Vill bli första tjejteam i mål i världens tuffaste kite-tävling

Vake beskrivs som världens tuffaste snowkite-tävling. Utelämnad i den norska fjällvärlden har man fem dagar på sig att köra 30 mil. Svenska kiteproffset Malin Rapp och hennes norska kollega Ingeborg Ims Winther satsar på att bli det första tjejteamet som tar sig i mål.
– Vi sätter upp höga mål men resan dit är det viktigaste, roligast på fjället vinner, säger Malin.

Malin var en av Sveriges främsta wakeboardåkare när allt förändrades under Wakeboard-VM i Filippinerna 2012. Hon pushade sig för hårt och åkte på en rejäl smäll när hon störtade in i vattenväggen med huvudet före. Det som till en början “bara” verkade vara en i raden av Malins alla hjärnskakningar genom åren utvecklade sig till något helt annat.
– Jag kände mig helt okej i en veckas tid men sedan blev det sämre och sämre. Jag klarade inte av att lyssna på ljud, fixade inte intryck eller ljus och kunde till slut inte göra mig någonting. Hjärnan var totalt utmattad.

I tre månader tvingade hon isolera sig i ett mörkt rum för att hjärnan skulle återhämta sig. Symptomen försvann, men det gick långsamt, och hennes läkare beordrade att hon inte fick utsätta huvudet för fler smällar. Wakeboard- och freestylekarriären på snowkite och kitesurf var över.
– Det har varit en lång väg tillbaka både fysiskt och psykiskt och jag vågar inte ens tänka på vad som skulle hända om det sker igen så idag jag väljer att fokusera på sånt jag faktiskt kan göra och klarar av utan att riskera för mycket. Inom freestyle i kite- och wakeboard och är det lätt hänt att det blir impact mot huvudet så jag fick bita i mitt hittills livs suraste äpple och ge upp det. Men jag älskar gemenskapen kring de här sporterna, att utmanas och att vara ute i naturen, det är lycka för mig. Så istället för att fokusera på det jag inte kunde göra började jag fundera på hur jag kan vara ute i naturen på nya sätt men ändå fortsätta med min passion. Att bara åka och raca hela tiden tycker jag inte är så jättespännande så då blev det att jag sökte mig till större utmaningar och längre lopp.

Men snowkite känns inte helt riskfritt det heller?
– Det finns alltid en risk när man är ute och leker med naturens element som är ganska oförutsägbara. Man kan aldrig vara 100 procent säker men med den erfarenheten jag har så kan det inte hända så mycket rent kite-mässigt så länge som man gör kloka val.

Är det inte en risk att ni går över gränsen för att ni vill det här så mycket då?
– Det är klart att man kommer att pusha sig lite extra för att det är tävling men jag har däremot en helt annan syn på risktagande idag än jag hade innan olyckan, jag vet vad det kan kosta. Men det viktigaste för mig är att jag känner att jag är tillbaka i mitt rätta element, även om det är i en ny form. Och då gäller det att göra det fullt ut. Men jag vet också att när man väl är inne i bubblan så är inte framtiden lika viktig. Så det är svårt att säga i förväg. Jag tror att jag triggas lite av att pusha det också, annars hade jag inte fortsatt att söka utmaningar och ställt upp i tävlingar.

Grenbytet från freestyle till racing har gått över förväntan. Hon har varit en av världens främsta freestyleåkare och i senaste upplagan av Ragnarok, världens största racetävling med snowkite. Vake-kollegan Ingeborg blev trea i samma tävling. Men nu väntar alltså en betydligt större och framförallt längre utmaning. Sex mil långa Ragnarok är en sprintdistans jämfört med 30 mil långa Vake, som körs i Varanger, nordöst om Trerikesröset i nordligaste Norge. Man har fem dagar på sig och de snabbaste lagen brukar köra sträckan det på två-tre dagar. Förra året gick 16 av de 43 startande lagen i mål. Svenskduon Simon Jaktlund och Richard Wernersson, som debuterade på Vake, slutade på sjätte plats efter att ha kört på 54 timmar.
– Man kan nästan säga att Simon har varit vår teamcoach i det här. Vi har ringt honom var och varannan dag och frågat om allt möjligt: hur man pressar vikten, var man ska tälta, vilka kitestorlekar man ska ha med?

