@Maxen99 Okej, ett litet längre inlägg med en seriösare ton.
Att ha en beslutsprocess som är uppbyggd på subjektivtet i grunden (hur känns det att åka X?) är dåligt. Det spelar ingen roll hur erfaren du är eller hur "objektiv" du tycker att du är när du går på känsla, det finns för många faktorer som påverkar för att det ska bli en tillförlitlig beslutsprocess, och rätt som det är kommer du åka dit en dag när du är pudersugen och det är lite för soligt för att inte må bra.
Att du själv lyckats identifiera att du har en beslutsprocess som är högst subjektiv (alternativt ickeexisterande) är en bra början, det är väldigt många som bommar redan på det steget. Så kudos för det faktiskt! Att du också accepterar det faktumet, öppnar upp och frågar om hjälp är ännu större kudos. Det är många som tycker det är pinsamt/skämmigt och helt enkelt struntar i det eller försöker dölja det. Så kudos. Faktiskt. Att det verkar finnas en del översittarfasoner i tråden är trist och jag hoppas du kan bortse från det. (Finns ju t ex vissa som verkar insinuera att du inte skulle förstått innehållet i kursen, vilket är märkligt eftersom jag är ganska säker på att endags-kurs inte prioriterar djupdyk i mänskliga faktorer och gruppdynamik/själförhålning. Vilket ju är sunt eftersom det är meningslöst att gå igenom psykologin bakom beslutsfattandet innan den snötekniska kunskapen för att fatta ett välgrundat beslut finns på plats.)
Okej, nog rambling. Det här med mänsklig faktor och subjektivitet är något som alla som rör sig i lavinterräng måste arbeta med kontinuerligt, gärna på flera olika sätt. Att vara medveten om problemet är ett första steg (du bör ha läst om det i lavinboken, vill du fördjupa dig mer i det tas det upp i större detalj i den fantastisk boken Staying Alive in Avalanche Terrain av Bruce Tremper), men det räcker tyvärr inte jättelångt. Tråkigt nog är det enda säkra sättet att komma ifrån det hela att sätta upp ett objektivt regelverk som baseras på mätbara iaktaganden. Det finns många exempel på hur det ser ut, ett av de vanligaste är CAA:s avaluator-system. CAA:s avaluator har fördelen att det är ett relativt kompetent verktyg som går lätt att sätta sig in i och är överskådligt, det tar dessutom de faktabaserade kunskaperna du (förhoppningsvis) redan har och kombinerar till ett beslut mer eller mindre åt dig. Så jag rekommendera dig att börja där. Som ett nästa steg rekommenderar jag dig att gå en längre lavinkurs av något slag, det är mycket intressant och det kommer finnas tid i kursen för att fokusera på hur du använder kunskaper för att sammanstråla till ett beslut. Kombinera avaluator och en fortsättningskurs så har du kommit långt!
För att utöka resonemanget lite är det ju enligt liknande system som riktiga lavintekniker arbetar, men då med betydligt mycket fler mätpunktern och mätdata. De bär med sig anteckningsblock och arbetar utefter standardiserade tester och metoder för att sedan sammanställa resultaten för att få en lavinfaro-bedömning, som också kan kombineras med metereologi och väderprognoser för att få en prognos. Lite liknande avaluator-system, fast med fruktansvärt mycket mer mätpunkter, möda och kunskap bakom.
Det jag försöker säga är egentligen att en lavintekniker som gör en profisionell bedömning stoppar inte upp fingret i luften, känner efter i magen och säger att det "nog är en 4:a" - och du ska inte göra det heller! Börja använda ett system och sätt upp regler. Ett exempel skulle kunna vara att följa avaluatorn slaviskt och _aldrig_ köra något som är mer än "ett snäpp" upp i det gula, och aldrig köra något annat än "grönt" som första tre åk på dagen.
Så här ser en avaluator ut:
http://kananaskistrails.com/wp-content/gallery/avaluator/Avaluator-front800.jpg
http://kananaskistrails.com/wp-content/gallery/avaluator/Avaluator-back800.jpg
SVELAVs lavinkurs grund är inte ouppnåelig prismässigt och tror jag är ett klockrent nästa steg för dig att känna dig mer säker i ditt beslutsfattande!
