Testat 05/06s Halvfetton?!

[IngemarH79]

K2 Apache "Outlaw", Völkl Mantra samt Atomic M:ex Är de skidor som intreserar mig inför vintern. Någon som testat dessa eller sett något skidtest? "Länk!"
Snabba data..
K2 Apache "Outlaw" 124/88/111 r 20@174; för mig 188!
Völkl Mantra 130/94/113 r 25,5@184
Atomic M:ex 123/84/113 r 20@185
Jag kompleterar lite här nedanför så att ni slipper undra..
Jag är 185cm lång och väger 95 kilo om det var så viktigt..
Jag har ett par smalare skidor som funkar skitbra i pist och är förvånansvärt bra utanför
Atomic BetaRide 11-22 i 180cm (110-70-99), r 20@180 årsmod 01/02

 

[FF]

Av ovannämnda skidor skulle jag tro Mantra är den bästa.
Men om jag var du, skulle jag överväga längden 191cm.

Fredrik

 

[Daniel_L]

jag har åkt allihop och kan säga att völkl mantra krossar dom andra totalt.
att völkl lyckats få en så bred skida så bra i pist är inget annat än ett under.
Grymt rolig i alla fören och grymt stabil i fart och vindpackat.
kommer bli årets storsäljare i den här kategorin, så hugg ett par när du får tillfälle, för dom kommer ta slut.

 

[IngemarH79]

Finns det någon uthyrning/butik i antingen Umeå närområde eller Åre där man kan kolla in dessa?
Hur tidigt måste man vara ute innan ett poppis par tar slut?

 

[balanselius]

intressant att kalla en skida med 94 mm midja för halvfet...

 

[Daniel_L]

Det finns ett testpar att kolla in på Åre Skidsport vid Torget i Åre.
Angående att den kallas halvfet så kan jag berätta att skidan i pist upplevs vara närmare 80mm än 94.......

 

[MnO]

balanselius> Dags att uppdatera sig lite kanske. En 95mm-skida faller ju numera in i allroundfacket och begreppet halvfet stämmer ju precis. Det är skidor för att använda varje-dag-åkning där man har kul i pist, men samtidigt åker med i det närmaste full behållning utanför pisten, förutom de riktigt djupa dagarna. Säger man feting menar man ju minst en 100+ och de flesta säkert en full-on puderskida i stil med Sanouk, Big Stix 106, DB Tabla Rasa eller liknande.

Ska man tolka det som att du är 188cm lång, Ingemar? Eller menar du att du ska ha 188:an i Outlaw? Om du är så pass lång som 188 är ju längderna du nämner på tok för korta. Personligen tycker jag att det är klart svårare att åka offpist med en skida runt 185 än med en 190-195. Man får så mycket bra egenskaper gratis enbart genom att gå upp lite i längd. Kortare skidor blir oroliga i uppkört och beter sig allmänt konstigt som tex att man märker tendenser att dom korsar sig i svår snö. Man hamnar också lättare i baksätet om det börjar stöka till sig. Trenden med korta carvingskidor har tyvärr spritt sig även upp i breddsegmentet bara för att de flesta antar att en skida som är 190+ är tungåkt och svår att få runt utanför pisten. Det stämmer helt enkelt inte, bara man väljer en skida som inte är för styv för sin egen vikt och åkförmåga. Styvheten och böjkurvan gör långt mycket mer än längden när det gäller hur stor man uppfattar skidan. Man ser ofta åkare som hade utvecklats ett par snäpp direkt om dom hade bytt ut sina 185cm:s bc-twins till längre saker.

Skidor mellan ca 84 och 90mm hamnar i lite av ett ingenmansland för en person av normalstorlek. Exempelvis finns det absolut ingen anledning att välja K2 Apache Outlaw istället för Apache Chief (99mm under foten). Chiefen går riktigt bra i pist och inger en mer biffig känsla än en smalare skida. Dessutom är redan den aningen smal i känslan i puder och jag skulle aldrig ge bort ytterligare en cm under foten.

Det är lika bra att gå upp till nåt runt 95 direkt. För min del känns det som att 93-100 är en perfekt bredd för allroundbruk. Över 100 och man känner att det blir segt i pisten och neråt eller under 90 tappar man för mycket lössnöegenskaper om skidan inte är extremt mjuk (som typ den gamla supermjuka AK Rocket, 86mm, ett underverk för löst). Däremot har jag hittills inte testat några 95mm-skidor som har känts för stora i pisten (med undantag för Stormrider DP 201 som är (var) 91mm och kändes brytig som bara fasen). Det är fortfarande storslalomkänsla i grejorna.

Tillverkarnas midfats verkar ha stabiliserat sig mellan 93 och 100mm i midjemått förra och den här säsongen. Kolla tex på Dynastar ProRider som till i år har breddats i den långa längden till 97mm från förra årets lite för smala 91. Den skidan borde också vara ett alternativ. Stöckli följer också trenden och breddar DP:n 3mm till 94mm. DP i 194 eller kanske så kort som 186 lär också fungera om du gillar skidor som kräver kraft för att livas upp.

