Redovisning om extremsporter, NP

[Alexander1]

Ska prata om "Lek och allvar" och jag har valt ämnet skidåkning, jag tänkte då ta upp varför man åker liksom extremåking, typ FWT och sen varför man åker typ vanligt bara, för det är olika anledningar. Liksom adrelin och andra grejjer som får en att vilka åka. Sen olika perspektiv på det bara för att fylla ut lite kriterier liksom. Vad finns det för andra bra punkter att ta upp på dethär ämnet. Typ tävlingar, att bli sponsrad och massa andra saker är ju också liksom anledningar och bra saker att ta upp antar ja.

Om ni har något att tillägga så vore det super, tack på förhand! :D

 

[carl_couloir]

I vilket sammanhang ska detta redovisas? vem är mottagaren?

 

[Alexander1]

I vilket sammanhang ska detta redovisas? vem är mottagaren?

hela min klass, det är del av nationella provet. Muntlig framtställning i 5min

 

[xQubeZ]

En av de mest simpla anledningarna är att du får en kick utav att bli rädd/nervös inför ett svårt/riskfyllt åk. Desto mer van du blir desto mindre blir kicken. Lättaste sättet att lösa det är att ge dig på svårare o och svårare objektiv. Tillslut står ”du” på toppen av en smal 50 graders couloir eller framför ett sinnesjukt högt drop. Man vill ju alltid utvecklas och anta sig större utmaningar med. Är väl naturligt för de flesta att de strävar efter att bli bättre eller tom bäst. Ett lätt sätt att mäta det är ju att åka svårare linjer. Sen finns det ju självklart de som gör det bara för de tycker det är roligt eller att de har tråkigt. Kan ju vara lite utav ett pussel att lösa vissa linjer, tror ju inte de flesta ger sig på svåra linjer med typ firningar ner för klippor o saker i mitten på den innan de åkt de mer självklara linjerna som inte kräver det. Men i brist på annat så får man ta vad som finns liksom.

Bara några snabba tankar.

 

[Deleted member 80259]

Det här med adrenalin är bullshit... folk snackar om att man söker kickar hit och dit, men lol hur ofta får ens den mest extrema skidåkaren en adrenalinkick? Inte ens 0.1% av tiden man befinner sig på berget. Adrenalin är en bonus och något du kan få av alla sporter, men aldrig anledningen till att man sysslar med en viss sport.

Den simpla anledningen är istället att du tvingar dig själv att befinna dig i nuet. Situationen man befinner sig i är så extrem att den kräver fullständig uppmärksamhet på det som är, och då suddas all psykologisk tid (dåtid och framtid) bort och du känner essensen av livet. Det är precis samma som meditation, en behaglig känsla just för att man för stunden inte bygger sitt liv på en illusion (tankar om dåtid och framtid) utan istället befinner sig mitt i det som faktiskt är livet.

Sen att vissa sysslar med skidåkning och andra med ridsport eller motorsport är bara tillfällighet och slump. Ingen föds med en passion för skidåkning, man föds in i det på ett eller annat sätt.

 

[Deleted member 80259]

Kanske ska förtydliga att det är skillnad på att tycka om en viss sport och att tävla i en viss sport. När det handlar om att tävla kan det mycket väl bygga på psykologisk tid, alltså strävan efter en bättre framtid... men den strävan uppstår inte på berget utan istället när du går hemma och grubblar. Folk med en extrem strävan efter en bättre framtid blir helt enkelt bäst. Fortfarande bygger själva kärleken till sporten på att den låter dig befinna dig i nuet.