Själv började jag med med mycket positiv vinkel men har haft 12/-12 kanske de senaste sju åren. Jag har hållit mej vid det. Ju mer friåkning/carving desto mer positiv vinkel hör man ofta, det blir bättre carvade svängar (olika avstånd mellan bindingarn gör skillnad också för att få bästa carven), jag kör mest lössnö och tar pisterna förbi parken ibland till liftkön. Friluftsfrämjandets snowboardsektion (där jag är instruktör för) lär fortfarande ut den "äldre" grundpositionen med kroppen vriden framåt. Men när de åker bättre så låter vi dem att känna sej för mot en position där kroppen är mer parallell med brädan (vi skruvar inte på deras bindningar). I våra kurser försöker vi åka väldigt mycket fakie/switch så att de snabbare kan utvecklas som breda snowboardåkare.
Testa olika vinklar positiva och negativa, och bli helst inte låsta vid en vinkel (som jag har blivit), visst, man hittar sina favoritvinklar, men variation utvecklar åkningen. Ni kan till och med byta plats på era bindningar då och då. Åker ni regular, testa åka goofy en heldag då och då (inte fakie alltså, dvs byt plats på bindningarna så brädan är "rättvänd" om ni har en direktionell bräda, har ni en fulltwin så behöver man inte byta plats på bindningarna utan bara vinklarna om man inte har fullduck), det gör underverk för switchen, både i hoppen, pipen, railen och varför inte i lössnön där i alla fall jag trivs bäst i.
Ride on,