Ska du välja mellan de skidor du nämner är Mantran det enda valet i mina ögon i och med att dom andra är för smala.

 

[Petronela]

MnO ! För vem och i vilken världsdel är en skida med bredden 93-100mm perfekt för allroundbruk? Och vad är allroundbruk nu för tiden, är det kanske 25-55cm nysnö per dygn? Själv drar jag till fjälls varje gång det kommer snö, men inte är det många gånger det kommer över 20cm på ett dygn. Har även varit i alperna och Kanada längre perioder och inte är det puder riktigt alla dagar. Så Mno berätta vars du åker i vinter så kan jag sälja mina race skidor och mina ingensmanslandsskidor och köpa mej en allroundskida med midja runt 100mm. Kul i pist med en skida med 100mm midja kan bara betyda en sak, att åkaren inte vet vad han pratar om eller att åkare aldrig svänger. IngemarH79 köp inte för breda skidor om du mest skall hänga i Kittelfjäll i vinter eller så köper du två par, ett par race skidor och ett par runt 85-95mm i midjan

 

[MnO]

Petronella> Jag åker mestadels i alperna, företrädesvis i mindre okända orter med bra berg där konkurrensen om lössnön är liten eller ännu hellre obefintlig. Jag snittar ungefär 75 dagar på snö per säsong de senaste 6-7 åren och förra vintern fick jag väl ihop ganska så exakt 100 dagar i alperna. Jag säger inte att det är puder varje dag, men i vintras åkte jag orörd snö av varierande kvalitet VARJE dag, när sikt och lavinförhållanden tillät sådan åkning. Håller sig bara temperaturen under noll är snön fortfarande bra flera veckor efter snöfall, förutsatt att den är orörd och inte vindblåst. Jag prioriterar åkningen utanför pisterna och ser pister mer som en transport mellan olika åk och som en möjlighet att på ett säkert och smidigt sätt kunna ta sig runt i området för att spana in tänkbara linjer. Naturligtvis blir det en hel del piståkande ändå och man vill ha så roligt som möjligt under tiden, MEN man vill samtidigt inte riskera att stå med fel skidor ovanför ett insteg till ett bra åk.

Som huvudskidor för varje-dag-åkning hade jag förra vintern ett par Salomon AK Rocket S-Lab 195 (95mm) och ett par Völkl Explosive 190 (95mm). Salomonskidan användes för sorglös kraftbesparande åkning och Völkl:en tog de dagar man kände för att trycka på lite mer. Skidorna faller precis inom det intervall jag nämner ovan. För åkning i pist i anläggningar där fallhöjden sträcker ut till >1000m i pisterna (mer regel än undantag i alpmiljö) känns sådana skidor snarare rätt optimala i pisten än en kompromiss. I isiga pister funkar det mindre bra, men hur många dagar per säsong är det isigt i en alpanläggning? Det är inte många tillfällen. För en alpvecka där jag enbart skulle åka pist skulle jag ändå välja en sådan skida. Med den relativt långa radien åker man mer i pistens naturliga sträckning än vad man gör med tex en slalomcarver. Att ligga och pressa med nåt under 20 meter i radie känns fruktansvärt patetiskt när längderna ökar på pisterna. Visst är det kul ett par dagar eller kanske en vecka på sin höjd, men sen tröttnar man på att skidorna styr vägvalet istället för naturen. Finns fallhöjden har man råd att unna sig lyxen att effektivåka bort höjdmeter med lång radie.

Jag vidhåller att det inte finns någon idé att handla upp sig på ett par 85mm-skidor. Jämför man med en 95-skida är skillnaden i pist är oftast den att en 85mm:are numera har något mer skärning, förutsatt att det är en skida från de senaste säsongerna och inte en kvarglömd tidig feting som dekaltrimmats till förbannelse. Skillnaden i radie känner man i tre åk, sen har man ställt om sig åt ena eller andra håller och kantar bara mer eller mindre. Att säga att en 95mm-skida inte svänger stämmer inte. Exempelvis mina AK S-Lab carvar på ganska ordentligt snarare så länge underlaget inte är stenhårt. 25 meters radie är på gränsen till för mycket sväng i vissa lägen och jag skulle inte vilja ha kortare (för alpbruk återigen). En 85-skida är ändå ganska stor och bred i pisten. Det är inte på något sätt en pistskida och därför har man redan kompromissat en hel del när man väljer en sådan skida. Däremot krävs det en mjuk skida för att den ska ge tillräckligt flyt i lössnö med den beskedliga bredden och då går den kasst i pisten å andra sidan. Alltså väljer man i så fall en ganska hård skida i 85mm-segmentet för att den ska gå skapligt i pisten, vilket innebär kraftigt försämrade offpistegenskaper. En styv skida som är 85mm bred går INTE bra i lössnö jämfört med bredare alternativ.

