Varför skulle jag köpa friåkningsskidor?
Hallå där!
Observera att den här frågan är allvarligt ställd. Den är inte (bara) en provokation. Om nu någon skulle ta illa upp.
Jag har åkt på tvåmeters fullängdsskidor de senaste 25 åren. Mina senaste skidor köpte jag 1991. Fram till dess åkte jag massor, efter det sporadiskt. Familj och karriär bromsade skidintresset. (Hmm, ok, familjen i alla fall - karriären blev det inte mycket av.)
Anyway, nu är barnen stora och karriären rökt, så nu tänkte jag köpa nya skidor. Droppen var när min sjuåriga dotter senast i Duved frågade: "Pappa, varför åker du på längdskidor?". Jag har provat carvingskidor vid ett par tillfällen, ena gången av avancerad sort, och funnit dem vara löjligt lättåkta. Alltså jämför med mina gamla tvåmeters spett.
Nu har jag försökt plugga in mig på denna "brand new world" som de nya skidorna innebär för mig. Förr i tiden var det aldrig några problem att hitta rätt skidor, man letade efter dem som det stod "course" eller "comp" eller "racing" på och valde sedan dem man hade råd med. Argumentet att alltid välja hårda racinginspirerade pistskidor var enkelt: Det var endast i hård pist man behövde bry sig om hur skidorna presterade. På mjukare underlag gick det så mycket lättare att åka att skidorna inte spelade så stor roll. I lössnö kunde man lika gärna åka på råhyvlade 2-tum-4.
Så nu är frågan: Varför skulle jag numera bry mig om friåkningsskidor? Varför inte göra som förr och välja de raceskidor jag har råd med? Lössnö är ju ändå så lättåkt så vem behöver skidor speciellt för det? Och är det tuffa förhållanden offpist så är det ett par styva skidor med bett jag behöver.
Eller?
Observera att den här frågan är allvarligt ställd. Den är inte (bara) en provokation. Om nu någon skulle ta illa upp.
Jag har åkt på tvåmeters fullängdsskidor de senaste 25 åren. Mina senaste skidor köpte jag 1991. Fram till dess åkte jag massor, efter det sporadiskt. Familj och karriär bromsade skidintresset. (Hmm, ok, familjen i alla fall - karriären blev det inte mycket av.)
Anyway, nu är barnen stora och karriären rökt, så nu tänkte jag köpa nya skidor. Droppen var när min sjuåriga dotter senast i Duved frågade: "Pappa, varför åker du på längdskidor?". Jag har provat carvingskidor vid ett par tillfällen, ena gången av avancerad sort, och funnit dem vara löjligt lättåkta. Alltså jämför med mina gamla tvåmeters spett.
Nu har jag försökt plugga in mig på denna "brand new world" som de nya skidorna innebär för mig. Förr i tiden var det aldrig några problem att hitta rätt skidor, man letade efter dem som det stod "course" eller "comp" eller "racing" på och valde sedan dem man hade råd med. Argumentet att alltid välja hårda racinginspirerade pistskidor var enkelt: Det var endast i hård pist man behövde bry sig om hur skidorna presterade. På mjukare underlag gick det så mycket lättare att åka att skidorna inte spelade så stor roll. I lössnö kunde man lika gärna åka på råhyvlade 2-tum-4.
Så nu är frågan: Varför skulle jag numera bry mig om friåkningsskidor? Varför inte göra som förr och välja de raceskidor jag har råd med? Lössnö är ju ändå så lättåkt så vem behöver skidor speciellt för det? Och är det tuffa förhållanden offpist så är det ett par styva skidor med bett jag behöver.
Eller?