Mountain_Man sa:
@MnO
Intressant ... jag har vid flera tillfällen de senaste åren konstaterat att en "fullservice" i skidverkstaden inte gett avsedd effekt på isbettet. Kanten har precis som du säger känts vass och fungerat bra på snö men inte räckt till när det varit riktigt hårt. Först när jag noggrant handslipat har jag fått avsedd effekt.
Och det här gäller inte bara breda skidor utan pistskidor som Völkl Code (76 mm) och Völkl RTM 86 (86 mm), faktiskt riktigt frusterande att efter en slip ha skidor som inte bettar på is.
Låter sannolikt precis som du säger att maskinen tar allt för lite i planslipen för att ge bra kanter ... men hur "17" kan man bedöma detta utan att testköra skidorna? Finns det något knep?
/MM
Knep vet jag inte om jag kan kalla det, men jag brukar rispa en tydlig, men grund repa rakt över belaget inkl kanten med tex en knivspets, en spik, skruvmejsel eller liknande. Alltså inte nån rejäl repa, utan bara en lätt risp, men ändå märkbar i ett sådant djup att det är rimligt att den ska försvinna efter slip. En gång på belaget vid brättet, en på mitten och en längst bak innan inlämning. Efter slip ser man då om det har tagit överallt. Om man bara kör en standardslip på fjällorten utan specifika önskemål händer det ofta att jag får tillbaka skidorna med nästan samma repor om än polerade. Det händer också att det är riktigt bra redan vid första försöket. Utan vetenskaplig statistik skulle jag säga att jag får be dom köra om skidorna ungefär hälften av gångerna. Det är kanske inget jag hade gjort på ett par raceskidor där det är noga, men på friåkningsskidor är det sällan repfritt ändå.
På breda skidor, och speciellt mjuka sådana, är det dock alltid svårt för maskinen att slipa helt perfekt hela vägen fram i brättet, eftersom skidan viker sig en aning av trycket mot stenen. Det är då lätt att skidan blir lite skålig eftersom kanten är hårdare än belaget och slipen avverkar mer belag än kant. Det är förmodligen något som har utvecklats på nyare modeller av slipar, men jag
Generellt sett är folk, inkl servicepersonal, onödigt rädda för att avverka vid slip tycker jag. I realiteten fullslipar man inte skidorna speciellt många gånger, speciellt inte friåkningsskidor och genomslipning är i princip aldrig ett reellt problem med dagens prylhets. Jag har nog aldrig planslipat några skidor mer än 5-6 gånger och oftast är det bara 2-4 gånger innan man säljer av eller pensionerar skidan. Rena pistskidor ägda av kantnördar eller tidigare raceåkare slipas betydligt mer vanligtvis, men det är ändå låg risk för att skidan ska genomslipas under sin "prylsociala livstid". Skidan klarar säkert tio riktigt rejäla omgångar och kanske upp mot hundra normalslipar med lätt slipning beroende på belagstjocklek. Jag har personligen aldrig varit med om att ha råkat ut för genomslipning på mina egna skidor. Det går ju igenom förr eller senare, men då är det oftast antingen hyrskidor som har varit ute hundratals dagar eller par med sämre kvalitet byggda av någon som har blaskat lite väl frikostigt med epoxyt i våtlayup. Många byggs idag med prepreg och då blir belagstjockleken mycket jämnare efter grovslipen i fabriken.
Det svåraste i det här är att få tillräckligt med maskintid i en verkstad. Det är inte lätt att få någon att engagera sig så pass mycket att de är beredda att lägga en halvtimmes arbete på ett par skidor.
och lite valla). Inte särskilt svårt och det blir s j u k t mycket bättre än genomsnittsservice (bara om du gör raceprepp på specialistverkstad blir det lika bra/bättre än om du lär dig själv och är hyfsat noggrann). 