Däremot kan man med 95-100mm:s bredd välja en hårdare skida och ändå få tillräckligt med flyt. Man är inte alls lika beroende av en mjuk skida när bredden står för ökat flyt. Därmed får man bättre allroundegenskaper i mina ögon. Ovan nämnda Explosive är ett bra exempel på detta. Den går riktigt bra i pisten, oavsett vad man jämför med. Jag har nog aldrig testat en bred skida som är lika bra på att inge respekt i svårt pistunderlag och i höga farter. Ett annat bra exempel är Dynastar Prorider (186:an förra året, 97mm bred) som också går som ett skott i pisten. Under skidtestet i Åre tex förra året var det ganska svåra förhållanden med is ena dagen och isfläckar och blötsnöpucklar den andra. De skidor som gick bäst då var rena raceskidor (på isen såklart) och de stora hårda skidorna som Prorider. Mellansegmentet visar varken upp kraftfullheten och den biffiga känslan i större skidor eller isgreppet och kantsnabbheten i raceskidorna.

Åker man mycket i Sverige måste man dock komplettera med ett par raceskidor, precis som du säger. Detta gäller dock oavsett om man väljer en 85- eller en 95-skida. Speciellt i låglandbackar typ Romme eller liknande finns ingen anledning att snåla med vare sig isbett eller skärning. Då är det racegrejor eller prestandacarvers som gäller. Jag har för dessa tillfällen ett par Fischer Worldcup RC 175cm som på ett effektivt sätt lockar fram lite åkglädje när fallhöjden saknas. MEN hade jag varit tvungen att klara mig på ett par skidor hade jag utan tvekan valt ett par relativt långa allroundskidor som lämnar fotspår på någonstans mellan 93 och 100mm. Åker jag på en chartervecka till alperna och man bara får plocka med sig ett par finns det inget annat alternativ för min del.

Den egna inställningen till olika skidtypers lämplighet grundar sig såklart otroligt mycket på vart man har åkt och var man har tänkt att åka under den aktuella skidans livstid. Jag gör bedömningen efter hur jag åker och har åkt de senaste säsongerna. Jag har inte varit alls mycket i dom svenska fjällen, med undantag för försäsongsåkning, och hade jag baserat mina utlåtanden på sådan åkning hade det kanske låtit annorlunda. Just i det här fallet nämndes ju varken tänkt skidort eller typ av åkning, men eftersom han tar upp de skidor han gör drar man ju sina egna slutsatser. Man bör vara ärlig mot sig själv och fundera på hur många offpistdagar man egentligen får per år jämfört med pistharvande. För min del blir det väldigt många fler dagar med fokus på offpist än de dagar när det bara åks pist och inte letas offpiståk (hmm... EN dag = 1% av dagarna förra vintern tror jag...).

Jag hoppas att jag härmed har motiverat mina ord lite bättre.

 

[Nojlas]

MnO: Kan du utveckla det där lite? (ironi)
Måste försvara MnO från Petrolelas inlägg.
Själv åker jag på 94mm/195cm Rossi B3 som mina enda skidor och är själv 186cm/80kg.
I pist kräver det ju givetvis lårmuskler, fart och utrymme, och om man föredrar att göra tighta carvingsvängar är det kanske ingen hit. Men som allroundskida att åka på hela berget med i alla förhållanden anser jag den vara ett ypperligt val!

Så visst kan man ha roligt med en halvfeting i pist, fast att man svänger.
Fast det fladdrar lite i tandköttet...

 

[balanselius]

MnO:Du uttalar dej ju fruktansvärt generellt om midjemått och du nämner inget om vikter på åkaren , vad är en normal åkare :85 kg ? För en "liten"(ca 72kg) kille som jag så, är ju inte ett par 195 cm styva skidor med cirka 95 mm i midjan en typisk allroundskida, min definition är just allround inte "funkar allround på de mindre alporterna för en kille som väger 90 kg och bara åker offpist ändå". Sen ditt uttalande om att skidor på 85 mm skulle vara poänglösa , har du åkt på alla dessa? . Jag har ett par med 86 mm midja och jag behöver inte ursäkta mig med "sålänge det inte är jättehårt" de sitter stenhårt fast på blåis också (med teknik så klart) något som är sällsynt bland skidor i samma segment och ännu mer sällsynt bland de fetare, och nej de är varken mjuka lr hårda utan just lagom i flexen. Har inga problem med flyt heller för de har ett fett och välformat brätte. Känns som att vissa vill ha styva skidor för det är manligt lr nåt men skidor ska ju just vara lagom för dess åkare precis om Nojlas verkar ha hittat rätt med sina B3.
IngemarH79 är i mina ögon en stor kille och har redan ett par pistskidor så visst han ska nog se sig om efter större och styvare skidor men varför säger du inte det i stället för att generalisera om att 95 mm styva långa skidor är helrätt för alla?

