att dö. Jag brukar säga att det är tvärt om, man är rädd för att inte leva. Och det är därför man är där, för att man verkligen vill leva. Ordentligt. Och att man bara gör saker som man vet att man i princip kan klara (om man kommer klara det i slutändan är ju en annan femma). Men dessa killar får även mig att undra.

 

[Heddious]

Detta.

Har flera gånger stött på folk, vanliga bummare som förvisso är riktigt duktiga åkare – ljusår bättre än jag själv – men heller inga proffs vare sig när det kommer till åkning eller kunskap om snö och berg, som härjar runt med attityden "jag vet att jag kan åka ur om det släpper så jag behöver inte vara försiktig". Och det skrämmer mig, för någonstans ifrån har de fått den attityden. Och förr eller senare kommer den attityden sluta med något hemskt. Förr eller senare släpper ett snösjok som någon inte kan åka ur.

Jag säger inte att skid- och snowboardfilmer bär skulden för några tjugonånting-grabbars riskabla självbild, men jag tycker att media är en del av problemet. Sedan hur stor del det är tål ju att diskuteras, men with great powers comes great responsibility, och så vidare..

Folk gör korkade grejer, det går inte att komma ifrån, och kommer inte upphöra bara för att filmbolagen ändrar attityd, men att hajpa eller släta över händelser som om marginalerna hade ändrats aldrig så lite hade kunnat sluta med tragedi, det är bara så hopplöst sunkigt. Ta inte med saker som är större än sluff utan att belysa de möjliga konsekvenserna av dem, typ.

Och vad gäller skidfilmers möjlighet att få folk att vilja lära sig mer om laviner/säkerhet/risktagande – det är en svår fråga. Skidfilm är ju i grund och botten underhållning, och redan nischad sådan som det är. Ju mer informativt och mindre "yay backflip, yay pudersväng" det blir desto mer otillgängligt tror jag att det blir för de mindre insatta (de som inte diskuterar lavinglorifiering på nätet en söndagkväll, utan snarare ser skidfilm som virala snuttar på nätet, eller på en skärm i en skidbutik eller bar eller nåt). Men visst vore det trevligt att få se [valfritt skid/snowboardproffs] snacka upp ett åk som fan, bara för att sedan väl där vända, och även förklara VARFÖR. Det förekommer ju då och då, men väldigt sällan i jämförelse med hur ofta det dyker upp random "whoa, coolt"-laviner.

Det finns ju horder av folk som befinner sig på helt fel ställen på berget efter ett snöfall, folk som vet om riskerna men ändå inte orkar skaffa en transciever eller ägna en timme av sitt liv åt att få reda på väldigt basic info om hur snölager funkar.. hur får man dem att tänka längre än sin egen nästipp? Är skidfilmer ens rätt kanal att försöka nå dem via? Jag önskar att jag hade ett bra svar.