Snökite – så funkar det i 7 steg

Har du inte heller särskilt mycket koll på hur det egentligen fungerar med snökite? Lugn bara lugn. Snowkitefantomen Jens Kjellerup förklarar det hela i sju steg.

1. Två olika sorters kite

Tubkite: Idag är kitesurfing en populär sport och här använder man vanligtvis en så kallad tubkite. Tuben är en ram som blåses upp med en pump för att skapa en vingprofil och ge styrsel åt draken. Ibland landar draken i vattnet och då behöver den bibehålla sin form för att vinden skall få den att flyga ur vattnet upp i luften. En tubdrake kan användas för snökite men mer optimalt är en så kallad foilkite.

Foilkite: En foilkite får sin struktur genom att vinden fyller kanaler, så kallade “celler”, i draken och således krävs ingen pump. För snö passar foil-drakar med öppna celler särskilt bra, de kan utrustas med system som drar ihop draken till en lätthanterlig “boll” när du vill landa eller kanske packa ihop draken för att åka skidor istället. Dessa är perfekta för de som vill göra toppturer med liften i ryggsäcken på vägen ner igen, eller för de som vill vara självständiga på fjället i alla väder. En foilkite med stängda celler innebär att den till viss del bibehåller sin form vid en krasch och således kan startas igen från vattnet. Vilket gör att den typen av kite kan användas på snö och vatten.

2. Ej mot vinden

Att färdas med snökite är ett fartfyllt, tyst och lätt sätt att ta sig fram på fjället. Kiten får fart av vinden, att du svänger den eller att du själv rör dig framåt. Det går inte att köra rakt mot vindens riktning. Däremot kan man med hjälp av stålkanterna på skidorna eller snowboarden kryssa sig fram 45 grader mot vindens riktning. Att köra längs med vindens riktning är svårt då det innebär att man kör ikapp draken och då slackar linorna, vilket får draken att tappa kraft och singla ned mot marken.

3. Start & landning

För att starta en foilkite så lägger man ut den 90 grader mot vinden med lite snö på kortsidan som är mot vinden. Därefter sträcker man ut linorna mot vinden, säkerställer att alla linor löper som det skall, kopplar in bommen i selen och drar sedan försiktigt i linorna som fäster i drakens ovankant. Här är det viktigt att ha all utrustning på, pjäxorna spända och vara iklickad i bindningarna. När kitens ovankant reser sig, fylls kanalerna med luft och draken tar form. Snön som ligger på kortsidan glider av draken när den reser sig mot himlen och far upp ovanför huvudet med ett härligt swishande ljud.

Åkaren kan själv starta och landa en foilkite. Nya foilkites kan enkelt “backas” ned till marken med en bromslina, se bild nedan..

Därefter trycker man t ex ner en skida i snön och hänger bommen i ett snöre runt skidan. Efter det kan man gå fram till draken och packa ihop den. Sedan 2015 har det också kommit en ny teknik som gör det ännu lättare. Nuförtiden använder du ett landings-system som landar draken av sig själv, sedan lindar du in linorna och draken kommer till dig. Här finns ett klipp som visar hur lätt det blivit, du ser just detta vid 45-sekunder in i klippet:

En tubdrake är desto omständigare då det enklaste är att någon tar den från marken, vänder den och släpper den upp mot vinden. Samma sak vid landning, att någon tar emot den och lägger den uppochner, så att vinden trycker ned den mot marken. Viktigt är att lägga snö på duken i form av extra vikt, då stannar den där tryggt och säkert.
Det går även att starta och landa en tubdrake själv genom att koppla bommen i ett fast föremål, t ex ett träd, och själv springa fram till kiten. Då krävs det att man noga balanserat kiten 90 grader ut från vindens riktning, där den står still, och därmed är det inget som rekommenderas för nybörjare. Att starta och stoppa själv är ett riskfyllt moment och det är vid sådana manövrar som olyckor sker, då minsta yttre påverkan på kiten får den att flyga upp i luften igen utan att någon kontrollerar bommen.

4. Styra

Draken styrs med en bom som i sin tur drar i vänster eller höger lina för att styra åt respektive håll. Släpper man bommen så ställer sig draken ovanför huvudet och där är den kraftlös, även så i en båge till vänster och höger ytterkant. Svänger man däremot ner draken mitt framför sig så är man i ”kraftzonen” och där börjar man fara framåt på snön. Kraften i draken reglerar man genom att dra bommen åt sig för mer kraft och från sig för mindre kraft.

5. Säkerhet

Kraften från draken går genom ”mittlinorna” som, via ett hål i mitten på bommen, slutar i en ögla som hakas in i selen. Bommen kan med ett handgrepp lossas från selen ifall man tappar kontrollen över draken. Draken faller då till marken men hänger kvar i selen genom en separat nödlina. Skulle man helt vilja släppa draken så kan man med ett handgrepp även släppa nödlinan. Men då försvinner draken i vindens riktning och då finns risken att den skadar någon annan.

6. Storlekar

En tubkite behöver generellt 6m/s eller mer för att flyga. Desto större drake desto bättre drag “tryck” men också desto mer vikt som skall hållas uppe i luften. För en vuxen person (ca 70-80kg) är det vanligt att köra 12m2 när det blåser 6-10 m/s och sedan minska ner till mindre kite. Blåser det 12 m/s, så lämpar det sig att ha en kite som är 50% mindre (6-8 m2). Givetvis beror storlekarna på åkarens vikt, så ta dem med en nypa salt.

En foilkite har mer kraft i förhållande till storlek. Här motsvarar 9m2 en tubkite med 12m2 och på så sätt blir det en lagom storlek för lätt- till mellanvind. Foilkiten kommer däremot lyfta bara vinden krusar över fjället och leverera mer jämn kraft. För den som ämnar köra i riktigt oerhört lätt vind, finns det storlekar upp till 18m2 som kan flyga redan vid 2-3 m/s.

Oavsett storlek på kite så finns det en “depower”-funktion. Genom att dra i ett snöre så ändrar man längdförhållandet mellan kitens linor, på så sätt minskar man den kraft som kiten levererar. För den som är fysiker så är det vingprofilens “anfallsvinkel” som justeras med snöre.

7. Övriga prylar

En klättersele med en låskarbin fungerar utmärkt. Oftast används en midjesele för att den bättre avlastar ryggen och midjan från tryck. Om man däremot planerar färdas uppför berg så fungerar en klättersele bättre då den avlasta trycket med benen och undvika att selen dras upp på ryggen. En slinga med karbin är användbart för att t ex kunna koppla in bommen i en skida som tryckts ner i snön. Skidor eller snowboard spelar ingen roll men om vinden blir för stark eller avtar så behöver man kunna ta sig hem. Dvs stighudar, turbindningar eller splitboard är ett krav. För den som är ovan vid att avgöra vindstyrka kan en vindmätare vara en bra investering för ett par hundralappar, tips är att kolla begagnatmarknaden. Teleskopstavar är smidigt då vanliga stavar är lite otympliga att fästa på ryggsäcken när man kör.

Text: Jens Kjellerup
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.