PS i St Anton en lössnödag så lånade jag ut mina gamla skidor (Bigstix 84 191 cm, Lättåkta och hyfsat mjuka) till en tjej som jag åkte med, hon var normal stor och god skidåkare, Det var som att se någon försöka baxa runt ett par oljetankers när hon försökte åka i pisten med dem.

 

[IngemarH79]

Tack och tack allihopa.
Ja jag är väll en stor tung och stark kille, ganska ödmjuk också
Det verkar finnas många åsikter i detta ämne, lika många som antalet utövare.
Jag har ju mina Atomic som sagt och letar efter ett par offpist lagg. Jag åker mest inom norra delarna i vårt land, Vemdalen och norrut. Resor till rena offpist områden står på tapeten De skidor jag söker ska vara främst till offpist men även fungera i pisten. Ungefär som de skidor jag har fast tvärtom. Sen är det enligt mig roligare att åka i lössnö än ovanpå. Dock inte ovan knäna.

Det talats mycket om styvhet/böjkurva i förhållande till skidornas svängradie. Det ingen nämner är hur vridstyvheten påverkar egenskaperna. Eller det som kanske är mest väsentligt skidornas totala bäryta (area). Detta torde ju vara det som gör mest utanför pisten. Sen är det klart att för mycket skärning (som t.ex. Atomic Metron b5 133/76/116, r12@172) inte är särskilt lämpligt då dessa skär ned då de kantas. En intressant teori, som inte nämns här utan i min gästbok, är att bredden på spetsen skulle vara viktigare för offpistegenskaperna än själva midjemåttet, även om det förstås inte är oviktigt. Tänk exempelvis ett par snöskor av modellen tennisracket som man knyter ihop skaften på, de skulle se ut ungefär såhär "C-D" att de inte går att åka på begriper ju vem som hellst. Sen beror det ju på hur man åker. Jag gillar inte att åka så rakt, även om jag gillar fart, det ska suga lite i svängarna.

Ja att tappa tråden är jag bra på och det verkar jag nu ha lyckats med.

Det som kommit ut av detta Verkar vara att Völkl Mantra är en grym skida för de som tycker att ju mer desto bättre och som vanligt, själv är bäste dräng. Tack ändå, för att ni försökte enas

 

[MnO]

Kul att det börjar bli både fart och kvalitet i forumet. Det börjar närma sig hösttider
______

balanselius> Nu har du nog tolkat mina åsikter lite fel, eller så har jag vinklat mitt resonemang åt ett olämpligt håll. Jag menade iaf inte att rekommendera styva 195-skidor som en lösning på alla problem och jag förstår inte riktigt vart du hittade det påståendet heller. Min huvudskida förra vintern, AK Rocket Lab, är snarare en relativt mjuk och smidig skida. Explosiven är lite styvare, men ändå långt från en hård skida. Jag känner att jag är farligt nära att generalisera för mycket när det gäller skidors mått, styvhet och egenskaper. Det är så otroligt mycket fler parametrar som påverkar hur man upplever en skida. Två modeller med nästan samma skärning och till synes samma flex kan kännas otroligt annorlunda om de kommer från två olika tillverkare. Allt handlar till slut om personlig känsla, men man ska inte glömma att man kan åka in sig på nästan vad som helst. Det finns inget som färgar en persons omdömen om ett par skidor som de skidor han/hon tillbringar mest snötid på för tillfället. Efter tio dagars nötande med 170 slalomcarvers i en liten låglandsbacke känns dom tidigare så smidiga 195:orna som stora okontrollerbara plank.

Jag är förresten 180 lång och väger just nu 70kg, men normalt sett runt 73 kg när jag är i vinterform. Jag är alltså långt från en tungviktare. I forumet utgår jag alltid från att folk som inte nämner sin längd och vikt menar en normalstor åkare. I fall med manliga åkare får väl normalt sägas vara ca 180-185 och 75-80kg.

Angående isgrepp... Med en aggressiv slip på mina Explosive uppvisar den ett alldeles fullkomligt grepp, även på ren is. Jag lämnade in den på slip i våras när det var isigt och bad att få en raceslip. "Rennschliff, bitte"... På rak arm kan jag inte komma på någon skida som jag har testat som har bjudit på ett så brutalt grepp som den skidan. Då har jag ändå testat riktiga raceversioner av slalomskidor och storslalom från Atomic, Salomon och Nordica tex. Det var för mycket grepp för att det skulle vara trivsamt att åka på, men det var ändå kul att känna att det finns så mycket att hämta ur en 95mm bred skida, bara man slipar den på rätt sätt. Just slipning av skidor gör så otroligt mycket för egenskaperna, men det ska jag inte ge mig in på nu.