Det är tillåtet att köra mellan 07.00 och 22.00, men inte på natten av säkerhetsskäl.
– Utmaningen är att efter att ha kört ett så pass långt pass på dagen att snabbt sätta upp tältet få i sig mat, hoppa in i sovsäcken och få tillräckligt med sömn. För klockan 07.00 ska du vara startklar.

Åkarna ska passera ett antal checkpoints på vägen men däremellan väljer åkarna själva resrutt. Terrängen består av både öppna ytor, på sjöar, och mer kuperad terräng där man ska ta sig förbi en del höjder.
– I vissa fall kan man köra runt höjderna men man vill hålla sig på höjden för att fånga vinden. Vid stark vind kan man ta sig över det mesta men vid svagare vind får man gå. Det kan också vara för mycket vind, om det är 30 sekundmeter i byarna tar i alla fall inte jag upp en kite. Vi måste hantera alla väder för i Vake har du en karta och dina checkpoints men du är ändå helt utelämnad, är det storm och ingen sikt så får du klara dig själv. Och skulle det bli helt vindstilla är det bara att ta på sig stighudarna och knata.

Hur mycket vind vill man ha på Vake?
– För mig är cirka tio sekundmeter perfekt. Om det blir över tio sekundmeter börjar de byiga vindarna att komma igång och då blir det mycket power i kiten som man måste stå emot. Är det för lite vind måste man kämpa så mycket med kiten men vi kommer ju att få alla förhållanden liksom.

Resultatet måste vara oerhört väderberoende i en sån här tävling?
– Ja, vädret där kan vara väldigt lokalt. Du kan se några åkare 500 meter bort som har vind och så har du själv ingen vind. Men det kan vara så att du får en vindpust och så kan du ligga och glida på den ett tag medan andra inte får den, så det gäller att vara redo att gå på vinden när den väl kommer.

Kitebiten känner Malin sig trygg men den andra biten, att leva friluftsliv extreme, har hon betydligt mindre erfarenhet av. Hennes norska kollega Ingeborg står för den erfarenheten.
– För ett par veckor sedan var det första gången jag sov i tält vintertid. Det är det jag ser som min största utmaning. Jag har stor respekt för naturen och fjällen, speciellt för den norska fjällen där det är helt sjuka väderväxlingar. På nolltid kan det gå från stiltje till snöstorm.

Något de fick erfara för ett par veckor sedan på ett riktigt tufft träningsläger.
– Vi gick ut i 25 sekundmeter, klockan var nio på kvällen och det var kolsvart. Vi byggde upp en vägg runt tältet så att det i alla fall skulle stå kvar, det tog ett bra tag. Sedan sov vi kanske i en timme innan Ingeborg väckte mig och visade att tältduken hade sjunkit in mot oss. Vi slängde oss mot utgången och snön bara flög in så vi fick gå ut och skotta. När vi var klara med ena sidan gick vi över till den andra och när vi var klara där hade det fyllt upp på den andra sidan igen. Vi visste inte vad vi skulle göra, vi kunde ju inte gå tillbaka i den stormen liksom. Vi höll ingången fri och sedan jobbade vi i skift, en skottade och en vilade men vi sov inte så mycket den natten. Stormen la sig aldrig så sedan när vi skulle gå tillbaka dagen efter tog det två timmar att bara skotta fram allting. En av mina största rädslor inför tävlingen var ju att hamna i det där och nu gjorde jag ju det så där överkom jag många av mina rädslor.