Jag har såklart inte testat alla skidor i 85mm-segmentet, men dock ett ganska stort antal och har väl rätt bra pejl på marknadens olika märken och modeller, iaf från fjolåret. Kommande vinters skidor har jag inte någon vidare koll på, men det lär man väl skaffa sig tids nog. För mig känns tex en medelstyv 185cm 85mm (tex Head Monster 85 i den längden) skida för liten om man aspirerar på att ta en tur utanför pisterna. Så är det bara. Jag tycker inte att den känns smidigare eller enklare att svänga på något sätt. Jag vill ha mer under fötterna och framförallt en längre framände för att kunna driva skidan med plöstryck utan att få en obehaglig känsla av att man ska flyga över styret. Detta gäller speciellt om det är en hård modell, eftersom man då inte får något flyt gratis.

Det var inte speciellt länge sedan fetingarna i toppsegmentet låg runt 85mm som standard. Numera har så gott som alla ökat bredden på de skidor som riktar sig till samma målgrupp som de gjorde då. De skidor som riktade sig till den delen av marknaden som inte vågade sig på eller ville ha en stor skida var vid samma tidpunkt runt 70-75mm. Nu har de bredare skidorna som riktar sig till drivna kraftfulla åkare segat sig upp mot 100mm och de smalare har följt efter och ligger nu runt 85. Det skulle inte förvåna mig att även Balanselius på sikt hamnar på en bredd runt 95mm på sina svenskanpassade skidor. Just i nuläget får jag nog dock ändå ge mig och ge dig rätt ändå, iom att min erfarenhet från åkning i svenska fjällen är klart begränsad. I Sverige har jag hittills aldrig stött på någon snö där en 85mm-skida skulle gjort bort sig pga att den är för smal, det ska ju erkännas. Men jag syftade inte heller på att optimera efter svensk åkning när jag skrev tidigare inlägg.

Nu när huvudinlägget är ändrat så att man vet vad Ingemar har för skidor redan tycker jag dock att saken klarnar. För den typen av åkning som hans nya skidor ska användas till är en 94-100-skida det enda riktiga valet. Punkt. Sen när han är så stor som han är passar troligen ett par 190+ bäst också. Jag tror helt klart på Mantran, trots att jag inte har testat den. Den har fått bra kritik på amerikanska forum och jag ser fram emot att få prova den framåt vintern. Den ska enligt ryktet vara mjukare än Explosive och kan då antas vara ganska smidig, iom att redan X-plosiven är ganska lätthanterlig.

Det är helt klart ett intressant exempel du tar upp och jag vill gärna spinna vidare lite på det. Nu vet jag ju varken vikt eller åkskicklighet på tjejen i fråga, men jag skulle vilja säga att jag generellt sätt har upplevt skidor i den breddklassen i längder över 190 som klart svåråkta. Dom känns helt enkelt rejält långa och smala och bångstyriga i framänden tycker jag. Atomic TenEx 19x, den långa Head Monster 85:an är två andra exempel på skidor som på något sätt saknar en balans mellan längd och bredd. I Fischers sortiment från den tiden hade tjejen säkert gillat BigStix 106 i 190cm klart bättre, hur konstigt det än kan låta. Varför det ibland känns på det här sättet har jag ingen riktigt bra förklaring på. Det kan vara en ren slump att jag har testat skidorna i "fel" förhållanden, men jag trivs inte alls med långa skidor i det breddsegmentet från tidsperioden när BS 84 var aktuell.



_______
Om det är nån som undrar varför längden på mina inlägg tenderar att flyta ut en aning är det pga att jag egentligen ska sitta och tentaplugga för tillfället.

/MnO

 

[balanselius]

MnO: Visst har skidorna blivit bättre och fetare med åren och jag tycker om feta skidor och visst kan det nog hända att jag åker med 94 mm som allround då jag definitivt prioriterar OP egenskaper men baserat på dagens skidor så ser jag inte det i nuläget (och att jag inte känner för att köpa nya skidor den här säsongen också, har ju redan sju par) för jag gillar även skidor som går bra i pucklar och än så länge så har jag inte åkt nån med mer än 90 mm som har varit vidare vass i puckel. Explosiven är väl känd för att vara just ett av undantagen som har isgrepp?

Ja tenta plugg tenderar att få en att inte göra just det man ska.

 

[LawndartGustav]

puckel blir ju lite svårt om skidan e bred, då det handlar om snabbt från kant till kant, =)
jag vill fortfarande påminna alla om att köpa en skida hellre lite över sin egen förmåga för att kunna utvecklas och aldrig och jag menar aldrig under 90mm midja om du över huvud taget tänkt prova på att åka utanför pisten.
Jag gjorde min första säsong i Chamonix vilket var ganska kul om man tittar på skidval. Många åker ner på sin första säsong, drar till alpingaraget o säger att dom vill ha en allroundskida och får en Monster iM 70. När dom väl kommer ner till alperna har dom inga pengar till ett par puderlagg o harvar runt på ett par pistlagg. Nu till sak, det e ju så mycket svårare, en duktig åkare kanske inte har några problem men nu folk som inte åkt speciellt mkt ska försöka åka puder med en skida som har midja 70 o dom åker med carving bredd eller värre i puder... 70mm midja o 40cm mellan skidorna funkar helt enkelt inte i mjuk snö.

tror inte det finns mkt mer för mig att säga. välj för guds skull inte smala skidor !
/Gustav

 

[balanselius]

LawndartGustav : du säger det ju själv, de som inte hanterar 70mm i puder kan ju inte ens åka

 

[Joye]

Enlig flera av de äldre herrarna här på forumet så går det faktiskt att åka puder med smala skidor Kan inte kommentera så mycket själv men monster 70 är väl inget optimalt om man vill uppleva något typ av surfkänsla med åkningen.

Vill även passa på att tacka för de fina, långa och genomtänkta inlägg som skrivits här ovan. Får väl hoppas på att det kommer fler tentaperioder i höst....

 

[FF]

Jag tycker att Gustav sammanfattade den här debatten ganska bra.

Köp en skida du kan utvecklas med som för guds skull inte är för smal!

Tvista om hur bred en skida "skall" vara kan göras till leda, just därför att smaken är som baken. Själv kör jag på 107 i midjan och tycker mina skidor känns riktigt kvicka och trevliga i pisten. Någon annan skulle säkert anse att dom är klumpiga, samtidigt som jag skulle tycka dennes skidor är för små och oroliga.

Problemet med den personliga åsikten är att den baseras just på personliga erfarenheter. Har man en gång prövat en stor skida i pudret, förstår man direkt vad alla fetskide-innehavare tjatar om. Och i takt med att man inser att det faktiskt går att åka riktigt bra på dom i pisten också, ja kanske tycker man rentav att dom tom. är roligare, ställer man sig frågan varför man inte skaffat sig ett par sådana här tidigare! Ett par feta skidor kan i början tyckas vara rena vidunder, men det tar inte lång tid innan man börjar lära sig tämja dom.

Once you go black, you never go back

Fredrik

 

[IngemarH79]

Det verkar som jag får reka vidare efter andra kombatanter för mitt utbygge av skidgarderob.
En slutlig fråga nu för att runda av en väldigt givande och informativ tråd. Hur mycket gör skärningen och vridstyvheten för skidans offpist egenskaper, någon som prövat? Intressant att veta då detta enligt mig är det som gör en skida rolig i pisten. Då jag som nämt tidigare letar ett par lössnöskidor som funkar i pisten.
I övrigt tack till er alla för denna givande diskution (utan ironi).

 

[kartong]

Ett par puderrlagg som funkar i pist blir alltid en kompromiss och då blir det halvdant på bägge ställena.
Men för att vara ärlig mot sej själv måste man definiera de vanligaste snöförhållandena. Och vilken typ man oftast hamnar i.

1 Glansis på konstsnö. Typ Åre lågson och normala svenska förhållanden, med bristande skare utanför pisten
2 Nypista natursnö. Normal Alpsnö
3 Gammal uppkörd opist med blandade snöförhållanden. Typ La Grave
4 Pistad torr Usa /Canadasnö

Radikalt olika förutsättningar, eller hur?
Att bygga en skida som passar i alla dom parametrarna och sen ha optimala puderegenskaper klarar ingen fabrikant. Att tro något annat är bara nys.

När jag testar en bred skida kollar jag först in hur hyfsad eller dålig den är på isigt underlag. Offpist är ju inte alltid puder, tids nog hamnar man i någon isig ränna där man vill ha hyfsat grepp.

Nästa steg är att hitta gammal uppkörd lös snö och annat skravel på blandat underlag.
På detta underlag är prioritet 1 att skidan skall flyta igenom utan att skära fast och att den skall vara lättåkt utan att suga musten ur bena.
Sist kommer pudret eftersom det är det mest svårhittade en normal vinterdag. I alla fall i Sverige.

I riktigt kärringpuder kan ju en hyfsad åkare ta sej fram på vad som helst .
Men när det blir varierat före med blandat, tidvis vindblåst skravel går alltid en skida med relativt bred skida med rak skärning bäst. Nedre breddgränsen ligger väl runt 85 mm i midjan.

Kontentan av det här är enligt min mening att man med ett par skidor i bagaget får välja efter i vilka förhållanden man åker oftast.

Har du plats i bagaget för 2 par är mitt råd att inhandla en bred ganska mjuk skida med moderat skärning. Helst skall den vara lätt och ha Diamirbindning för den uppförsgång som blir alltmer nödvändig för att hitta bra snö.

Sen är det ju så att har man börjat åka brett ställer man dom smala åt sidan dom flesta skiddagarna.