Du blev inte avskräckt?
– Nej, men jag var absolut rädd stundtals. Vi kände mer att klarar vi det här så kommer det bara att stärka oss.

Under de sex åren som Vake har arrangerats är det inget rent tjejteam som har lyckats ta sig i mål. Det vill Malin och Ingeborg ändra på. Men de är inte ensamma. Hela åtta tjejlag är anmälda till årets tävling.
– Jag tror inte det har varit så många innan, det är sjukt kul. Camilla Ringvold, som bland annat har korsat Atlanten på kite, hon är riktigt vass. Sedan har jag hört att det finns ett par ryska tjejer som också är riktigt duktiga och har specialiserat sig på race.

En tjej har tidigare gått i mål, men hon körde då tillsammans med en kille.
– Det är verkligen inspirerande, hon har visat att det går. Det viktigaste är att ett tjejteam kommer i mål, för att visa fler tjejer att det här är en sport som tjejer kan hålla på med och som man kan utvecklas i och bemästra. Det är klart att det är en bonus om det blir vi och det är det vi siktar på men det viktigaste är att visa att tjejer klarar av det för att inspirera fler tjejer. Jag har fått mycket styrka genom inspiration från andra tjejer som trott på sin grej och övervunnit sina rädslor, och jag hoppas att vi kan göra detsamma, jag tror det det är viktigt med förebilder. Det är många tjejer där ute som vill göra väldigt mycket men där rädslan eller andra saker står i vägen. Vi hoppa,s utöver att få en berikande upplevelse för oss själva, inspirera andra till att också våga gå för det där som man verkligen vill.

Vad är det som brukar stoppa åkarna i Vake?
– Det ena är att det blir för tufft, att utrustningen inte håller eller att man psykiskt eller fysiskt inte klarar av det. Det andra är tidsbegränsningen, att man måste ta sig till en viss checkpoint på en viss tid. Hinner du inte dit på en viss tid får du inte åka vidare. Och vid en av checkpointsen får bara de 25 första som når den åka vidare.

Är det psyket eller fysiken man oftast faller på?
– Om man lyssnar på dem som var med förra året så var det både fysiskt och psykiskt. Efter två nätter i tält, där man har kört hårt hela dagarna så är man helt slut och så har men en till natt, sakerna kanske är blöta, det blåser och är kallt och man kanske inte har fått i sig tillräckligt med mat, man blir ju helt färdig. Det var några som förfrös fingrar och tår också. Jag vet också att det är folk som har skadat sig, det var en som fick sin pulka i ryggen i en nedförsbacke förra året och tvingades bryta. Och så var det någon som tjej som vred till knät och fick bryta på grund av det så det är både fysiska och psykiska orsaker för det är tufft.

Vad blir er största utmaning?
– Vår största utmaning är att hantera vädret, och att behålla fokuset och inte bli rädda, det är så många element.

Vilken kroppsdel tar mest stryk?
– Benen, utan tvekan. Du pressar så himla mycket så det kommer att bränna som sjutton i låren och så har du en pulka som ändå väger en del bakom dig också.

Loppet körs bland annat genom Varangerhalvöns nationalpark, med Barents hav i bakgrunden.
Kommer ni att orka njuta av utsikten?
– J,a det hoppas jag verkligen. Landskapet där uppe är så himla häftigt med fjordarna och fjällen. Att bara få vara där, det kommer att vara väldigt berikande. Och så kanske vi får se ett norrsken också, det hade varit riktigt coolt.

 

VAKE

Varanger Arctic Kite Enduro (VAKE) är ett årligt långdistanslopp på snowkite. Loppet, som räknas som det tuffaste snowkite-loppet, går mellan Berlevåg och Vardø och pågår i fyra dagar. 40 lag är anmälda till årets lopp som körs 8-11 april.

På www.thebravewave.se kan man följa Malin och Ingeborg.

På http://www.vake.no/ kan man följa samtliga åkare under tävlingen.

Text: Fredrik Tacacho
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.