Att som många rekomendera ett speciellt märke är ointressant. Att köpa på rekomendation blir ju som en blinddate.
Testa flera olika märken och framför allt i olika längder allt utifrån dina egna förutsättningar.
Man behöver oftast bara en kort provtur för att bedömma om man gillar ett par eller inte.
Men i valet mellan flera olika par välj alltid den som är mest lättåkt och kräver minst kraft. Du märker snart fördelen med det resonemanget på eftermiddan en hård dag när dina polare med styva långa spett är helt slut och du dansar vidare med ett leende.

Skit i trender ha din egen uppfattning, det är du som står på dina lagg.

Go Wide

 

[LawndartGustav]

Men hur ska man kunna utvecklas om man redan har nått sin nivå på skidorna, menar om skidan är lättåkt och behöver minst kraft, typ pocket rocket...

En mjuk offpistskida är offtast rättså tråkig i pist då det tar lång tid från kant till kant så små skärande svängar blir inte så kul. I högre farter tappar du stabilitet o grepp vilket gör en mjuk offpistskida enligt mig oanvändbara i pist om den inte är nära mittmonterad då man möjligtvis skulle kunna leka med skidan och jibba...
En hård offpistskida svängar förmodligen mindre men den har å andra sidan grepp o ger förhoppningsvis inte efter, på alla sätt kul i pisten om du inte vill köra korta skärande svängar. Tänk aldrig puckel och offpistskida dock, du har alltid roligare i puckel med en smal skida då man svänger fort.

Sammanfattning, en mjuk offpistskida e kul i rent puder, annars oanvändbar, otrolig generalisering men det är så jag ser det och säkert många med mig då de flesta inte kan ha 3 offpistskidor. Folk beskriver att man borde ha flera offpistskidor, för mig skulle det då bli dessa:
1. en mjuk puderskida med minst 110 under foten o stor nos med swallowtail.
2. en hård mellan skida, 95 under foten, du kan åka pist o allt före med den.
3. en lite mjukare 90 under foten med Diamirbindning.
(4.) bred mjuk mittmonterad twintip då det är kul att åka fakie i puder

Med jag vill ha en hård o kul skida även om jag går på tur, varför gå upp på ett högt berg och inte få åka på de skidor du gillar bäst, kanske inte alltid går men nu kommer jag aldrig heller ha alla dessa skidor heller

/Gustav

 

[Jarle]

Precis osm nojlas glider jag på b3, dock en längd kortare, alltså 185 pga min relativt lilla kropp på 170 cm/70 kg. Det är allroung med runt 95 under foten. Men som alltid är det bäst att ha olika skidor för olika dagar, har ett par twins för parken och ett par mjuka runt 90 i midjan för lek o skoj.

 

[MnO]

Gustav> Där prickar du rakt av in en bra sammanfattning. Beroende på vikt väljer man olika styvhet på 2:an, men man tar ändå en modell med bra pistegenskaper. Nummer tre på din lista ersätter jag dock med ett par Treckers och använder sedan alternativ 1 eller 2 som turskidor, beroende på snökvalitet. Det blir lite tyngre, men å andra sidan får man då åka nerför med dom skidor som man är van vid och kanske allra viktigast med ett par bindningar man litar på. Känslan av att ha ett par bindningar som man inte riktigt vet var man har när det gäller säkerheten gillar inte jag, särskilt inte om det är i lössnö och/eller en bit från liftsystemen.

____________

Tyvärr är det ju så att de dagar som en 110mm-skida är klart bättre än en 95mm är väldigt lätträknade under normala vintrar, även i alpernas mest pudertäta områden. Det räcker att det går två dagar efter snöfall för att snön ska omvandlas till en lite fastare konsistens och då går 95:orna lika bra som dom breda totalt sett under en dag, även om man ibland kan hitta puderhålor där jublet kanske hade varit något högre med ett vidare midjemått. Därför kan det rent ekonomiskt vara svårt att motivera ett inköp av ett par nya 110+. Fördelen med att äga ett par är att du den dagen de optimala förhållandena inträffar har du rätt grejor att plocka fram. Det är svårt att värdera det i pengar. Ett halvår senare är det antagligen just de dagarna du kommer ihåg i det stora minnesbruset av mediokra standarddagar. Efter alla inlägg kan vi nog konstatera att just 95mm är en väl avvägd bredd för offpistinriktad allroundåkning.

Ingemars fråga om vridstyvhet ovan ser jag som tämligen svårbesvarad, iom att det är svårt att känna skidors torsionsflex. Man känner enkelt skillnad på en hård och en mjuk skida bara genom att böja på den, men vridtest och liknande tycker jag är ganska lurigt för att kategorisera skidors förmodade egenskaper. Ibland har det hänt att jag har vridit på skidor och tyckt att dom är riktigt mjuka i vridstyvheten, men sen har dom ändå ett bra isbett när man kommer ut på hårt underlag. Alputhyrningsklassikern Salomon Equipe 10 3V är ett exempel på detta, fast i pistkategorin. Den är riktigt mjuk i alla ledder om man böjer på den, men är kanterna vassa får man ändå ett bra grepp i isiga pister så länge kanterna är vassa. Däremot är den flytig i mjukare snö, tex välpistad konstsnö. Sammantaget svårförklarade egenskaper. Just för lössnö tror jag vridstyvheten inte har någon större betydelse. Jag kan inte på rak arm föreställa mig känslan av hur en riktigt vridmjuk skida skulle kännas i puder. Lite slashig i sidled kanske. Å andra sidan kan jag inte heller tänka mig att en väldigt vridstyv skida skulle bli svårare i puder just av den anledningen. Man får absolut inte glömma att isgrepp är en viktig aspekt även vid offpiståkning, precis som Kartong är inne på. Plötsligt ska man ta sig förbi en läskig exponerad passage eller bara trixa sig ner en bit i en ränna som är isig de första femtio höjdmetrarna. Det händer kanske inte varje dag, men när man väl står där med lätt kallsvettig panna och sammanbiten min måste skidorna gå att lita på i greppet.

Skärning är inget som behövs i lössnö, men återigen så har det med allroundegenskaper att göra. I löst svänger skidan inte med hjälp av skärningen. Jag har tex åkt på gamla Atomic Heli Guide som i det närmaste är spikraka med nånstans runt 115 under foten har jag för mig. De svänger alldeles utmärkt i all typ av mjuk snö, men är totalt döda i pisten eller när underlaget av annan anledning är hårt. Skärningen hjälper till i svår snö, speciellt om det inte är så brant. I vindpack och relativt flack lutning kan man låta skidornas sidoskärning göra svängarbetet istället för att behöva vrida runt skidorna. I brantare åk där man måste hålla ner farten på ett annat sätt har det mindre betydelse.

Ett praktexempel på en skida med ganska mycket skärning som går bra i svåråkta offpistförhållanden är den gamla gröna AK Rocket 190cm (21m:s radie) och till viss del även 200cm-versionen (25m). En del säger att skärning enbart är till ondo utanför pisten, men jag håller inte med där. Jag har gärna ner mot 25 meter i radie på mina allroundskidor och känner inte någon omedelbar försämring i egenskaper i lössnö, men de är roligare i pisten. Revolutionen med timglas är trots allt baserad på att de flesta tycker att det är just roligare att åka pist med mer skärning. Neråt 20 eller därunder är däremot för mycket, speciellt om inspiration har lånats från pistskidor, dvs att bakänden står för en markant del av skärningen. Då får man en effekt där skidans mitt böjer ned sig samtidigt som framänden och bakänden flyter, trots att man kör relativt rakt fram. Det blir lite trampmaskin över det hela och skidorna skär lätt iväg okontrollerat. Man måste liksom hålla fast skidorna lite för att dom ska gå dit man vill. Alternativet är såklart att lägga nästan all skärning på framänden, men inte heller det verkar fungera speciellt bra. Man får konstiga spårningseffekter där framänden lever lite sitt eget liv. Det går naturligtvis inte att påverka med olika slipvinklar och avtrubbning av kanten, eller liknande trimningsvarianter som används för att hitta balansen i skärningen i pisten. De senare åren har man sett exempel på olika sätt för att få framänden att bete sig mer hanterbart i puder. Salomons indragna skärning på AK Rocket Pilot är ett exempel. DB Tabla Rasa fick efter första årets prototypliknande utgåva en spets som smalnar av redan i anläggningsytan för att minska känslan av att spetsen sticker iväg. Zag Fr Gold har aldrig nått någon popularitet med sin massiva framände, förutom i svår snö där flera testare verkar uppskatta den. Är det någon som har provåkt Scott Santiago Pure? Den skidan är väl i nuläget ganska ensam om att ligga neråt 20m i skärning och ändå inte vara någon udda idé alá Zag.

Testa, testa, testa. Det är det enda som gäller när man ska handla skidor.

 

[balanselius]

Min uppfattning är att skidor med markerad "pintail" skärning funkar bättre i puder vilket talar emot de flesta twintipskidorna men de kommer undan med det genom att ha så breda midjor. Tittar du på det flesta rena puder skidorna är de rätt så raka och har en betydligt smalare bakända än frambrätte och ibland även en swallowtail just för att ge flyt fram och sjunka ner lite bak och ge rätt vinkel motsnön. Har aldrig upplevt att denna skärningstyp har några nackdelar i pist då den ofta är lättåkt utan att "hänga" kvar i svängen vid carving. Vridstyvhet känns ju som rätt meningslöst i puder som MnO nämnde. En radie på mer än 25 m låter som en bra riktlinje också men mer än 30 kan bli rätt segt i pist beroende på konstruktion då förstås.

 

[herring]

Jag är 193cm och väger ca 105 kg och har ett par Seth Pistol 195cm som fungerar lika bra i som utanför pist (nästan). För oss större större är 95mm en optimal allroundbredd.

 

[herring]

Glen Plake åkte ganska stort för många år sedan på smala skidor..